Anna Karin D

Sanningen

Jag blir plötsligt så less på mig själv och mitt babbliga och självupptagna vältrande i ordmassor. Jag står mig upp i halsen.

Det var så här: när jag var 13 år fick jag en ätstörning, en rejäl och envis som nästan kostade mig livet. Jag blev frisk efter 14 år, och nu är jag inte alls ätstörd, trot om ni vill, bara lite lagom och normalt störd.

Jag brukar säja att jag valde sjukgymnastyrket för att jag var idrottsintresserad i 20-årsåldern. Det är en snygg (jag är inte den enda som tror att sjukgymnastik till större delen handlar om idrott, går på den niten) förklaring.

Men fel och osann. Jag valde sjukgymnastyrket eftersom jag trodde att jag då skulle jobba med kroppen, typ massera hårt och intensivt, instruera övningar i gympasalar och alltså göra av med kalorier i mängd även på jobbet,  vilket kändes som oerhört viktigt. Prio ett.

Jag valde även att börja med löpning för att göra av med kalorier. Tränandet var överdrivet och sjukt och alltid ångestladdat och med stora inslag av tvångsmässighet. Men det funkade som en ventil. Känslan efteråt var skön. Lugn. Tävlandet var fruktansvärt ångesfullt och prestigeladdat men eftersom det gick bra gav det mig ett slags självförtroende. 

Ja så var det med det. Nu håller jag på att säja upp bekantskapen (sista försöket?) med sjukgymnasteriet. Dock kämpar jag vidare på min relation med löpningen. Vi hatälskar varandra, löpningen och jag, efter alla dessa år, ett strävsamt gammalt par.

Ja, det var det om det.

2017-06-18 00:00.


Kommentarer till blogginlägget


Det är en fin liten gräns som de som skriver lite mer personligt balanserar på. Gränsen är väl både vår egen men också andras..tror jag..svårt..vad är svaret på frågan "varför skriver jag om just det här eller det där nu"..ja eller något..vad vet jag Anna Karin:) Det är ett utlämnade som är både modigt och starkt gjort av dig..
Man får väl varva lite helt enkelt, djupare tankar och känslor med lättare saker och ting..eller något..vad vet jag.
Kram
2017-06-17



Ja, mest skriver jag nog för min egen skull och då blir det ju lite självupptaget! Orkar någon läsa så...är det kul, men inte nödvändigt. Nu är jag trött på djupdykningarna, så jag antar att jag ger mug på lite lättviktigare grejer nästa gång!
2017-06-17



Jag läser både det ena och det andra!
2017-06-17



Ps. Ätstörningen ligger så långt bak att den känns som i ett annat liv, som att det inte var jag....så drt är inte så modigt. Drt är lämnat långt bakom mig, även om jag minns väl. Jag vet ju att många många hamnar i det där sjuka och är där i nuläget. Vikt och träning.....inte bara jättebra!
2017-06-17



Jag delar Lottas kommentar.
2017-06-17




2017-07-26