Anna Karin D

Medicin måste man kanske ta

Det går segt idag. Kroppen är trög, hjärnan än trögare. Seg. Tuggummi. Gröt. Dimma. Etc etc i vad man kan komma på för tröghetsmetaforer.

Jag vet vad det beror på. Det har med medicin att göra. 

När man är sjuk vill man såklart bli frisk. Hur blir man frisk då? Blir man frisk genom att ta någon form av medicin, kanske? Jo, så är det kanske.   Men begreppet "medicin" är en definitionsfråga.

Begreppet "sjuk" är också en definitionsfråga!

Är jag sjuk? Det är jag förstås, för jag är inte på mitt jobb. Jag jobbar inte med det jag får lite lön för, jag är sjukskriven, för jag orkar inte jobba med det jag får en lön för. Kanske får jag sjukpenning en dag vad det lider, vi får se när F- kassan, den skräckinjagande, har gjort sin bedömning.

Men är jag SJUK?

Nej, jag kan inte för mitt liv placera mig själv i sjukfacket! Det går inte och det kan ju för all del bero på att jag fastnat i den gamla skolan som definierar sjukdom som smärta, skada, feber, snor, virus och bakterier....ni vet. 

Men även om jag försöker få in psykisk ohälsa i begreppet sjuk så kan jag inte för mitt liv placera mig där! 

Jag ser mig själv som frisk! Jag har reagerat på ett jättefriskt och normalt sätt på en för mig omänsklig och pressande jobbsits (som jag iofs satt mig själv i), på ständig stress och på galet hög arbetsbelastning och ansvarsbörda på fritiden. Jag är faktiskt superstark som har klarat det så många år, stark och envis och med ett batteri av strategier för att finna mig i och krångla mig igenom helt tokiga situationer, dag ut och dag in! 

Hemlagad middag för hela familjen varje dag, inbegripet veganskt alternativ. Varje dag. År ut och år in. (Bara starka personer - och idioter utan förmåga att tänka utanför boxen, gör sådant.)

Jag försöker peppa mig själv , märker ni? Försöker ge mig själv lite positiv input, lite självtro. Det är svårt. Jag har svårt för det, är mer benägen till det motsatta, har alltid varit och det är inte så konstruktivt precis, gör ingen glad. (Stark, visst.  Fast egentligen är jag en destruktiv idiot.)

Jag klarar inte att definiera mig som "sjuk". Jag är frisk. Så måste det få vara! Blodtrycket ligger fint. Konditionen är super. Psykiskt.....nä, jag känner egentligen ingen ohälsa där heller. Inte så värst deprimerad, bara lite frånvaro av lyckorus. Inte galen. Inga vanföreställningar. (Bara dum?)

(Och orolig. Inte rolig, alltså....)

Men varför kan jag då inte jobba? Jag KAN INTE ens tänka tanken på att gå till jobbet och utföra de arbetsuppgifter jag bör där utan att bli illamående, matt och yr. Jag får panikkänslor, en stor svart tyngd över axlarna. Av att tänka på miljön där, de vita arbetskläderna, sjukdomarna, de kroppsliga dofterna på de sjuka, på tjafset på mötena, detaljerna, de oväsentliga detaljerna, ronderna....åååååå....nääää, jag vill bara bort! Inte ens fikastunderna får mig att längta det allra lilla minsta. 

Jag minns den stora stora mattheten. Dimman. Gråten och sorgen inuti som jag måste dölja, spela en roll, pigg, glad, entusiasmerande. 

Åååå, nej. Aldrig mer, så falskt, så falskt. 

Jag är inget vidare på att sova heller, det går hemskt knackigt, men det är väl inte speciellt sjukt, väl?

Mediciner då, jag skulle ju skriva om mediciner? Jo, det ska jag! Jag har ett helt batteri av mediciner, med och utan biverkningar. Det kommer. I nästa blogg!

2017-04-26 12:26.


Kommentarer till blogginlägget


Oavsett hur du - eller någon annan - definierar dig är du de facto arbetsoförmögen för tillfället. Att placera dig i något särskilt fack för den sakens skull känns inte så meningsfullt.
2017-04-26



Jag tycker H har en poäng i sin kommentar. Du är arbetsoförmögen.
Vi struntar i ordet sjuk och vad det innebär.
Vi människor är kanske lite som fordon. De kan vara nyservade och i fin trim, men utan drivmedel fungerar de inte.
2017-04-26



Tack H och P! För att ni läser och tänker och kommenterar! Jag skriver mycket nu, som en slags terapi (eller varför inte...medicin?) och vetskapen om att någon kanske läser gör den extra verkningsfull.
Arbete, ja, och att arbeta....det kräver kanske också en definition. Vad är arbete?
2017-04-26



Jag läser också, men det är helt stopp i huvudet för att komma på någon givande kommentar :-(
2017-04-26



Det var också min tanke - att det kanske inte är så viktigt att definiera om du är sjuk eller frisk. Du är inne på rätt spår själv tycker jag: Att du har reagerat sunt på en ohållbar situation.

Och att skriva - åh, vad det är bra. Och att bli läst är ännu bättre.

Vad är arbete? Om jag ska definiera ordet är "lönearbete" min första tanke, dvs att arbete är något man får betalt för. Men såklart är det ett arbeta att ta hand om sina barn, bygga en altan åt sig själv och sånt. Ideellt arbete finns ju också, men då har man ju tydligt definierat att man inte får betalt för det, att det är en annan sorts arbete.

Sköt om dig. :-)
2017-04-26



Fortsätt skriv! 😀
2017-04-26



Jag läser också, tänker och läser Igen! Jag tycker du är väldigt klok och insiktsfull! Du vet precis vilken medicin du behöver, kanske någon behöver påminna dig om det ibland! En del kan man inte välja bort, men kanske göra annorlunda, på ett nytt sätt! Att tänka och prata högt, ibland ensam och ibland till någon som kan lyssna! Du gör rätt som tar en paus! Kram
2017-04-26



Tack! Era tankar och funderingar betyder mycket. Även om ni inte skriver dem i en kommentar. Att skriva gör mig mindre ensam, nu menar jag inte att jag är ensam, långt ifrån! - men ensam i det som snurrar i mitt huvud...
2017-04-27