En FunBeat-användare

Du är inte inloggad på FunBeat.

För att titta på den här personens träningsdagbok och profil så måste du logga in på FunBeat.

Frankfurt Marathon 2016 - Race report - This is your day!

Jag hade två stora mål för 2016 och det var Rom Marathon på våren och Frankfurt Marathon på hösten. Efter att ha gjort 2:43:17 i ett blåsigt och backigt Dublin Marathon på hösten 2015 kändes det naturligt att årets mål skulle bli sub 2:40. Jag visste att det skulle krävas en ökning i träningsmängd för att lyckas men det kändes ändå realistiskt

Jag var i väldigt bra form vid nyår men då fick jag problem med fötterna som gjorde att jag hade svårt att skruva upp mängden. Jag fick också några slängar av dagisbaciller som störde en del. 

Rom blev sedan ingen succé utan jag tog slut sista 7-8 km och fick min näst sämsta tid av mina fyra maror på 2:46:41. Loppet följdes av flera dagar med sightseeing där mina fotproblem förvärrades.

Träning inför Frankfurt

Efter Rom tog jag det lugnt ett tag men tränade sedan på inför GöteborsVarvet. Under sommaren stördes sedan träningen av fotproblemen och det var först efter ett besök hos en ortopedingenjör där vi konstaterade att jag sprang med för små (!) skor så började det bli bättre. 

Jag kunde öka träningen så smått men jag kom inte upp i speciellt hög mängd. Medel per vecka från början av augusti låg på 63 km och det var bara två veckor som landade på strax över 80 km.

Jag tävlade en del under sommaren trots skadebekymmer och kunde konstatera att jag vid varje tävling var 30 s långsammare när det gällde 5 km, 1 min på 10 km och på den GV var jag ca 2 minuter långsammare än 2015. Det kändes alltså som att det skulle bli en tuff utmaning att komma nära tiden på 2:43 från Dublin.

Vändningen kom vid ett kvalitétspass tre veckor innan loppet. Jag körde samma pass inför Dublin och nu kändes det bättre än vad det gjorde då. Ett hopp tändes att Frankfurt skulle bli en trevlig upplevelse. Med två veckor kvar gjorde jag precis som inför Dublin och körde halvmaran i Å-stadsloppet. Denna gång fick jag precis samma tid som förra året (1:17:03) och känslan var bättre än förra året. Nu hade det vänt!

Målsättning

Med tanke på känslan de sista veckorna inför loppet så var målsättningen att springa under 2:43 och sätta pers. 2:40 kändes inte realistiskt med tanke på träningsmängden. Under mässan skrev jag dock ut mellantidsarmband för båda tiderna så det fanns ändå en tanke om att jag skulle kunna komma nära 2:40.

Resa och uppladdning

Jag åkte ner redan på fredagen. Efter lite strul med resan upp till Arlanda så var det sedan ett jäkligt bra val att åka så tidigt. Jag hade hela dagen i Frankfurt på lördagen där jag kunde gå på mässan som bara låg några hundra meter från hotellet och kunde ta det lugnt och slappa resten av dagen.

Mässan var ganska stor men det var skönt att få koll på mässområdet dagen innan loppet då jag hörde från flera andra att de tyckte att det var rörigt och svårt att få grepp om byggnaderna när de hade mindre tid. Pastapartyt kvällen innan var också helt ok och ingick i anmälningsavgiften.

Jag valde att lämna in egen dricka vilket skulle visa sig vara ett bra val. 

Det var inte helt enkelt att hitta flaskorna under loppet då motionärernas (sub 2:45 fick ha egen dryck) flaskor stod ganska tätt på tre bord efter elitens flaskor som var betydligt mer utspridda. Jag lyckades dock hitta mina flaskor vid sex av åtta kontroller vilket ändå är helt ok. Nästa gång ska jag dock märka dem med någon som syns mer än ett rosa sugrör.

Det kändes lyxigt att vara på plats fredag till tisdag morgon och som småbarnsförälder som får alldeles för lite sömn skulle jag också försöka njuta lite av de extra dagarna (tack Moa!!!). Både på lördagen och på söndagen inför loppet vaknade jag dock vid fem på morgonen och var riktigt taggad och sugen på att springa. Som tur är serverade hotellet frukost redan vid kl 6 och det kändes bra med tanke på att starten gick vid 10.

Vädret var perfekt för årstiden och för loppet. Det blåste inget alls under dagarna där nere och det var klarblå himmel. Vid starten av loppet var det 7-8 grader och det steg till kanske 10-11 grader under loppet. Förhållandena kunde alltså inte bli mycket bättre.

Morgonen och inför start

Med tanke på att jag ofta har problem med löparmage bestod morgonen av en fiberfattig frukost och fokus på toalettbesök hela morgonen. Två imodium några timmar innan loppet har fungerat förr och man kan inte underskatta hur viktigt det är att hålla rutiner (detta inkluderar även rödbetsuppladdning).

Det känns som att det mesta klaffade på morgonen men det blir alltid stressigt att hinna med det sista toalettbesöket innan det är dags att ställa sig i startfållan. Det var ganska långa köer till bajamajorna på plats men jag höll mig lugn och begav mig in i startfållan med 30 minuter kvar till start.

Start och första km av loppet

Jag hade plats i första startgrupp (efter eliten) och det känns som att det var ganska mycket folk i denna grupp. Det krävas bara en uppskattad tid på tre timmar för att hamna där och det är extremt många som springer snabbare än så i Frankfurt, inte minst med tanke på att det är tyskt mästerskap i marathon.

Jag fick dock en plats i fjärde-femte led vilket kändes perfekt. När starten gick blev det dock väldigt trångt under några hundra meter. Det tog faktiskt 2-3 km innan det började bli lite spridning så att det gick att springa utan att blir störd av att det var trångt.

Det rullade dock på kontrollerat med helt rätt känsla. 5 km passerades på 18:44 vilket är 11 s snabbare än tempot för 2:40. Banan är lätt men första biten inne i stan harmånga tvära kurvor vilket kan störa tempot och jag tänkte att starten kanske var lite för snabb men det kändes så lätt!

5 - 30 km

Efter 5 km kom jag in i ett bra flyt och varje km passerades lugnt och kontrollerat. Vätskestationerna var dock ett spänningsmoment då det var betydligt fler löpare runt mig än vad jag är van vid. Jag låg hela tiden i stora klungor men försökte att springa smart och inte göra grovjobbet. Jag bytte klunga några gånger men det var inga större avstånd mellan dem så det krävdes ingen stor kraftinsats för att avancera.

Vid runt 7 km blev jag passerad landslagslöparen Erik Anfält. Jag visste att han inte var i helt bra slag men kände ändå att det kanske gick ganska snabbt med tanke på att det dröjde så länge innan han passerade mig. Jag pratade med honom efter loppet och starten hade strulat ganska mycket för honom. Här hade jag också sällskap av Viktor Carlsson från SpringÅmål och jag sprang och småpratade lite med honom. Han siktade på sub 2:35 och även om det kändes lätt så släppte jag honom lite med tanke på att det var alldeles för högt mål (han landade på 2:36) 

10 km passerades på 37:25 vilket betyder att även andra femman gick på 18:44. 

Sedan springer man en ganska lång sträcka utanför stadskärnan vilket jag har hört ska vara en tråkig passage men jag upplevde hela loppet som en fin sträcka med bra publik. Att kroppen svarade bra bidrog säkert till denna känsla.

15 km passerades på 56:08 (18:40) vilket är 37 s före tiden för 2:40. Här beslutade jag mig för att slå följe med en tjej (Julida Davis från England) som såg grymt stark ut. Det brukar ofta var en bra taktik då tjejer på den nivån inte brukar förhasta sig.

Det rullade på fint upp till halvmaran som passerades på 1:19:04 och jag höll fortfarande högre tempo än planen. Faktum är att det är mer än en halv minut snabbare än vad jag gjord på GöteborgsVarvet i år men känslan var lätt och fin.

25-30 gick också som planerat (18:53) även om det var en av få passager med lite backar. Faktum är att jag låg 16 sekunder före Erik Drotz grymma nyslagna klubbrekord vid 30 km. Jag hade dock inga tankar på att utmana det men jag visste inte heller att jag låg före.

30 km - målet

I Rom började jag tappa vid 30 km och gick helt slut vid 35 km. Jag hade inte mer mängd i bagaget nu och visste att det kunde bli något liknande. Jag vände dock de negativa tankarna och istället för att tappa placeringar så fick jag positiv energi och började plocka gubbar efter 30 km. Jag kände mig grymt stark och även om jag tappade lite tempo så var det betydligt fler andra som tappade betydligt mycket mer. Här gick jag även något förvånande ifrån Julia som hade varit ett bra sällskap under många km. 

30-35 km gick på 19:02 och det var första femman som hade lägre temp än för 2:40  (18:55 / 3:47). Jag hade dock 50 sekunders marginal mot passeringen för 2:40 enligt mellandtidsarmbandet.

Jag fick dock en ordentlig dip runt 37-38 km och blev då passerad av Julia som avslutade starkt och klarade 2:40 med god marginal. När jag pratade med henne efteråt visade det sig att hon hade persat med fem minuter och tackade mig för draghjälpen.

Även om det gick trögt runt 37-38 km så kände jag att det var en bra tid på gång och jag fick lite extra energi och kunde hålla hyfsat tempo fram till 40 km. Här går det lite uppför men jag upplevde nästan hela loppet att det var nedförsbacke vilket känns som ett bra tecken. 35-40 km gick på 19:59 vilket är lite för långsamt men det känns ändå bra att ingen femma gick långsammare än 20 min. 

Jag höll sedan strax under 4 min-tempo in i mål och det var en fantastisk känsla att springa in i Festhalle. Jag valde att inte titta på klockan från 37 km när det började bli jobbigt men jag förstod att det skulle bli en bit över 2:40. Tiden blev dock något bättre än vad jag trodde och målgången kändes helt fantastisk när speakern ropar ut - Mattias Wellermark aus Schweden!

Målgång vid 2:40:28 (nettotiden blev 2:40:17)

Placeringen blev 199 av ca 10 000 herrar.

Efter loppet

Känslan efter ett lyckat marathon är svårt att slå! Det blev både tårar och glädjerop. Det var många svenskar som sprang snabbt och jag pratade med flera gamla och nya bekantskaper direkt efter loppet och de flesta hade persat. Jonas Buud och Erik Anfält gjorde inga topprestationer men det är ändå skoj att prata med så bra löpare. Det var flera snabba löpare där från Örebro som jag hade haft kontakt med innan loppet och jag lyckade bland annat vara en sekund snabbare än Jakob Nilsson som normalt är ganska mycket snabbare än vad jag är.

På kvällen blev det utgång med fyra snabba killar som jag har lärt känna på jogg.se. De sprang på 2:36-2:39 och alla utom Johan Fagerberg som hade problem med magen under loppet hade persat så stämningen var minst sagt hög.

Kvällens diskussioner bekräftade min bild som jag hade efter loppet att det finns mycket kvar att plocka ut tidsmässigt. De övriga fyra har inte heller tränat seriöst speciellt många år men de ligger på runt dubbla mängden. Jag tror att det finns möjlighet att komma ner i tider runt 2:35 om jag pressar upp mängden till 10 mil per vecka och lyckas hålla mig skadefri. Något som skulle underlätta för att få till ökningen i mängd är om dottern Helga på 2,5 år skulle börja sova ordentligt på nätterna. Med tanke på hur dåligt jag sover känns det som ett helt ok resultat att springa på 2:40.

Nu ser jag fram emot 2017! Först blir det två lugna veckor för att sedan trappa upp träningen under två veckors semester på Playitas.

2016-11-06 02:06.


Kommentarer till blogginlägget


Fin RR:)
2016-11-06



Tack Lisa!
2016-11-06



Suveränt sprunget! Det känns som att du förstår varför jag gillar loppet. :-)
2016-11-07



Tack Marcus! Jag förstår verkligen det och det lär inte vara sista gången som jag springer det loppet. Vi ses säkert på startlinjen ett annat år :-)
2016-11-08



Grattis
2016-11-26