Sofia .

Tjejvasan och sånt

Det har ju inte varit nån vidare snörik vinter, men skidmil har det blivit ganska många ändå. Tack till snömakarna i Rudan!

Jag har kört diverse Söderskidor, en Tjejskida och en Tjejvasa. Sistnämnda var säsongens stora mål och jag var väldigt spänd på hur det skulle gå. Hade jag tränat tillräckligt? Hade jag tränat rätt? Visst har jag blivit lite bättre, tillräckligt för topp 300.. eller? Skidlärarens ord gnagde fortfarande i bakhuvudet, hon som ironiserade över starka gymtjejer som seedar upp sig på en golfbana i Täby men egentligen inte kan åka skidor. Hon fattade inte hur exakt mitt i prick den där beskrivningen var.   

Så var det klart för start! Stod långt fram (1B) och kände mig minst sagt malplacerad. Stämde snabbt in i fållgrannens En undrer allt vad en gör här bland alle tävlingsdräkter!. Där stod vi, två värmlänningar, i anonyma kläder och med kantstött utrustning (iaf jag). Hur ska det gå? Kalla fötter, blåsor på tummarna redan före start, och valet att köra fästfritt, var det verkligen klokt?

Men redan i första kilometrarnas villervalla infann sig lugnet. Såklart det går bra! Träningen är gjord, jag är frisk, skidorna glider bättre än någonsin och vädret är perfekt. Lars ord i öronen om att det inte kommer hinna bli jobbigt, det är bara att köra. Ta ut dig!

Så det försökte jag med. Och det gick nog ganska bra. Och utförsbackarna gick bra. Och det fanns bra ryggar att följa. Solen sken, blåsorna störde inte. (Det enda som kanske inte var tiptop var att fötterna var som isbitar redan från start - de tog tid att tina!).

Mållinjen korsades som nr 181, på en tid som överträffade alla förhoppningar; 1:42:20!

Vilken dag! Så häftigt att ha fått köra i detta superföre.

Jag ser redan fram emot nästa år!

(Då kanske det blir ett blogginlägg igen, vi får se. :-)

2017-03-06 14:51.


Kommentarer till blogginlägget