Solokvist, orientering. Jag? Ja det kan ju bara gå på ett sätt, när jag nu inte hade flickorna till stöd.
Ja, det gick ju hur jäkla bra som helst!!
Spåret jag valde var ett av de lättaste, ÖM3 och den var inte väldigt lång heller. Bara 3km, men jag sprang över 4,5km för att komma runt!
Det var bara en kontroll jag snärjde till det på, sen var det som att det var avklarat och jag sprang i stort sett rakt på kontrollerna.
Jag kapade en kvart jämfört med förra veckan, det är en jätteförbättring!
Nu är jag fruktansvärt nöjd och belåten! Jag - med mitt lokalsinne, som inte begriper mig på navigation och som har så svårt med kartor!
En stor hjälp hade jag av de snälla människorna vid start och mål från orienteringsklubben, som tog sig tid att förklara, visa och peka. Det var som att få en egen kurs i orientering, en personlig introduktion till orienteringens mystiska värld. Klart det gick bra då, när man har den sortens stöd - jag kunde ställa alla mina dumma frågor i lugn och ro, regnet jagade bort de flesta verkade det som, så jag hade funktionärerna nästan för mig själv. Perfekt för mig, stugsittarna anar inte vad de missar! Skogen är underbar att springa i när det regnar, sval, syrerik och skön :-)
Det var väldigt roligt, det är nästan så det kryper i benen av lust att ge sig ut igen på fler äventyr trots att det regnade friskt och var lite småkallt :D
