Anna Karin D

Blogg om blogg och tveksamhet

Nu har jag bloggat i en vecka på springlfa, jag börjar begripa hur man gör och jag lyckas tom klämma dit en och annan bild. 

Jag måste erkänna att det är ganska kul just att skriva - jag gillar ju trots allt att babbla i skriftlig form. 

Men jag känner mig fortfarande osäker och lite skraj varje gång jag klickar på "publicera". ..

Skriver jag om sådant löpare vill läsa? Skriver jag strunt? Kanske ska jag skriva om något annat, om träningsprogram, om prestationer och utmaningar jag tränar inför? Fast jag tränar inte inför något ultralopp, eller ens min drömmil. Jag strävar inte mot några pers. Inga kilometertider....

Jag bara skriver om mina säkert ganska banala äventyr, som en regnig motvindslördag i Lund. Och min lilla åldersnoja.

Jag är en vanlig människa, inte känd, inte snabb, inte snygg, utan helt ordinär och till åren kommen dessutom. 

Det är kanske helt ointressant läsning. Jag borde....men nu har jag ju åtagit mig det här, i 4 veckor till, kan ju inte bara lägga ner, eller?

....jag är så självkritisk....hjälp.....

Min väderrapport finns här: http://springlfa.se/vaderlek/

2016-01-31 08:06.


Kommentarer till blogginlägget


Det är så många andra som skriver om träningsprogram och prestationer, så fortsätt du skriva som du gör. jag läser.
2016-01-31



Jag känner igen mig från så många gånger. Typ "Vem är jag att...", eller "Men det har säkert skrivits tusen gånger...", eller "Men är det här värt att skriva om..."

Men det är ju inte konstruktivt alls. Konstruktivt är att vara den man är och dela livet och dess erfarenheter med andra. Det du har skrivit kommer från ditt unika perspektiv, som kanske t.o.m kan hjälpa någon att inte fastna i sina egna. Dessutom lär man sig av det. Både om sig själv, om vad man gillar och inte gillar med ens egna texter och därmed skrivteknik... ;-)

Den här kommentaren är väl ett resultat av flera år med den där känslan... Nu har jag nog äntligen insett att jag faktiskt vill skriva, och struntar i om det finns någon tjomme där ute som inte uppskattar det. De får väl sluta läsa då.

Sen är det ju alltid trist när tiden man lägger ner genererar noll tillbaka. Men ibland är ju folk bara för bekväma för att kommentera...
2016-01-31



Håller med både Pastorn och Sandra! Du skall skriva på ditt sätt, om saker som berör dig. Försöker du göra på något annat sätt kommer det att lysa igenom och inte bli hälften så intressant och engagerande.
2016-01-31



Tack Leif, och tack Sandra för dina tankar och synpunkter! Precis som du beskriver tänker jag, känner jag. Det går upo och ner med skrivsjälvförtroendet och jag behöver liksom ständig påhejning och support för att inte tvivla.
2016-01-31



Och tack Helena! Jag behöver ditt stöd också. Vet inte om det beror på att jag är jag, att jag är kvinna eller på att jag är femtiotalist.... Så lätt att trilla ner i känslan av "sämre och ointressant"
2016-01-31



Ja, kulturen har ett finger med i spelet. Det är befriande att bryta sig ifrån kulturens inflytande över en själv då och då har jag upptäckt.
2016-01-31



Du skriver exakt det jag vill läsa! Du sätter ord på det jag (och många andra) tänker och känner, på ett roligt och ärligt sätt. Snälla fortsätt!! :-)

2016-01-31



Jag fortsätter... Tack!! :-)
2016-01-31



Och vad jag tycker, det vet du förhoppningsvis :-)
2016-01-31



Det du skriver om är det som det egentligen handlar om. På riktigt.

Att någon lyckas eller misslyckas med att genomföra ett träningspass med eller utan sekundexakta kilometertider är så urbota tråkigt att läsa om. Att vädret kändes på ett visst vis är ett tydligt tecken på att du var där, du var med, du närvarade i det du gjorde. Du levde och det delar du med dig av. Bra!
2016-01-31



Eva: jaaa! Du ger mig verkligen support, tack tack! Och Göran: så fint att du skriver så! Jo, jag fortsätter nog i samma stil, kan liksom inte annat....
2016-01-31



Håller helt med Göran i hans kommentar.
Och jag tror många läsare är bekväma, de läser, de småler framför skärmen, tänker att hon skriver ju bra, va trevligt och så klickar de vidare. De har inte fattat, här finns en engagerad människa bakom texten. Vad vore alla bloggar utan bloggare! :-)
Fortsätt skriv om löparvardagen. Alla tider, program och vinna lopp har vi redan läst om.
2016-01-31