Rickard Dahlgren

#94: Nödlösning

För det mesta när jag arbetar som personlig assistent så tar jag cykeln till arbetet. Denna sträcka varierar inte något särskilt utan hamnar på 4 kilometer. Småpotatis tycker jag då jag både får frisk luft och ofta några utmaningar på vägen i form av snö, is, slask, eller trafikanter i allmänhet. Det gäller särskilt att planera sin tur, för att dels inte komma alltför tidigt och dels inte komma för sent till arbetet. Jag brukar beräkna cirka 30 minuter för hela resan inklusive ombyte, transport och småprat.

Just denna morgon så hade låset vid cykelgaraget, där jag har min cykel, frusit och jag höll på med nyckeln i cirka fem minuter. Beräkna då in att jag gick ner för att hämta cykeln 30 minuter innan jag skulle börja arbetet. När jag efter just fem minuter känner att ”suck, det här går ju inte” så får jag en nödlösning i form av att jag springer upp till lägenheten på tredje våningen, slänger av mig cykelhjälmen, låser dörren och springer till arbetet. Detta, att springa till arbetet, har jag gjort flera gånger tidigare, då iförd löparutrustning och vettiga kläder. Nu hade jag dessvärre jeans, vanlig tröja, vanlig vårjacka och en reflexväst på mig. Klockan var 06:15. Tänk er vilka intressanta blickar jag fick på mig.

Det gick i alla fall vägen och cirka 20 minuter senare var jag framme vid arbetet. Tack och lov hade jag tagit med en extra tröja som jag fick byta med. Som jag beskrivit i ett annat inlägg (#92) så finns det inget som hindrar träning – oavsett väder. Så länge kroppen mår bra, varför inte ta chansen (från #92)?! I mitt fall var det en nödlösning, men en bra nödlösning då jag fick dagens träningspass igenom.

2016-01-26 12:42.


Kommentarer till blogginlägget