Rolf Öhlén

​Hroduwulafars underbara resa genom Sverige v 148-152

Färden går igenom ett kuperat skogslandskap med momark genomskuret av åar, sjöar och älvar. Jag kommer till Högheds fäbod.

På sommaren fick kreaturen beta fritt i skogen en bit bort från byarna medan marken närmast gården användes för odling av grödor och vinterfoder.  På fäbodarna bereddes mjölken till smör och ost, som höll längre och var lättare att transportera.

 Så passerar jag enligt vägskylten Emån men enligt kartan Ämån, ej att förväxlas med den småländska namnen med mal. Ämån är 62 km lång och har ett totalt avrinningsområde på 331 kvadratkilometer. Den börjar vid Ämåsjön som ligger 521 meter över havet. Den flyter mestadels åt sydost och rinner ut i Oreälven några mil väster om Skattungbyn. Ån består till stor del av forsar och fall av olika storlekar. Under den senaste istiden skapade ån i den mellersta delen av sitt lopp en djup kanjondal.

Här finns de storslagna Helvetesfallet och Storstupet.

 Den första svenska bågbron av järn för järnväg byggdes över Storstupet 1903 av Axel Björkman (svensk civilingenjör och brokonstruktör, född 1869 på herrgården Skramstad, Kalmar län, son till lantbrukaren och kommunalordföranden Nils Oskar Björkman och Ida Carlström samt kusin till Sveriges första kvinnliga överläkare Astrid Björkman) när Inlandsbanan drogs över fallet efter konstruktion.

 Fast Ämån är påverkad av vattenreglering och flottledsrensning har den ett rikt växt- och djurliv. Här hittar vi t ex öring, harr, abborre, elritsa och stensimpa. Efter flottningen som upphörde 1970 finns lämningar bland andra lämningar flottningsrännor. Berggrunden utmed vattendraget består till mesta delen av diabaser, porfyrer, porfyriter och digerbergssandstenar.

 Strax efteråt passerar jag inlandsbanan där jag stannar för den här gången.

2017-01-18 18:20.


Kommentarer till blogginlägget