Anna Karin D

Ett inställt lopp är också ett lopp, eller.....

Det ÄR ok att ställa in, eller hur? Det är inte hela världen. Snarare lite skönt faktiskt! 

Inga fjärilar i magen och så kan man ligga kvar i sängen i kolmörkret några timmar till. Ta en lugn söndag, masa sig till gymet för lite avslappat och ombonat pysslande med vikter och drag.

Medan snön viner utanför fönstret, kall och äcklig. 

Det låter väl bra? En missad halvmara, vad är det? Absolut ingenting att gräma sig över. Det kommer fler chanser. Många halvmaror kommer.

(Fast inte i år!)

Eller? 

Nej, det känns ändå inte riktigt bra med den där tanken på kapitulation. Vi är inte sjuka. Vi är inte skadade.

Men snön faller, mer och mer, tätare och mindre blaskig för varje timme. 

Det är lördag kväll, den 21 november, det är Skåne, det har varit en osedvanligt varm och lugn höst, men just nu, just ikväll vräker alltså snön ner, i sjok i hård vind. Som den alltid gör i Skåne.

Vi ville ju det här äventyret! P och jag anmälde oss i slutet av förra månaden till årets sista halvmarachans i vår närhet. Jag har missat samtliga planerade halvmaror i år - pga hetta, snuvighet, dålig återhämtning, Lidingöloppsblues.....och så dök detta danska lopp upp som gubben i lådan via en klubbkamrat med öron och ögon på skaft, som en chans som liksom måste tas! Ett år utan halvmara är ett halvt år, ofullbordat på ett för vanliga dödliga obegripligt sätt. 

Det kändes spännande! Utlandet! Utmaning! November! Kusten!  P bestämde sig för att snabbgå hela sträckan, hur skulle det..hmm...gå? Han har aldrig gått så långt, gränsen skulle sprängas!

Vi blev aningen upplyfta ur höstsörjan, vaknade till ur den slöa mörkerlikgiltigheten för en stund. Äventyr!

Och så kommer det snö. Inte lite. En halv vinter rasar ner över Skåne denna lördagkväll. Blöt och tung och blåser gör det. 

Jag vill ge upp. Jag försöker intala mig att ett missat lopp också är ett lopp, men det är lite svårt att tro på det där. P är mer positiv. Senare på kvällen är det tvärtom, jag börjar repa mod och tänker Nordpolen, Amundsen, kämpa, frost i skägget, övervinna, pulsa, yess! Men Per smsar: "10 cm snö på trappan. Det ser mörkt ut :-( "

Vi utarbetar plan A: Uppstigning kl 6. Bil till stationen. Tåg 7.20 (om det går, om inte kaos där) till Helsingborg  - om kaos där vänder vi hem. Om inte kaos där, över till Danmark. Om kaos där, springer/pulsar vi en egen runda. Och åker hem.

Vi har en plan B också men det är trist och rudimentär och lös i strukturerna och innehåller elände som spinningpass/löpband och/eller lojt lyftande av vikter på gym.

Vi vet båda, egentligen. Vi vet att vi ska. Vi packar kläder för en nordpolsexpedition.

Tåget är bara fem minuter sent. Vi tar det.

Utanför fönstret är det totalvitt i halvdagern och snön yr. Ställa in? Hm, jo kanske.

I Helsingborg möter vi två klubbkompisar som sätter högsta fart mot färjan och de har inte en tanke på att ställa in, så hur skulle vi...kunna...?

Vi är på färjan. Det gungar, vita gäss på sundet. Snön yr. Blåst hård från nordost.

Helsingör har ingen snöröjning alls, vi vadar i decimeterdjup slask. Dovt ljus, blygrå himmel, blötsnön yr. Kan man springa på sådant underlag? Kan man GÅ i så mycket slask? Utan dubbar? För det har jag inga. P tänker plastpåsar. På fötterna, alltså.

Men nu är vi här. Ställa in? Nä...om nu inte loppet är inställt förstås.

Olustigt....eller....?

Nej! Det är ett äventyr! Prestation absolut, även om det inte kommer att gå fort, men varför måste allt gå så förb..fort? Finns det inga andra kvaliteer i löparvärlden än tider och hastighet? Tänker jag. Tiden. Enda kvalitetsmätaren för oss. 

Långsamt = dåligt, ledsen, nere, undanflykter, trist, kass, snigel, blä, krig, elände och osynlighet. 

Snabbt = glädje, härligt, sol, rekord, pers, hejaheja, jättebra, underbart, guld, tjolahopp och synlighet!

Varför?

Funderar jag, där jag skuttar fram på Helsingörs nedslaskade gator i fåfängt försök att undvika att bli alltför blöt redan innan allt startar.

...

Hur det gick? Kom vi iväg? Vaknade danska snösvängen? Har vi kommit hem än? Drunknade vi?

Fortsättning följer....

2015-11-29 08:07.


Kommentarer till blogginlägget


Inledningen av dagen, den blev så häftig, så värd att minnas :-)
2015-11-29



Det låter så härligt och man ser så tydligt hur det är när du beskriver det! Hela resan låter häftig och spännande! Hade gärna hängt med på äventyret-;) Tid och placering måste få vara oväsentligt ibland, låta själva upplevelsen och att göra något tillsammans bli det som är viktigast!
2015-11-29



Nästa år, Majvi..... då kan det inte bli snöstorm igen!
2015-11-30