Caroline Hammaräng

Skadeläge (III) / Arbetsträning (III) / Läkarbesök / MediYoga (II)

Var hos fysion igen den 29/5. Ryggen känns okej, den skulle nog till och med må bra av lite hårdare träning. Höften/ljumsken bråkar fortfarande då och då. Vi hittade ingenting denna gång heller bortsett från att jag är duktigt svag i höftmusklerna på den sidan där jag har ont.. Jag fick två (asjobbiga) övningar att lägga till min övriga rehab. Upplevde att smärtan blev bättre när jag börja med de övningarna. Sen kom den tillbaka. Sen försvann den. Och nu är den tillbaka igen. Nästa steg skulle vara att ta kontakt med primärvårdsläkaren för att diskutera remiss till ortoped. Velar fortfarande. När jag inte har ont känns det såklart som att jag kan skita i det. Men eftersom smärtan hittills hela tiden återkommit…….Det hade varit intressant att få veta vad det är jag har fått i höften. Ny tid hos fysion 29/6.

Motionen……Vill (som sagt) börja träna ”på riktigt”. Är nog minst lika otränad som för ett år sen. Det har blivit skit med upplägget jag gjorde upp en kort tid efter att jag blivit skadad. Jag tycker ju egentligen väldigt mycket om strukturerad träning. Bestämd träning på bestämda dagar. Måste hitta på något….

Arbetsträningen fortskrider. Från och med nästa vecka sexton timmar fördelat på fyra dagar i veckan. Men smekmånaden är över. Min diagnos och mitt förflutna har kommit ikapp mig. Jag får ångest och vill dra mig undan. Aldrig, aldrig kunde jag väl tro att jag skulle ha ångest för att gå till en arbetsplats igen. Men så har det blivit. Igen. Skam och rädsla. Mina envisa följeslagare. Jag går ”på tå”. Är rädd för att fråga om saker. Känner mig dum och i vägen. Rädd för att vara till besvär. Vill blidka och vara till lags. Och ju mer jag håller på så desto värre blir det. Min handledare och jag har pratat mycket om vikten av att vi är öppna mot varandra nu när vi ska jobba så nära inpå varandra under så lång tid. Mina öron hör att hon säger att det är min reception lika mycket som deras, att jag är en av dem, att jag är bra på det jag gör, att ingen ska behöva känna sig i vägen. Men ångestklumpen i magen är kvar. Jag tänker Snälla sluta, du hörde nyss vad hon sa, det finns ingen anledning att känna så här. Vad jag försöker säga är att i detta fall kan inte mina egna tankar få känslan att försvinna eller ens bli svagare. 

Jag vet vad som ligger till grund för att jag reagerar så här. Jag har pratat ut med personen som har del i det.

Vilken arbetsplats jag än kommer till kommer någon troligen att trigga detta. Jag orkar inte ha det så här med mig själv. Mer terapi blir det. Terapin är inget jag bara kan checka av. Det bara är så. Terapi, strategier, strategier, terapi, strategier…..

Jag måste komma till rätta med detta. Annars kommer jag inte att kunna funka på någon arbetsplats över huvud taget.

Funkismingel på Friskis i fredags. Fem minuter innan jag ska iväg rusar jag in i badrummet och storspyr. Medicinbiverkan i kombination med trötthet. Och att jag tog medicinen tillsammans med kaffe. Jag och mitt bidrag till efterrättsbordet fick stanna hemma.

Läkarbesök på PÖT i torsdags. Fick träffa en ST-läkare då min ordinarie läkare har (för) mycket att göra. Fick (äntligen) Zolpidem utskrivet. För en kort period. Som en inkörsport till att försöka få ordning på sömnen.

Efter diskussion med min ordinarie läkare ordinerade ST:n en ökning av Lamotrigindosen till 250 mg; 100 på morgonen och 150 på kvällen. Så jag får se hur jag ska kunna parera det med morgonkaffet…Blodprov för att kolla serumkoncentrationen ungefär en vecka efter dosökningen.

Något läkarintyg för att få fortsätta med MediYogan utan uppehåll kommer jag inte att få. Det handlar om pengar. Jag kan inte exakt hur systemet fungerar men Regionen faktureras varje gång man som patient går på en sådan behandling, och dessa faktureringar har börjat kosta Regionen för mycket pengar. ST-läkaren jag träffade i torsdags uttryckte det även som att ”en del fysioterapeuter utnyttjar systemet”. Summa summarum kommer läkarna att bli mycket restriktiva med dessa intyg. Förslaget från läkarteamet på PÖT var att en fysioterapeut hos dem skulle göra en bedömning av huruvida det finns incitament för att skriva ett sådant intyg till mig. Jag avböjde. Räcker det inte med Nadias bedömning så kan det lika gärna vara. På PÖT finns Basal Kroppskännedom som gruppbehandling. Jag har själv lett grupper i det en gång i tiden och känner inte att det är något jag vill delta i. Inte minst för att det påminner mig (för) mycket om min tid som fysioterapeut inom primärvården. Nej, jag får nog göra det bästa av det här tremånadersuppehållet och beroende på hur jag mår söka åter till MediYoga-behandlingen på Gerdahallen till hösten.

Friskis 07:15-10:45 idag. Efteråt åkte jag bara hem och åt lunch och sov. Många timmar sov jag. Som om min kropp och/eller min hjärna mer eller mindre ber om att få vända på dygnet.

Imorgon: Friskis 08:30-12:30. KBT klockan ett. Hämta cykeln som varit inne på reparation (igen). Hem och dricka kaffe. Försööööka komma ut på en PowerWalk. Kanske baka ett par äpplelimpor före eller samtidigt som fotbollen pågår.

Helgen hoppas jag ska bli bättre än den förra.

TaDigTid

2017-06-08 19:10.


Kommentarer till blogginlägget