Anna Karin D

Nya vägval? Eller inga alls...

Nu har hela fem dagar gått av år 2016, och jag har bara flummat runt i ett vaccuum utan mål och motiv, utan att veta vad jag vill, eller ens om jag vill något över huvudtaget. Så kan man ju inte ha det! Dags alltså att ta tag i tankarna, samla ihop dem, strukturera upp dem och få ordning på det här nyss påbörjade året innan det är slut. 

För det går fort! Vi äter en semla eller tre,  därefter tuggar vi sill och ägg och vips är det midsommar!  Vi sitter där med munnen full av vattniga jordgubbar och undrar vart tiden tog vägen. Och så vänder mörkret åter och allting är lite försent igen. 

Jag får alltså sluta lägga pussel (med alpmotiv) ett tag och istället tänka igenom det där stora pusslet som kallas livet och som inte har någon förlaga att pussla efter. 

(Kommer jag någonsin bli klar med det? Hoppas inte.)

Förutsättningarna:

1. Jag har sprungit sprungit och sprungit i ganska många år. Det är härligt att springa, det tycker jag fortfarande. Det är något alldeles speciellt med att springa. Benen som bär, att färdas, känna vinden, regnet, solen, snön.....andetagen, pulsen. Men jag har tappat lite av min tävlingsdrivkraft. Min lust att prestera. 

(I ärlighetens namn är jag livrädd och full av ångest inför varje tävling, så har det alltid varit. Kommer alltid att vara. Skillnaden nu är att jag inte riktigt känner att det är värt all den där nojan. Att bara kunna njuta av någonting för att det är så förb... befriande när det är över.....nej, inte lika lockande längre.)

2. Jag åldras. Förstås. Det innebär inte att jag kastar längtansfulla blickar mot bridgeklubbar och boulegrupper. Inte ens åt stavgångandet! Men. Min kropp får tas om hand på ett lite annorlunda sätt för att hålla, för att funka, för att inte protestera. Det kräver smarthet, list, flexibilitet och mycket tänkande utanför boxar. Mycket omplanering. Inga givna planer håller. 

3. Jag behöver mina endorfiner. Jag behöver mina regelbundna doser naturligt antidepressivum (puls&muskelarbete) för att inte sjunka som en sten i dyn. Jag kan inte, vill inte sluta träna. Jag vill inte, kan inte sluta träna tufft. 

Så, vad gör jag av det här? Jag vill verkligen ha kul. Jag vill ha lagom kittlande spänning. Jag vill njuta. Även före och under. Jag vill inte stagnera. Jag vill inte gå sönder. Jag vill inte ha gäddhäng.

(Helst inte fläbbigt magdaller heller, men det är nog ett mission impossible och kanske inte världens viktigaste. Men drömma kan man ju?)

Först måste jag alltså fundera på vad jag tycker är roligt. Det har varit väldigt svårt att komma på något roligt alls på sistone vilket jag tillskriver den deprimerande och vedervärdiga väderleken. Idag har det snöat och är ljust och jag har lite lättare att föreställa mig lustfyllda aktiviter.

Skidåkning. Jag har ju köpt fina skidor! Cykling på sommaren. Lära mig crawla? Eller är det lika impossible som magfläskets bortförskaffande? Kanske. 

Jag drar ner på tävlandet till lusten återkommer. Om den gör det alls. Löpningen drar jag också ner på tänker jag. Kortare. Glesare. Kanske inte mindre intensivt, kanske mer intensivt? Men inte så mycket överlångt och monotont. Springa lite obanat, på lek...om fötterna håller. Mer styrketräning. Nya former av styrketräning, nya mixade program. Jag gillar att klura ut sådant, hitta på de mest udda kombinationer. Det är roligt! Pushdowns, dips, och mycket pressövningar i tid och otid. Ja, det är mot gäddhänget alltså, det jag inte vill ha. Ever. 

Det här blev inte så väldigt strukturerat! Jag är nog ingen strukturerad person, excelfiler är inte my cup of tea så att säja, ej heller träningsprogram att följa. Jag behöver vara min egen coach för att inte tappa liv och lust. Jag behöver en liten dos galenskap. När någon annan bestämmer och när allt blir för genomtänkt tappar jag glädjen.....

Ostruktur, flexibilitet, småtokighet, variation och ickeprestation.....kanske är nyckeln till glädje 2016?

2016-01-06 08:39.


Kommentarer till blogginlägget


Hoppas du hittar glädjen! Mitt eget ledord för året är tvärtemot ditt: disciplin! :) Men det gäller inte bara inom träningsvärlden utan handlar mer om att jag ska sluta läsa OM saker och istället GÖRA dem. Och för det behöver jag lite självdisciplin.
2016-01-06



Du vet precis vad du behöver för att må bäst och det är en bra bit på vägen att bara veta det -:) Jag gillar ditt sätt att tänka om variation och fånga det som känns bäst för dagen, lite planlöst...Det är kanske inte det smartaste om man har något mål att uppfylla, det tar kanske lite längre tid, eller så har målet ändrats efter hand men man har i alla fall haft roligt under tiden! Själv skulle jag vilja springa Etapp Bornholm sommare 2017-:) häng med på det!


2016-01-06



Tack för kommentarer, Veroniqa och Majvi! Jag behöver slippa disciplin för att må bäst, blir gärna för låst och inrutad annars. Men vi är alla olika!
Just nu känner jag för mållöshet, för det känns som frihet för tillfället. Har tänkt på, som så många gånger, att livet inte är oändligt.
Etapp Bornholm låter verkligen kul, men har jag kropp som håller, det är frågan?
2016-01-06



Apropå vägval - nu har du snurrat i en "rondell" i fem varv. Och det verkar som du kört in på en väg som saknar destination. Bra! Där står inga fartskyltar och inte heller några förbudsskyltar. Varför inte veva ned rutan och andas in, se och hör. Med din nyfikenhet och säkerhetsbältet på så kommer vägvalet säkert få dig att njuta och le under 2016. Kan jag hänga med så sitter jag i sättet bredvid :-)
2016-01-06