Anna Karin D

Nattarbete (fortättning på det ocensurerade)

Sedan torsdagens misslyckade försök att få Vårdcentralen intresserad av  att ta sig an en tant (jag) med en vilt protesterande kropp och bräckligt humör har jag ägnat tre nätter åt konstruktioner och förklaringar, försvar. Hur ska jag låta övertygande, hur ska jag få dem att tro mig? Gång på gång på gång har jag tragglat mina ord, mina förklaringar, vad ska jag säja....vad ska den jag pratar med säja? Kommer hon att blåsa av mig ännu en gång?

Jag har ältat dessa samtal till förbannelse, timme ut och timme in när normala människor sover sin söta påsksömn, jag har tyvärr hört mig själv hacka och stamma och staka mig, jag har föreställt mig motparten titta i min journal.....där det säkert står: "negativ och osammarbetsvillig gnälltant, tro henne inte, tro henne inte.....hon vill bara smita, ligga skattebetalarna till last, utnyttja systemet....LAT! Och så lider hon av en depression, som hon inte vill äta medicin för, och depression är något man ABSOLUT inte FÅR vara sjukskriven för. Ett hopplöst fall! Inte alls stressad och utmattad, utan klassad som depptant. Tillbaka till jobbet med dig, kvinna!"

Å hjälp vilka nätter. Sovit max någon timma här och någon timma där. Vaknat med hjärtklappning och mitt i en jäktad stressdröm, en sån ni vet när man ska hinna någonstans, måste skynda sig, fort fort fort, men allt bara strular!

Jag har försökt styra in tankarna på något annat trevligt, men det går inte. Repris på repris av det där hemska samtalet jag måste ha. Jag är livrädd...som inför min rättegång. Livstid eller dödsstraff?

Men i natt har jag inte legat vaken och tragglat vårdcentralssamtal! I natt jag jag istället legat vaken och funderat på hur i hela friden vi ska få ihop det, familjen KRIS. 

Min sedan två år utflyttade mellanson meddelade igår att han och flickvännen gjort slut. Han behöver flytta hem. Självklart, så ledsamt. Men äldste sonen har tvingats göra slut med Japan på grund av visumstrul, och har just också återvänt hem till mamma. Yngste sonen deppar pga att han inte lyckas komma in på drömutbildningen, han får nog snart göra slut på den drömmen. Ingen har jobb. Vi bor i ett råttbo..... (Vem ska bo i vardagsrummet?) Ingen har pengar.

Mamman har snart inte heller pengar, i vart fall inte till att försörja en hel hög vuxna unga män, för hon håller på att göra slut med jobbet och det mesta här i livet. 

Vi är inte på topp precis. Men. Det finns alltid några stackare som har det sju tusen resor värre. Vi har i varje fall varann.

2017-04-17 12:33.


Kommentarer till blogginlägget


Det svåra förefaller vara att komma i kontakt med Vårdcentralen eller Företagshälsovården. Om du väl där orkar berätta samma sak som du berättat för oss i bloggarna (eller låter dem läsa samma sak) har jag väldigt svårt att tro att någon läkare eller sjuksköterska inte förstår att du är sjuk och behöver sjukskrivning i nuläget. Detsamma gäller Försäkringskassan. Sedan kan man förstås inte bara vara sjukskriven i längden utan det behöver finnas en rehabplan, men det är en senare fråga, inte nu. Många kramar!
2017-04-17



PS. Man får vara sjukskriven både för utmattningssyndrom och depression. http://www.socialstyrelsen.se/riktlinjer/forsakringsmedicinsktbeslutsstod/Sidor/default.aspx?filters=sjukdomsgrupp|Psykisk%20sjukdom&#
2017-04-17



Mycket på en gång. Imorgon går telefonsamtalet bra!
2017-04-17



Kontakt fick jag, men de ville inte ha mig där.... Japp, nya tag i morgon.
2017-04-17



En rolig sak är att vi har fått hit en HUND också! Tio har dykt upp i röran.... :-)
2017-04-17



Skickar all styrka jag har till dig, att du får kontakt och får den hjälp du behöver idag!!!
Skriv ut dina blogginlägg och visa (för övrigt fantastiskt bra skrivet, mitt i bedrövelsen). Om det inte hjälper - guhjälpe.

Jättebamsekramar,

Eva
2017-04-18



Tack Eva!
2017-04-18




2017-04-18