Anna Karin D

Valet

Hör detta hit? Till denna träningssite? Kanske inte, eller kanske ändå. Jo, kanske ändå. Hursomhelst. Jag skriver. Jag vågar publicera. 

Varför blir man det man blir? Nej, det var fel uttryckt.....jag menar: varför jobbar man med en viss sak, varför väljer man en viss utbildning eller yrkesbana? Vad får oss att göra de val vi gör beträffande just det där?

(Jag ryggar inför det där med att "vara sitt yrke". Vad jobbar du med? Verkar ibland vara den viktigaste frågan när vi träffar en människa, en ny människa, som om personligheten sitter i en titel. Hur är en sjuksköterska? En snickare, en lärare.....en klinisk kemist? Vi har våra etiketter. Våra föreställningar, fördomar, även om det förvisso ligger något i att exempelvis biblotekarier är en viss människokategor dit murare inte hör. Hoppsan! Nu trillade jag dit! Men vi är ju annat också: söner, operaälskare, löpare, mammor, fågelnördar, excelfilsbitna.....veganer....etiketter...vilken väljer vi?)

Men åter till ämnet! Är det slumpen som avgör? Nja, någon form av val gör vi nog - utbildningsväg, eller ingen utbildning alls, linje, program.....kanske en mix av tillfälligheter och medvetna val? Eller väljer någon annan åt oss, vilar familjekraven tunga på axlarna? "Alla" i släkten är ju läkare....inte kan du bli....chaufför! Status, jakt på hög inkomst, javisst säkert. 

Intresse? En verklig vilja, en stark önskan, ett driv...."jag har velat bli brandman/kvinna sedan jag var sex!"

Man kan vara så ung och vilsen när man ska göra det här valet. Ung och ovetande om vem man är, vad man vill, eller vad som händer sedan.

Klart att det blir fel ibland då. Jättefel tillochmed, och då måste man förstås hitta andra vägar. För man vill ju trivas med det man lägger ner en gigantiskt stor del av livet på. Åtta timmar om dagen, 40 timmar i veckan, massor av veckor, år....tiden utanför arbetet är så minimal. Futtig. Arbetet, är så viktigt. Så stort. Det du ÄR.... 

(Jag har tänkt mycket över det där med arbete och att det ska vara så enormt viktigt för självkänsla och värde. Att alla måste känna så. Framför allt varför vi måste vara på jobbet så fruktansvärt många timmar. Jag tycker det är tokigt alltihop, men det är en annan historia.)

Jag utbildade mig till sjukgymnast, jag startade min utbildning 1981 och blev, efter en ganska eländig studietid, klar i januari 1984. Jag var 21 år gammal när jag gjorde mitt val.

Varför? 

Ingen i min familj har jobbat inom vården. De flesta har konstnärliga yrken eller intressen (ok, min morfar körde spårvagn och farfar var polis, men ändå. Slagsida åt konstnärlighet. Ingen var akademiker.) Jag gillade att plugga, att läsa. Bra på  teori, kass i praktiken bortsett då från teckning som det hette då, bild alltså. Svenska, naturvetenskap, matte. Funkade fint. Kemi och fysik - jodå så länge det inte skulle göras något praktiskt för då gick det åt fanders mest hela tiden. Prata klarade jag inte heller.....men det behövde man inte på den tiden. Det räckte fint att svara skriftligt. 

Jag blev sjuk. En envis sjukdom som präglade min tonårstid, min ung-vuxentid, som stakade ut vägen och påverkade mina val. Fick mig att välja........att bli sjukgymnast. (Och löpare! Även det är en konsekvens, en sjuk väg. Men det blev ändå....ganska bra.)

Ett sjukt val. Mycket sjukt, mycket fel. Jag visste det kanske innerst inne redan då, men kunde inte tänka i andra banor. 

Det här är lite tufft att berätta, men.....jag skäms inte! Såklart, jag är frisk sedan länge, men konsekvenserna av ett sjukt fattat beslut har förstås påverkat hela livet. 

Jag skriver mer senare, behöver det. Andrum nu.....

2017-06-17 00:00.


Kommentarer till blogginlägget


Spännande med varför man blir det man blir? Vad påverkar våra val och varför gör jag som jag gör? Frågor som inte bara har ett svar och kanske det jag trodde igår stämmer inte idag! Slumpen pratar en del om och ja, kanske är det den som bestämmer våra val! Kram till dig!
2017-06-16