Rolf Öhlén

Hroduwulafars underbara resa genom Sverige v 170

Hroduwulafars underbara resa genom Sverige v 170

Härliga Härjedalen!

Gammalt norskt område. Härifrån gjorde danskarna infall i gamla Svealand, därav Orsa skans som jag redan passerat strax norr om Orsa. Därav framgår att landskapet gränsar till Dalarna (i söder). I väster gränsar det till Tröndelag i Norge, i norr till Jämtland, i öster till Medelpad och Hälsingland.

 Med freden i Brömsebro 1645 tillföll landskapet Sverige men då stad saknades i närheten innebar att Röros i Tröndelagen var det närmaste handelscentret. Härjedalen är det enda landskap i Sverige där det inte funnits någon stad. Bebyggelsen är koncentrerad till dalgångarna längs Ljusnan. Landskapet är mycket glest befolkat.

  Landskapet sägs ha fått sitt namn efter Härjulf Hornbrytaren, märkesman hos norske kungen Halvdan Svarte, som efter att ha slagit ihjäl en annan av kungens män med Halvdans silverbeslagna dryckeshorn så det brast, flydde till Anund Uppsale i Mälardalen.  Huruvida han blev tvungen att ge sig iväg för att han slagit ihjäl kungens man eller för att han hade sönder Halvdans dryckeshorn förtäljer inte historien.  

 Hur som blev han väl mottagen men efter att ha lägrat en släkting till Anund, Helga, blev paret tvungna att ge sig iväg. De slog sig ner i ödelandet vid en plats som fick namnet Sliarosvellir där Slyån mynnar ut i Härjån nära gränsen till Särna i Dalarna. Här har vi dock ett troligare ursprung till landskapets namn, Herjeådalen.

 Namnet kommer från fornvästnordiska Herjardalr som betyder ”stenig terräng” eller ”stenig botten”. Härjedalen betyder således ”Den steniga åns dal” och har inget med härja i betydelsen skövla, angripa, ödelägga o s v att göra.

 Första gången landskapets nämns är i ett gränsdokument avseende Svensk-Norska gränsen som upprättades 1273 vid ett allting i Sveg. Härjedalen har aldrig skrivist Herjulfsdalen eller liknande. Landskapet befolkades västerifrån cirka 7000-6000 före Kristus. De var jägare, fiskare, samlare. De flesta av de runt 200 boplatser från stenåldern som hittats finns i skogslandskapet längs stränderna av Ljusnan men även i fjällen har flera boplatser upptäckts.  

 Uppe på lågfjället Flatruet vid Ruänden finns hällmålningar som är ca 5000 år gamla. De består av ungefär 20 figurer målade av rödockra och föreställer älg, ren, björn, människa. Fler hällmålningar finns vid Rogen, Granberget, Tänndalen och Storsjö.  En mer herdelikande kultur från ca 2200 f kr har lämnat spår i västra Härjedalen i Fjällnäs, Tännäs socken

 Härjedalen vår således bebott och brukat långt innan gamle Härjulf kom hit med sin Helga. Han är dock den som representerar bondekulturen och därmed den fasta bebyggelsen. Han kom att bli en östlig utpost med kontakt med norska bönder i Tröndelag.

 Under tidig medeltid utveckals myrmalmsproduktionen i Härjedalen.

Myrmalmsproduktion utvecklades under tidig medeltid och blästerugnar anlades.

Efter slaget vid Stiklestad där Olof den helige stupade och Jämtlands kristnande

kom kristendomen till Härjedalen i och med att två större pilgrimsleder gick genom landskapet, Romboleden uppkallad efter Rombovallen i Härjedalen och Jämt-Norgevägen.

 I Överhogdal i östra Härjedalen hittades 1909 tapetbonader från 800-1100-talet som visar övergången mellan asatron och kristendomen. På 900-talet började stenkyrkor byggas i Tröndelag. Från de brittiska öarna där Norge hade skattelängder kom missionärer för att sprida den kristna tron. Vid den tidpunkten var Tröndelag den mest betydande delen av Norge.

 På bonaderna är Yggdrasil, världsträdet i centrum. Där finns Sleipner, Odens åttafotade häst, Gullinkambe (tuppen i Yggdrasils trädkrona som vid Ragnarök kommer att väcka enhärjarna som är de fallna kämparna som samlats i Valhall) och många av de fornnordiska gudarna kan skönjas. Där finns också kyrkor, mytologiska monster, människor, präster, kors och skepp förekommer också men inga stridigheter.

 Vävnaderna visar hur kristendomen börjar ta plats i ett kultiskt samhälle. Livsträd och rutor symboliserar lycka.  De visar konverteringen från asatron till kristendomen  i Skandinaviens inland. Den verkade ha skett fredligt i Härjedalen och Jämtland.

 1350 hemsökte digerdöden landskapet och i samband med lilla istiden stagnerade befolkningsantalet. I och med att den danske kungen Kristian III införde protestantismen i Danmark-Norge avtog pilgrimsfärderna även om det tog ett tag innan härjedalingarna lämnade katolicismen.

  Från att varit något av ett centrum blev Härjedalen ett perifert område i samband med att Sverige lämnade Kalmarunionen 1523. Under det nordiska sjuårskriget blev Härjedalen-Jämtland ockuperat och bytte statstillhörighet ett antal gånger. Under Baltzarfeljden som startade 1611 gick svenskarna hårt fram, hus plundrades, kvinnor våldtogs och gårdar i Hede och Sveg brändes.

1644 kom svenskarna kom tillbaka under den så kallade Hannibalsfejden. För att slippa härjningar svor härjedalingarna snabbt trohet till Svenska kronan och erlade skatt.  Så småningom drevs svenskarna bort av norrmän och jämtar. När landskapet avträddes till Sverige 1645 i samband med freden i Brömsebro var det helt i norska händer.

Landskapet har Sveriges högst belägna ort, Högvålen, Inget landskap kommer i närheten av den medelhöjd över havet som Härjedalen har. I Härjedalen finns landets högst belägna allmänna väg, Flatruetvägen.

 Mer än något annat svenskt landskap har Härjedalen kännetecknats av den skandinaviska bodskapsskötseln vid fäbodvallar. Därav följer att mycket av Härjedalens folkkultur är kopplat till fäbodlivet, högtider som Olofsmässa (en gammal katolsk festhögtid helgad åt Olof den helige som fortfarande firas i Härjedalen. Olofsmässan hålls till minnet av dagen då han stupade i slaget vid Stiklestad, alldeles nordväst om Härjedalen den 29 juli), mat som flötgröt, kornost, messmör med mera, folktro och musik som kökning.

Landskapet ligger i den tempererade klimatzonen och har ett uträglat inlandsklimat med stora skillnader mellan varma somrar och kalla vintrar. Under vintern är skillnaderna temperaturmässigt som allra minst i landskapet. Västra Härjedalens skidorter hör till Sveriges mest snösäkra områden.

 Berggrunden är intressant. Den utgörs av kaledoniderna som sträcker sig från Irland och Skottland (vars latinska namn var Caledonia) över Nordsjön genom Norge till Härjedalen, ett resultat av den kaledonska orogenesen. I den allra östliga delen av landskapet består berggrunden av granit. Inåt landet är bergarterna yngre och skollorna är lagrade på varandra då stora bergsmassor genom historien transporterats österut över det prekambriska urberget. Detta gör att man i Härjedalen kan finna äldre bergarter ovanpå yngre metamorfosa och sedimentära dito. I nordvästra Härjedalen utmärker den så kallade Särvskollan sig bestående av främst sandsten och diabas.

2017-02-28 21:58.


Kommentarer till blogginlägget