Rolf Öhlén

​Hroduwulafars underbara resa genom Sverige v 180

 Farväl Härjedalen, hej Jämtland. I väster Tröndelag, nordost Lappland. öster Ångermanland, söder Härjedalen och Medelpad. Här finns 8,2 procent av Sveriges landyta, 34 009 kvadratkilometer. Till ytan rikets näst största landskap. Det är ett av de landskap som har flest personer bosatta på landsbygden men den största delen av invånarna bor vid Storsjöns stränder.

 Namnet har landskapet fått av folkslaget som befolkade det, jämtar. Det äldsta kända belägget kommer från Frösö runsten, rest under den tidiga delen av 1000-talet. Eotalont, på normaliserad fornnordiska Jamtaland. Roten till jämte (jamti) är den urgermanska stammen emat med betydelsen flitig, uthållig, hårt arbetande och trägen.

 Det finns också en landnamsman, den som först tar ett land i besittning. I Heimskringla (Håkan den godes saga) från 1200-talet berättar Snorre Sturlasson om Kettil Jamte som i mitten på 700-talet drog österut över Kölen med folk och fä. De röjde skogen och byggde stora härader kring Storsjöbygden. Därefter kallades området Jamtaland. Enligt berättelsen var det Kettils ättlingar som kom att bära folknamnet jämtar.

 Jägare och samlare kom till Jämtland för första gången någon gång mellan 7000-6000 f Kr från väster. Den kulturen spreds vidare i Mellannorrland. Jägarfolket var nomader och följde bytets vandringar. Flera hällristningar, bl a vid Glösa i Alsen och vid Gärdesån i Offerdel vittnar om hur älgen dominerade kulturen i Jämtland. Landskapet har ca 20 000 kända fornlämningar. I närheten av målningarna förekommer ofta fångstgropar. Det finns ca 10 000 kända sådana vilket är fler än vad som påträffats i andra regioner i hela Skandinavien.

Först under yngre romersk järnålder (år 1-400 e Kr) uppstod bondekultur i den bördiga Storsjöbygden även om fynd av flinta vid Ånnsjön vittnar om att jägarfolket haft kontakt med neolitisk kultur.

På Frösön retstes Mjälleborgen på Frösön för att kontrollera järnframställning och den omfattande järnhandeln. Den senare kom att koncentreras till Ljungan.  Under folkvandringstiden (375-568) skedde en befolkningskoncentration i östra Storsjöbygden. Frösön, Brunflo, Rödön, Hackås, Lockne och Näs är orter som kan noteras. Under den temperaturhöjning som kom att utvecklas till den medeltida värmeperioden (950-1250) blev Frösön en viktig centralort. Jordbruket och boskapsskötseln utvecklades, i synnerhet den för det skandinaviska inlandet unika buföringen när fjällkon gör entré. Jakten på vilt, i synnerhet älg, ökar.

 Den äldre asatron med vanergudarna Frö, Njord med flera dominerar även om asagudarna också dyrkades.  I mitten av 1000-talet kristnades Jämtland. Då restes även Sveriges nordligaste kända runsten, Frösöstenen. Efter det formades Jämtland som ett kristet landskap. Den första kyrkan, Västerhus kapell, byggdes kort efter att runstenen rests.

 Bebyggelsen blev mer omfattande under vikingatiden vilket kan bekräfta uppgifterna i Snorre Sturlassons sagor (tillkomna någon gång under 1100-1400 talet) om att många norrmän som flydde från Harald Hårfager bosatte sig i Jämtland i slutet av 800-talet.

 Under vikingatiden var landskapet en självstyrande bonderepublik med ett av världens äldsta parlament, Jamtamot. Det lär ha kommit till någon gång på 900-talet. Namnet är unikt för Skandinavien då det är det enda som kallas mot istället för ting. Det hölls årligen den vecka 12 mars inföll. Som allting hade alla jämtar rätt att vara med. Detta gjorde att den folkmängd som samlades var mycket stor i förhållande till landskapets invånarantal. Jamtamot var så länge det var verksamt den högsta instansen i Jämtland då det förutom avgjorde tvister och förkunnade domar även fungerade som en slags regering då tinget även fattade beslut i frågor om skatt.

 1178 i samband med de norska inbördesstriderna vann Sverre Sigurdsson över jämtarna vid ett slag på Storsjöns is. Följden blev högre skatter och mindre självstyre. I fortsättningen utsågs Jämtlands lagman av den norske kungen. Dock behöll landskapet en särställning som en ej integrerad del av det norska riket och förblev så i 450 år. I äldre norska handlingarna kallas det för ”det östra riket”.

 När Norge 1536 förenats med Danmark kom Jämtland att styras från Köpenhamn och blev ofta en krigsskådeplats under de dansk-svenska krigen.

 Efter freden i Brömsebro 13 augusti 1645 blev landskapet svenskt.

Danmark försökte flera gånger återerövra Jämtland.  Två gånger lyckades det, 1657 kortvarigt, något längre 1677. Båda gångerna hälsades norrmännen som befriare. Vid den senare bedrev jämtarna snapphaneverksamhet mot den svenska armén. Först 1699 fick jämtarna Svenskt medborgarskap. De var de sista i dagens Sverige som erhöll svenskt medborgarskap.

 Här har också sydsamerna sina visten. Sydsamiska skiljer sig mycket från nordsamiska. Samerna i Jämtland har nära sociala kontakter med sydsamerna i Tröndelagen och utgör en minoritet inom Sameland. Till den sydsamiska kulturen hör bland annat jojken vuollie.

 Arkeologiska fynd tyder på att renskötsel etablerades i slutet av yngre järnålder (500-1000 e Kr). Under samma period blev en nordisk jordbrukarbefolkning bofast i Jämtland och Härjedalen. Samerna drogs förmodligen in i de nordiska hövdingarnas ekonomiska nätverk när tamrenarna blev viktiga transportdjur. Den sydsamiska renskötseln kan ha uppstått ur en blandekonomi av fångst och skötsel av småboskap.

 Renskötseln inom det undersökta området verkar ha varit helt etablerad någon gång på 1000-1100-talet och tycks då ha haft större omfattning än längre norrut i Lappland. Under perioden 1300-1400 talet när digerdöden härjade tycks en viss nedgång i renskötseln ha skett men den expanderar igen under 1500-talet. Från 1646 är Jämtlandssamerna införda i skattelängderna.

 I de nordligare delarna av landskapet är fjällen runt 900-1000 meter höga. Här startar viktiga bifölden till Ångermanälven på olika sidor om Blåsjöfjällen. Indalsälven har också ett fleratal viktiga biflöden runt om i Jämtland.

 Klimatet tillhör den tempererade zonens nordligaste del. Det påverkas även på grund av de många bergspassen i fjällen av Norska havet och Atlanten. Snöstormar är vanliga. Den mest kända torde vara den som blåste upp vid nyår 1718-1719 och som kostade många svenska soldater livet. 1979 dne 5 december uppmättes en vindstyrka på 55 meter i sekunden på Åreskutan.

 Tillsammans med områden i södra Lappland tillhör Jämtland den grantätaste regionen i hela Sverige.  Landskapet har också Europas största koncentration av rikkärr, minralnäringsrika våtmarker med högt ph, fler än 2 300 st, vilket har gett upphov till ett flertal kalkberoende växter såsom orkidéer. Landskapblomman, brunkullan, är en sådan och finns på få andra ställen annat än i Alperna. Ca 60-70 växtarter som förekommer i Jämtland är fridlysta.

 Den jämtländska faunan är på grund av den stora variationen av naturtyper mycket rik.

2017-05-10 12:22.


Kommentarer till blogginlägget


Mycket intressant, särskilt om samerna so ligger mig varmt om hjärtat.
2017-05-10