Anna Karin D

Om tävlingar och skrivande

Jag ska inte tävla så mycket i år, det är för pressande. Det är inte värt det. Det känns inte kul med all noja och stress. I år ska jag njuta, i år är året när jag ska ha kul!

Så har jag tänkt, och så måste det nog få bli om jag inte helt ska ta slut som både löpare och människa. 

Men det hindrar mig inte från att tänka på tävlandet, och på varför och hur vi funkar.

Jag har bloggat om det, jag har två veckor kvar på mitt stafettbloggande på springlfa och jag ger inte upp där fastän det just nu känns lite trögt. Jag har nog lika mycket noja över skrivandet som jag har när det gäller tävlingar....och jag tänker att om jag vore ung, gärna snygg och ffa snabb så hade jag varit mer läsvärd!. Kör ändå ända in i kaklet, även om jag tvivlar på mig själv. Jag tror inte någon orkar läsa, men skrivandet är en sorts terapi. Det roar mig, helt enkelt.

Nu ska jag ta mig an 800 meter nästa helg, det är DM för veteraner. Det är stressande, men än så länge känns det möjligt. Varför anmälde jag mig dit? Ja, säj det. Men, nu har jag något att blogga om (terapi?) och  den som till äventyrs har lust och tid att läsa ska få följa mina vedermödor, ångestar och ångranden.......och min besvikelse/glädje efteråt. Om jag inte blir sjuk/får ont i foten. Eller skrivkramp.

Här är min senaste blogg: 

http://springlfa.se/tavlingsmanniskor/

2016-02-14 07:44.


Kommentarer till blogginlägget


Jag förstår inte hur det går till när man plötsligt har anmält sig till en tävling. Sedan ska man sova dåligt, ha ont i magen, ont i huvudet, ont i benen, må illa, ont i själen innan det äntligen är över och då har man plötsligt anmält sig till nästa tävling....Är det värt det? Vi får väl se på lördag kväll om det är det! :-)
2016-02-14



Det är alltid roligt och intressant att läsa vad du skriver! Jag har dessutom ofta samma tankar som dig när det gäller tävlandet :-)
2016-02-14



Tack Sara och Maria! Att tävla är minsann ingen okomplicerad historia! (Inte att skriva heller.... ☺ )
2016-02-14



Trist att du känner så! Tävla är det roligaste som finns och det är bara jag själv som sätter pressen. Så när jag lärde mig hantera detta så var det bara allt det roliga kvar, dvs att ha lärt sig hur den egna kroppen känns och var det rätta tempot är för just dagen och terrängen. :-)
2016-02-14



Kan vi få gå en kurs för dig Mikael??😊
2016-02-14



Ja gärna en sån kurs! Fast jag tror jag är obildbar....
2016-02-14



Jag tror att man nästan alltid är sin egen största fiende när det gäller tävlande. Så det absolut svåraste är att VERKLIGEN inse att det ABSOLUT är man själv som sätter pressen och ingen annan. :-P
2016-02-14



Jag tror faktiskt inte att jag hade klarat av att lära mig utan coach Arnes lärdomsord. Jag är som en svamp så fort han pratar tränings- och tävlingstips.
2016-02-14



Att tävla kan man göra av olika anledningar men jag gör det bara för min egen skull! Vill jag inte så anmäler jag mig inte. Har aldrig känt någon press från någon i klubben att jag skall göra den ena eller andra tävlingen och så vill jag ha det! Själv gillar jag att se / känna om träningen ger resultat men mest för att träffa alla andra som också gillar att springa, hoppa eller kasta! Jag skulle vilja att vi var många fler som var med och i olika grenar! Prova höjd, kula eller kort sprint-:) men man är såklart rädd om benen...ses på lördag!
2016-02-14



Vi är alla olika, funkar olika. Det som känns rätt för en person är totalfel för en annan. Klarar man inte pressen (som självklart kommer från en själv, eller stressen - som kommer oavsett man ställer krav på sig eller ej) får man nog reducera tävlandet lite....
2016-02-15



Majvi!
Så fort det heter "tävling" är det kört för mig att ta det med en klackspark....det måste vara genetiskt, eller nåt...
Men jag håller med om att det är väldigt kul att träffa vännerna.
2016-02-15



Jag skall anmäla mig till tjurruset. mest för en kul grej å inte för en tävling. Kanske nått för dig att finna något liknande
2016-03-01