Rolf Öhlén

Hroduwulafars underbara resa genom Sverige v 132-133

Lustigt. På vägskylten till avtagsvägen jag passerar står det ”Stenis 1” men där ligger också Vika och det officiella namnet är ”Stenis och Vika”, lite anmärkningsvärt med tanke på att tätorten fram till 1980 hette ”Vika station”.  Visserligen lades stationen vid inlandsbanan ner 1969 . Området består av nio byklungor. 1990 blev Stenis klassad som småort. Sedan 2015 har den dock växt samman med Södra vika och åter blivit tätort.

 Landskapet är flackt och mycket skog med föryngringsytor här och var. Så kommer jag fram till utkanten av en svensk centralort i svensk historia och nutid, en vallfartsort i vintertid, Mora. Men vi ska börja i Söborg på norra Själland anno domino 1353 där ett flickebarn – Margareta – föds. Modern var drottning Helvig av Slesvig och fadern den i svensk och Gotländsk historia Valdemar Atterdag. 1359 – sex år gammal – trolovades hon med den norske kungen Håkan Magnusson. 1362 blir han kung  och medregent  till sin fader Magnus Eriksson i Sverige.

 Vigseln äger rum 1363 – när hon var 10 år – på Köpenhamns slott. 1366 lämnar hon Danmark för Norge där hon uppfostrades av en dotter till den heliga Birgitta, fru Märta Ulfsdotter. Margareta visade sig tidigt ha djupa politiska insikter och fungerade som rådgivare till sin mycket äldre make också i statsangelägenheter.

 Hennes enda barn, Olof, föds 1370. Sex år senare dör hans morfar, Valdemar Atterdag, och Margareta driver igenom att han väljs till kung i Danmark trots att Valdemar 1371 lovat Maragaretas äldre syster Ingeborgs son, hertig Albrekt av Mecklenburg.

 1380 dog kung Håkan. Olof som då var 10 år ärvde kungamakten i Norge. Som sonens förmyndare fick Margareta ensam styra riket i Olofs namn.  Det gjorde hon så framgångsrikt att när Olof dött 1387 så valdes hon 1388 trots mecklenburgarnas arvsanspråk till Danmarks och i februari även Norges ”fru och husbonde och fullmäktige förmyndare”till dess hon och folken enades om en ny regent.

 Som kung Håkans gemål och sonen Olofs arvsanspråk på Sveriges krona knöt Margareta kontakt med Svenska stormän på Dalaborgs fästning. De lovade att anta henne som regent om hon befriade dem från kung Albrekts och hans tyskars regemente för att stävja den laglöshet som länge varit rådande.

 Sålunda blev hon drottning över de tre nordiska rikena. Eftersom detta stasgeni saknade arvingar blev det aktuellt att titta på den äldre systern Ingeborgs familj. Ingeborg hade en dotterson, Bogislav, som fick byta namn till Erik av Pommern. Han anlände till Danmark 1389 och valdes till kung i alla tre rikena och kröntes i Kalmar 1397 varefter en unionsakt – Kalmarunionen – uppsattes och daterades den 20 juli 1397 – Margaretas namnsdag.

 Margareta styrde de tre rikena fram till sin död 28/10 1412. Därmed låg vägen öppen för en maktkamp mellan svenska stormän och kontinentala härskare. De senare tillsatte fogdar från kontinenten som brukade hårda metoder mot sina arrendatorer än den svenska allmogen var van samtidigt som svenska stormän missgynnades. Detta ledde till strider, uppror och upplopp.

 1520 valdes Kristian II till svensk kung. 7-9 november kallades gästerna på kröningsfesten till ett möte på slottet. Den tidigare riksföreståndaren Sten Sture den yngres anhängare (själv hade Sten Sture avlidit i februari 1520 efter att i januari samma år lidit nederlag i slaget på Årsundens is. Därmed saknade den svenska oppositionen mot den danska kungamakten ledare) blev anklagade för kätteri av ärkebiskop Gustav Trolle som kommit ihop sig med Sten Sture om privilegier och markinnehav som Sten dragit in. Med stöd av kanonisk rätt avrättades närmare 100 personer de följande dagarna, många inom aristokratin som gett Sturepartiet stöd under de gångna åren.

 Erik Johansson var en av dem. Han var systerson till Sten Sture den äldre. Eriks mormor var halvsyster till kung Karl Knutsson Bonde. Själv hade han gift sig med Cecilia Månsdotter vars halvsyster Kristina Nilsdotter var gift med riksföreståndaren Sten Sture den yngre. vilket gjorde att de båda herrarna var svågrar. I maj 1496 fick paret en son, Gustav Eriksson.

 Gustav hamnade som gisslan hos kung Kristian den II 1518 och hölls i fångenskap på Kalö slott. I september 1419 lyckades Gustav rymma, kom till Lybeck och åtta månader senare till Sverige.  När han befann sig på sin fädernegård Räfsnäs i närheten av Mariefred fick han i mitten av november kännedom om blodbadet. Då bröt han upp och beslöt sig att söka sig mot Dalarna, vars befolkning många gånger under de gågna åren lämnat ofta avgörande bistånd till olika uppror och strider.

 Resten är samhällspolitisk- och idrottslig historia. Låt vara sagt att med Gustavs kröning till kung på riksdagen i Strängnäs 6 juni 1523 upphörde Kalmarunion vars grund lades av en stark, självständig kvinna som var en skicklig politiker och härskare. Därmed är jag redo att som Gustav själv draga in i själva Mora. Mer om orten i nästa blogg – snart i en dator nära dig.

2016-12-29 16:01.


Kommentarer till blogginlägget