Anna Karin D

Vegoloppet

Som omväxling ska jag inte skriva ett smack om mina vedermödor med utmattning och jobbångest utan om ett helt vanligt LOPP!

Chockerande! 

Vad har nu hänt? Har jag blivit förvirrad och ofokuserad? Kan jag plötsligt skriva om annat än mitt eget skuldtyngda egogrubbleri? Lyfta blicken från naveln en liten liten aning?  Har jag blivit spritt språngande.......frisk?

Ånä. Så illa är det inte....öööh, så väl är det väl inte, frisk har jag varit hela tiden och....men...eller....nej, jag skulle ju inte. Älta, just idag.

 Ibland blir jag lite less på mig själv, vi borde nog inte umgås fullt så ofta.

Ett helt vanligt lopp var det! Men, ska jag vara riktigt ärlig så är VEGOLOPPET ett högst ovanligt lopp. 

Så härligt anti allt det jag brukar förknippa med just löptävlingar - organisationsprecision, ångest, prestationsnoja.....kilometermarkeringar.... skakiga bajamajaköer, skadeprat.....den febrila stressade stämningen bland löparna innan. 

Vegoloppet har en liten organisation, tre eldsjälar tillika veganer drog igång projektet och körde premiärloppet för ett år sedan, ivrigt påhejade av likasinnade och med en succeartad uppslutning. Kanske inte av skånes löparelit precis, men av vanligt folk, vanligt folk med slagsida åt veganism, det är stort nu med det. 

Veganer, vegetarianer, rawfoodies, köttfrossare och såna som jag: lite-av-varjemänniskor, inga krav på ätstil för att få delta. Men överskottet går till något inom djurrätts- och veganrörelsen. Bra. 

Ett sådant här lopp ligger absolut inom min måbrazon nu. Ett lopp där fokus inte ligger på pers på milen. Ett sådant lopp, tänkte jag, får mig inte att känna den stora hemska loppskälvan, rädslan för att dö och för att inte prestera tillräckligt bra. Ett sådant lopp.....skulle få mig att känna mig lite mer som mig själv.

Tänkte jag, och anmälde mig. 350 spänn. Ok då, för en god sak. 

Årets varmaste dag, 27 maj, i lördags! Men inte ens det fick mig att känna annat än glad förväntan, trots att jag vet att värme gör mig till en sjuk och kraftlös snigellöpare. Per var med och agerade levande infotavla och studiebesökare. 

Loppet tilldrog sig i vackra skira gröna Bokskogen vid Torups Slott utanför Malmö.  Å vilket ställe det är....! En bokskog om våren är magisk. En bokskog är magisk året om, förresten. Stigarna mjuka och släta, ingen undervegetation att tala om nu när vitsipporna gjort sitt, skuggigt, småkuperat. Ljuvligt. Till och med i smällhetta. 

En stor öppen äng med taggigt gräs, gräsdoft, dallrande värme redan vid tiosnåret. Bilparkering i ena ändan, tävlingscentrum i andra. Några tält. Försäljning av vegansk korv i vanligt korvbröd. Helt vanlig ketchup och senap i helt vanlig bigpack. Kanelbullar. Ja, utan ägg och mjölk då, men ändå -kanelbullar. Förvånade mig lite, tänkte mig böngryta och groddar eller nåt, kanske morotskaka.......usch vad fördomsfull jag är! 

Djurrättsalliansen och ett hygienproduktföretag som inte testar på djur (men använder parfym i gigantiska mängder) fanns på plats för info.

Jag fick min nummerlapp i kön som efter en stund blev förfärligt lång. En liten yttepyttig jättesöt minilapp med chip i!

12+ km skulle jag ge mig i kast med, det gick att välja 7+ km också, ja till och med 3 km var ett alternativ, tänkt för promenad. Plusset stod för.....tja, att den var i vart fall inte var kortare än 12 och 7. Tre klasser: herr, dam och mix. Blev aldrig klok på vad mixklassen innebar, men jag valde dam, ett beprövat kort, tryggt på något vis.

En loj och avslappnad stämning. Unga kvinnor i svart med tatueringar och unga män i hästsvans. Skägg. Och löpare utan vare sig skägg och tatueringar, ja till och med ett och annat rosa linne skymtade. Jag var klädd i grönt, dagen till ära. Och säkert äldst.

Halvtolv skulle starten gå. Elva skulle uppvärmningen, den gemensamma, starta. Kvart över elva sprakade det i den halvfungerande högtalaranläggningen, jodå. Snart dags. För uppvärmning. Så samla er alla löpare som trycker i skogsranden i skuggan.....men var?

I min nästa blogg, del 2 kommer den spännande fortsättningen! Tillsvidare får ni hålla till godo med en gryta sojabönor.

2017-06-01 14:22.


Kommentarer till blogginlägget


Ja, ett härligt avskalat arrangemang var det.
Och tro inte ni kan lura ur mig fortsättningen på denna story. :-)
Den får AK själv berätta nästa gång.
2017-06-01



Verkar till att vara ett väldigt trevligt lopp! Jag håller med att bokskogen är underbar på våren, jag är där alldeles för sällan!
2017-06-01