Anna Karin D

Vegoloppet, del 2

Jag börjar med att skriva att ödet drabbar oberäkneligt och ofattbart och onödigt och totalt utan rättvisa. Slumpen. Det är den. Det är en slump att du drabbas av en besvärlig sjukdom, eller att du inte gör det. Det är en slump att du befinner dig på en bro i London just när ännu en galning kör en bil ytan styrsel och med avsikt att döda, eller att du just då befinner dig någon annanstans. 

Så. Det var det.

Nu drar jag mig istället till minnes förra helgens högsommar och lopp. Vegoloppet - del två kommer här:

Uppvärmningen alltså, den utlovade....Var är den, det händer ju ingenting? 

Inte för att jag brukar gilla att kollektivvärma till musik, jag längtar inte efter den, det är inte det. Men om inte uppvärmningen kommer igång gör ju inte loppet det heller och vi är redan.....få se nu.....tjugo minuter sena. Det gör mig otålig, jag är dum där: att saker, vad det än vara må, inte startar i utsatt tid gör mig stressad. Får jobba på det.

Men nu ser vi ju! På en gräskulle hoppar folk, armarna i luften, ner igen, i takt. Uppvärmning! Utan musik! Coolt.

Själv joggar jag lite i skuggan inne i bokskogen, känns ok, lite avslaget, men ok. Börjar bli hungrig. Min vanliga pre- race-känsla: hunger blandat med svaga ben. Inprogrammerad.

Snart står en liten skara 12-km löpare med små söta nummerlappar på bröstet/magen/låret i det stubbiga värmesticksiga gräset framför startmattan. Väntar på starskottet, som inte kommer för det är nåt vajsing, så de små löparna går in i skuggan i skogsranden för att inte grillas alltför hårt. 

Men efter ett tag börjar trots allt den trevliga speakern räkna ner och vi drar i väg. Jag tar det väldigt piano. Jag tar det väldigt piano hela tiden, det känns klokt. Visst är det tokvarmt, men bokarna skuggar fint och det lugna tempot gör det hela uthärdligt. Skulle haft med vatten i mitt perfektabälte, men bältet hade töjt sig och blivit slappt och jobbigt, vattenflaskan hotade att trilla ur facket samtidigt som bältet snurrade på ett tröttsamt sätt, lämnade det hos Per. Idiotisk pryl. Men den har några år på nacken förstås.

Plastband och en och annan skylt visar vägen. Jag tycker inte det är så svårt att hitta rätt, men det visar sig sedan att rätt många springer fel. Bansträckningen är väldigt slingrig. Stigen är väldigt slingrig på ett sätt jag tycker om. Småkuperat, mjukt, slingrigt. Ett stycke stenig väg bryter av, där är det jobbigt som s-n, plågsamt rent av, ingen skugga och stenarna sticker i fotsulorna. Har sällskap av en kille i vida shorts mest hela tiden, vi matchar varandra bra. Än är han före mig, än är det jag som tätar.

Två vätskekontroller finns det och jag stannar och dricker vid båda. Ingen funktionär kan upplysa om hur långt det är kvar, det hade varit trevligt att veta, speciellt vid den andra kontrollen, men ok, det är kanske en del av charmen?

Plötsligt en skylt: nu är du snart i mål!  Kul! Nice! Hur långt är "snart"?

Snart betyder ungefär 200 meter visar det sig, ut ur skogen far jag och gör en fin spurt i stubbgräset, jag slår unge mannen i vida shortsen med några meter. Jag kan aldrig aldrig låta bli att spurta järnet in i mål, måste vara fel på mig. Okvinnligt. 

Jag får en goodiebag med vegangodis och starkt doftande badtvål som inte testats på djur, en medalj och vatten. Det råder en härlig stämning. Varm. Per och jag fikar i skuggan bland veganer, hundar och myror och jag skäms lite över den rökta laxen på mina mackor. 

Myrorna bits lite, men det gör inte hundarna, ej heller de tatuerade veganerna vid sidan om oss. 

Långt om länge (men vad gör det, vädret är toppen ju), är det prisutdelning. Det är massor av klasser. Lag. Kvinnor. Män. Och så den mystiska mixklassen. Tre distanser. Stort jubel och applåder för varje löpare på pallen, oavsett det blir rätt eller inte. Jag har visst kommit trea (stort frågetecken)i min klass(stort stort frågetecken). 

Men . Än sen. Alla verkar känna sig som vinnare! Även hundarna. Jag får en pokal, och mer tvål. Och en kram! Av prisutdelaren: en ung man med svans i håret. Alla får kram, vi är som en familj. Tillslut beordras de tre arrangörena upp på pallen för en rejäl applåd och mera jubel.

Några tider har vi ännu inte fått, tror det gick snett i tidtagningssystemet, och det lär väl inte kunna rättas till. 

Men. Det känns faktiskt rätt oväsentligt i det här sammanhanget. 

2017-06-05 07:31.


Kommentarer till blogginlägget


Grattis till 3:eplatsen! Verkligen ett trevligt lopp. När jag sprang förra året var det visserligen inte på samma plats, men jag känner igen stämningen du beskriver. Skulle sprungit i år om jag hade hunnit med, hoppas på repris nästa år.
2017-06-05



De verkar vara helt inställda på en repris nästa år. De bad om hjälp - tips, rent fysiskt hjälp typ funktionärer och med själva planeringen.
2017-06-05



Grattis! Lät som ett roligt och annorlunda lopp.
2017-06-05



Stort GRATTIS till dig:)

2017-06-05



Tack! Det var väldigt roligt, annorlunda och spännande. Och varmt. Men min tredjeplats känns HÖGST osäker, rent av tveksam. Strunt samma - jag är glad!
2017-06-05



Jag har lite sympati för arrangören som hade ansträngt sig med proffsiga chip för exakt tidtagning. Så går det ändå skogen (läs illa).
Men som sagt, alla var glada ändå och dagen var underbar! :-)

2017-06-05



Håller med dig där. Borde finnas någon form av säkerhet/garanti när man köper sådant, på vissa tävlingar är det ju superviktigt att det blir rätt.
2017-06-05