Anna Karin D

En ocensurerad blogg

Behöver skriva, borde kanske inte, men behöver....skriver här, för här är det ingen som läser bloggar längre. 

Jag har under lång tid och på många sätt och till alla möjliga stackare gnällt över min tillvaro som jag inte lyckas få rätsida på och som suger. 

Suger kraft och energi. Alltså, livet suger ju ibland, det vet vi alla, men om energiinflödet och glädjetillskotten väger upp eller till och med går på plus jämfört med utsuget, så funkar det. Då kan faktiskt de tradiga sidorna vara nyttiga lärdomar som hjälper en att växa lite. 

Men för mig har inputtandet blivit lite klent. Och krafterna tryter med åren, det är tråkigt och trist att inse, men sant är det. 

Så jag har gnällt. Över ett jobb som förvisso är ett bra jobb, status och så, men som kräver stora mängder energi för mig. Ett jobb där jag ger och ger och ger, ett jobb där jag tvingas konfronteras med människors kroppar, rädslor, ilska, smärta, oförstånd, svaghet, sjukdom. Närhet. Beroende. 

Jag kan inte värja mig! Det kryper in i mig. Äter, gnager.

Den total hemska förlamande mattheten som faller över mig efter några timmar, handlingsförlamningen. Hur hanterar jag det, tvingar mig?

Ja  jag tvingar mig. Det har ändå funkat. Jag har hittat mina strategier. Jag måste ha pengarna dessutom, så krasst är det. Men så går åren. 

De tuffa svältåren under tonår/20+ satte sina spår. Ensammamma med tre söner krävde också en del (men gav massor tillbaka). 

Och nu en gammal pappa som sakta bryts ner och behöver mig, samt en nära släkting som har det mer än tuff..nu börjar jag sacka. Sacka rejält. 

(Och hur gör man när man sover? Det har jag glömt.)

Jag har sackat rejält länge, jag gnäller och gnäller och gnäller och tröttar ut min omgivnings öron - är hon aldrig glad? Bara neggo, hela tiden. Urk. Sådant orkar ingen höra. 

Jag har mina strategier, som  sagt, eller snarare har haft. För nu funkar inte de heller så bra längre. 

Hård träning, speciellt då löpning, är en medicin, en terapi, som fungerar. Tack vare den har jag inte bara stått ut, utan även känt hopp, glädje och lust samt gjort rätt schysst ifrån mig på min arbetsplats. 

Men det har börjat svaja lite trots detta.

I höstas gick jag ner 4 timmar i arbetstid. Det kändes bra ett tag, gav lite lisa. Startade en blogg, började skriva lite. 

När den förkortade arbetstiden förlorade sin verkan jag in träningspass före arbetsdagens börfjan, jättetidigt, omänskligt tidigt. Det funkade utmärkt, min kropp är ok tidigt och min envishet hänsynslös. 

Jäklar vad det tog skruv! Jag var på topp de dagar jag körde tidiga morgonpass! Jobbade, var aktiv - och föll inte ihop av matthet efter lunch. Lunch ja.....det började bli svårt att äta också. Maten smakade papp och aptiten liksom försvann, vilket märkligt nog gjorde mig mer på hugget. Och frukost hann jag ju inte med. 

Men nu är jag ju helt slut! Trasig. I söndags fick jag väldigt påtagliga och otäcka påminnelser om att kroppen inte klarar vadsomhelst, och tidigare i veckan påmindes jag brutalt om att själen visst inte gör det heller.

Nu får det vara slut. Jag har faktiskt slagit in på ett nytt spår denna vecka. Jag vill hänga kvar ett tag till. Och jag vill leva lite till. Inte bara bita ihop, stå ut, överleva och känna mig duktig över det. 

Läser inte igenom, lägger ut utan censur, skriver mer i morgon. 

Skönt. 

2017-04-11 16:32.


Kommentarer till blogginlägget


Heja heja! (Säger jag, i brist på bättre formuleringar)
2017-04-11



Jo, vi läser och blir berörda.

Prata med någon? Men det har du kanske redan provat?
2017-04-11



Heja heja sitter som en smäck! Tack Lotta!
2017-04-11



Ingmari - jadå. Det har jag, och nu är jag på väg åt rätt håll. Men behöver skriva av mig lite här, det är min egenterapi, hjälper mig att se klarare!
Tack för din kommentar!
2017-04-11



Alltid en bra idé att skriva av sig tror jag. Man kommer ofta till nya insikter. Sköt om dig!
2017-04-11



Jag blir rädd, Anna Karin. (men på väg åt rätt håll, hoppas det är sant)
2017-04-11



Vad skönt att du tar tag i och prioriterar ditt eget välmående! Kram
2017-04-11



Skickar en styrkekram, för vad det är värt.
2017-04-11



På en punkt har du inte försvagats, din skrivförmågan är lika stark som tidigare. Heja dig, förbättringskramar
2017-04-11



Känns som att det är dags att avsluta något gammalt, eller påbörja något nytt :)
2017-04-12



Tack alla! Och som svar på ovanstående kommentar: ja! Både och!
2017-04-12