Rolf Öhlén

Godistrollet och latmasken - sista kapitlet?

Godistrollet gick runt och packade sina pinaler. Hela hans rörelsemönster utstrålade irritation. Latmasken låg som vanligt utsträckt på sängen med händerna under huvudet och tittade i taket.

 "Jaha, och vart ska vi ta vägen nu?" frågade trollet ilsket. Latmasken vände huvudet och tittade begrundande på sin vän innan han återgick till att begrunda taket. "och du säger ingenting!" Latmasken låg tyst en stund. "Varför ska du ge dig i väg?" frågade han till slut. 

 "Vad har vi här att hämta? Du är värst till. Så flitig på att träna, städa och röra på sig var det länge sedan han vara. Dina latmansdagar är över! För min del har snacks, läsk, godis och andra sötsaker sinat även om jag ännu kan få honom till mindre återfall men inte är det som förut. Titta på stackars mig, jag tappar i vikt" sade trollet medan han slog sig på sin svällande buk så det dånade och fläsket dallrade. 

 "Jag vet inte det" sade masken utdraget. "Du är väl för lat att leta reda på en ny värd" raljerade trollet. "Tja, kanske det. Men inte bara det. Jag känner mig nyttigare." Godistrollet gjorde en paus med packbestyren och stirrade på Latmasken, "Vad säger du? Vad menar du?" Latmasken log och sträckte förnöjt på sig. "Jag känner dig" sade han sedan "och du känner egentligen samma som jag". Trollet stirrade mållös och häpen på masken. Sedan svalde han några gånger, skakade på huvudet och sade "va?" 

 "Jo, så här är det" svarade Latmasken,. "att han behöver oss bättre nu. I går när han drog iväg runt Storskällmyren, kommer du ihåg hur många varv han tänkte köra först?" "Tja, han yrade något om minst fyra och sedan tre men du fick honom att ta sitt förnuft till fånga så han gav upp efter andra varvet och tur var det för sedan kom blötsnön som fastnade under skidorna och han hade ont i tår och rygg så han hade haft all världens möda att ta sig till bilen igen." 

 "Just det" sade Latmasken "och då hade han fortfarande varit kvar däruppe eller åtminstone förtagit sig så han inte hade orkat många knop i dag. Och så skönt att få vila när man känner att det är välförtjänt vila. Det är samma för dig." Vad då?" 

 "Har du inte klagat på att han ska tömma de sista smulorna i chipspåsen fast du mår illa och han får ont i magen? Har du inte äcklats när det första målet på dagen har varit sega ostkrokar och halvt avslagen, rumstempererad läsk? Har du inte stått och mått tjyvens för att han kolkat i sig läsk så det står upp i halsen på honom? Har inte tungan känts som en svullen bäversvans när han tryckt i sig en ask med chokladpraliner eller en påse twist solo? Jag har sett på dig hur du njutit nu när det inte blir så ofta. Nu när det inte är ett frosseri njuter du av varje chips, varje pralin, varje kaka, varje klunk läsk som du får honom att unna sig vid enstaka tillfällen på ett sätt du aldrig njutit förr. Skulle han inte ha dig skulle han bara tugga gröt och kvarg till dess det stod honom i halsen och sedan skulle han trilla dit igen. Nu behöver han dig som en motvikt så han inte trillar dit igen utan kan unna sig något smaskigt då och då för att orka med." Godistrollet stirrade på Latmasken. Sakta, mycket sakta, började han packa upp sina pinaler igen.

2017-02-28 21:58.


Kommentarer till blogginlägget


Fantastiskt! Mycket talande och väl beskrivet.
2017-03-01