Anna Karin D

Bakslag! (Ocensurerat, fortfarande)

"På rätt väg" föreslog min käraste P som en bra rubrik på dagens blogg. Men nej, inte än, P, än kan jag inte använda det här tilltalande introt. Nu är jag villrådig och tilltufsad och har tappat bort mig. Gör jag fel ändå?

Det började i natt, under mina obligatoriska vakentimmar. Där mellan tre och fyra, när livet är bräckligt och svårmanövrerat och omöjligheterna hopar sig. 

Jag har en underbar chef. Hon är ny, vi känner varandra sedan länge tack och lov, och hon är som sagt underbar. (Och passar hon sig inte kommer hon att köra huvudet i väggen en dag). 

Hon har ordnat en tid hos sjuksköterska på vår företagshälsovård. Sjuksköterskan ska då en första bedömning av mig ( ljuger jag? Fejkar jag? Är jag bara lat och arbetsskygg, hitte-på? Neurotisk klimakterietant som ska sättas på plats? Mina fysiska symtom kanske inte räcker....inte grava nog och blodtrycket är säkert ok, se så, sätt igång och jobba med dig!!) och avgör sedan om jag ska få träffa en läkare, som ev kan sjukskriva mig. 

Det blir om en vecka. Först om en vecka.....

Vilket innebär att jag behöver ett läkarintyg från någon annanstans innan dess. 

Detta snurrade i mitt huvud i natt, i eländestimmen, jag konstruerade långa förklarande tal till denna någon, åååååå vad jag hatar detta, vilket underläge, i händerna på någons bedömning, tror de mig? Jag vill ju bara söka läkare när jag är SJUK PÅ RIKTIGT typ. Som halsfluss, bruten fot eller som den gången jag hittade en knöl i ena bröstet. 

Skakig, med hjärtklappning och flimmer framför ögonen satt jag i telefonkön kl 8.00, gick igenom vad jag skulle säja, gång på gång på gång på.....

"Vårdcentralen S, syster Inger, vad kan jag hjälpa dig med?"

Och jag stammade fram mitt ärende. Lämnade personnummer, så att hon kunde titta i min journal.

Men nej. Det gick inte! "Nä...så gör vi inte, vet du, vi kan inte sjukskriva dig i förskott. Nej, de rutinerna har vi inte!"

Men...försöker jag. Ni ska ju inte sjukskriva mig i förskott, det är ju nu jag är är sjuk! Idag, alltså!

"Vänta jag ska prata med chefen....../lång paus/.....nä, det går inte. Företagshälsovården får avgöra om du ska vara sjukskriven, inte vi. Ring dom!"

(Nu blir jag liten, krymper, gråtfärdig. Jag har FEL. FEL FEL FEL, har inte rätt, jag är inte sjuk, jag är arbetsskygg och lat...)

Men....de kan såklart inte sjukskriva mig utan att ha träffat mig, försöker jag, svagt. Och jag har ju en tid där, finns ingen annan tid, dessutom kan inte jag ringa dem, det sker genom min chef, snälla tro mig, (och nu bryter jag ihop igen, fan också, gråter, ååå jag är löjlig, kan inte skärpa mig) jag klarar inte att gå till jobbet!!! Kan jag inte få träffa en läkare?

"Jaja. Nänä. (Inger igen, som nu låter rätt besvärad). Men nu säjer vi så. Jag har pratat med min chef. Du får ringa Företagshälsovården.  Hej då. Glad Påsk."

.......

Och vi la på. 

Jag blev helt ur fas och krossad, vad är det för fel jag gör? Är det en dödskallemärkning i min journal? "Varning för denna kvinna, hon är en FEJK, utnyttjar systemet, ljuger och duperar!? Hon är psykiskt labil dessutom. Gå inte på hennes ömkliga tjat!!! " Står det kanske, med röd varningstriangel.

(Ska jag sätta mig på psykakuten istället? Men det känns inte alls rätt, jag känner mig rätt tillräknelig i mitt psyke, bara väldigt väldigt känslig och lätt omkullputtad, typ bräcklig. )

Jag går tillbaka till jobbet, tänkte jag sedan svart, det gick inte denna gången heller. Bäst för alla parter. Jag kan väl släpa mig runt ett tag till. Typ i åtta ytterligare år. Må dåligt och ändå gå runt är jag bra på. Jag kanske kan mobilisera kraften om jag bara skärper mig? Går ur mig själv som jag brukar, spelar rollen och gör mig till det tomma skalet. Slutar leva. Springer lite tuffare bara. 

Men de darriga benen, yrseln. Hjärtat som slår så konstigt, flimret framför ögonen. Den stora stora mattheten. Nej, det går inte!

Jag ringde chefen, igen, uppriven. Min chef är underbar, vi känner varandra väl, tack och lov. Hon kan min historia, jag kan hennes. Men hon är ny på posten och håller på med lönesättningen nu, ett tufft shit, och hon får passa sig så hon inte kör huvudet i väggen. Jag sa det till henne. 

Strunt i det, sa hon. Det är mitt jobb att ta hand om mina anställda. Jo, men.....sa jag. 

Ja, hursomhelst. Jag måste till vårdcentralen, det är rätt instans. Hon kollade upp det. Jag får göra ett nytt försök på tisdag. Hur nu det ska gå till? Den hypokondriska fula, otrevliga, sura och tradiga klimakterietanten som är arbetsskygg lär väl inte vara så välkommen då heller.

Efter denna bottennappsstart på skärtorsdagen var jag tvungen att medicinera med min drog. Lite jogg och promenad och tillvaron är hanterbar. Jag ska väl inte ge upp (mig själv) än. Tänker jag.

Glad påsk alla.

2017-04-13 12:42.


Kommentarer till blogginlägget


Du kanske kan prova att ringa vårdcentralen igen, redan idag? (Så slipper du oroa dig ända till tisdagen tänker jag?)
2017-04-13



Lotta...nä, nu tänker jag istället försöka glömma eländet ett tag. Jag är bra på att skjuta upp obehagligheter. Tror jag.... Glad Påsk till dig/er!
2017-04-13



Detsamma!
2017-04-13



"På rätt väg" får vänta ett tag (men den kommer att vara passande en annan dag) (peppning).
Vägen är verkligen inte rak, speciellt inte när den ska passera en vårdcentral. För vem är de till för, undrar jag? Det spelar väl ingen roll om åkommorna jag söker för, orsakas av de ena eller det andra. Jag är sjuk, och då är första instans min VC. Så är det ordnat i vårdsverige! Jag förstår din frustration. På tisdag fungerar det!
2017-04-13



Känner med dig ❤
2017-04-13



Jag känner också med dig Anna Karin! Jag hade liknande symptom för ca 15 år sedan och blev då sjukskriven för utmattningsdepression(undrar om man använder sig av den diagnosen idag..?) Tror det var lättare att få hjälp då och kanske också lättare att bli sjukskriven. Löpningen/joggandet hjälpte mig tillbaka. Hoppas du får en tid .. och Glad Påsk
2017-04-13



Glad Påsk till er, och tack!
Det ÄR svårare nu och definitionerna och rutinerna annorlunda. Men faktum kvarstår oavsett vilken diagnos man ska sorteras in under: jag(vi, för jag är inte ensam)orkar inte längre!
2017-04-13



<3
2017-04-13



Önskar dig en lugn och skön påsk och på tisdag får du kräva att få en vårdcentralstid. Överdriv om det behövs. Ring en annan vårdcentral om det behövs. Kram <3
2017-04-14



Psykakuten, bara åk dit! Min erfarenhet är att om de inte kan hjälpa dig direkt, så kan de i alla fall skicka tillbaka det till vårdcentralen. Sedan kommer det ju i din journal, så VC kan se det nästa gång du ringer. Jag har bara positiva erfarenheter av att söka hjälp hos psykakuten, men många negativa från VC. Jag var också, som du säger, bräcklig, matt och med diverse kroppsliga symtom (ont i lungorna när jag andades, sömnlöshet, grät minst 2 timmar varje dag av ingen anledning alls, blackouter osv).
2017-04-14



Nu har jag ju bara varit på min vårdcentral men med erfarenhet från den lär de inte blinka över att sjukskriva dig så kort tid då du redan har en ny tid inbokad annorstädes. Du verkar väldigt mer illa däran än jag var/är och de var snabba med att diagnostisera mig utan att jag behövde överdriva, jag lovar att du inte är den första de möter med den här åkomman. Du behöver bli sjukskriven, får du bara träffa en läkare lär de inse det. Jag vet att det är skitjobbigt att ta sig samman och orka ta tag i saker, har du kanske någon i närheten som du kan be om draghjälp med att gå till vårdcentralen och att försöka förstå vad du bör göra?
2017-04-14



Tack alla för er tid, tankar, råd och tips!
På tisdag gäller det, blir jag avvisad igen? Tills dess måste jag sluta konstruera försvarstal i huvudet, håller på att bli nipprig...
:-).
2017-04-14



Hej, du är inte ensam. Många före dig har gått in i väggen! Du har inget att skämmas för om du trodde det och behöver inget försvarstal. Du har haft för mycket stresshormoner i kroppen under för lång tid och tills slut säger kroppen ifrån - den säger STOPP och du måste lyssna. Din instinkt kanske är att "försöka lite mer". Det fungerar inte. Det finns en väg tillbaka men det tar tid och du behöver få bra hjälp.

Kanske ska du till nästa kontakt med vården bara göra en enkel lista på vilka fysiska symptom du har - rimligen så borde hjärtproblem och yrsel göra att du får träffa en läkare? Funkar det inte med VC så kanske det finns andra alternativ där du bor?


2017-04-14



Jag kan föreställa mig att om man är utmattad så är just sånt här det sista man vill göra - ringa, fixa, ta tag i saker, administrera livet etc.

Håller tummarna för dig!
2017-04-15