susanne kyndel

Cancergalan varje dag!

En märklig dag idag.

En tung början med ett fint avslut!

Idag när jag satt i ett sammanhang så började man prata om Cancergalan som var igår. Man började prata om hur jobbigt det var att titta på programmet, att dom grät 5 minuter in i programmet. Alla började prata om hur jobbigt det var att  titta på det programmet. Någon bytte kanal för det har blivit för mycket av elände både med flyktinggalor och cancergalor. Det här samtalet gjorde förbannat ont faktiskt. Jag förstår hur dom tänker och vad dom menade absolut. Dom menade absolut inget illa. Det vet jag med säkerhet. Det var länge sen jag blev ledsen men idag blev jag det.

Jag satt där mitt i alla diskussioner och visste inte vad jag skulle säga. Försökte säga nåt men det lät så ihåligt, konstlat. Tror jag bara gjorde alla illa till mods. 

Jag upplever cancergalan varje dag. Vi kan inte byta kanal här hemma eller att efter 2 timmar så är galan slut och så kan man gå vidare med sitt liv. Utan cancergalan så har jag ABSOLUT INTE NÅGON framtid. Dom har satt in precis allting som dom kan sätta in för mig nu. Så det är bara forskningen som skulle kunna göra skillnad. Kanske hitta ett bot eller en bättre bromsmedicin. Staten ger inga bidrag till cancerforskningen vilket jag kan tycka är konstigt utan jag med flera är helt beroende av vanliga människors goda vilja. Cancergalan räddar och kan rädda fler liv.

Det gjorde ont i hela mig när jag satt och lyssnade. 

Jag ville säga så mycket men fick inte fram det jag ville säga så skriver av mig här nu.

Igår satt jag och mina barn och tittade på galan. Cancern har verkligen blivit våran familjs elaka sidekick. Den finns där hela tiden i bakgrunden.

När planer måste ställas in pga värk, trötthet lr ekonomi. Vid frukosten när  medicinen ska intas, när man tar av sig kläderna och ser alla ärr, när man helt plötsligt tar stopp och måste hålla sig hemma från jobbet. Cancer är kostsam ...det tär på relationer....bryter ner kroppen och knoppen. Vad cancern gör med mina barn och övriga nära och kära är tortyr. Detta drabbar dom med. Jag kan se oron och desperationen i deras ögon allt som oftast. 

Men mitt i allting så ger det mig ett helt annat sinnelag än vad jag hade innan. Jag har ett lugn som jag aldrig besuttit, jag vet vad som är viktigt, prioriterar helt annorlunda nu än vad jag gjorde innan jag blev sjuk. Jag finns för dom jag håller kärast kanske inte att jag kan göra massa för dom rent materiellt men emotionellt är jag mer närvarande än någonsin.

Så våran sidekick gör faktiskt att man är mer närvarande i livet vilket jag är tacksam för. Missförstå mig rätt. Självklart skulle jag hellre vara utan den men nu när den är här så får man se till att den gör mig till den bästa versionen av mig själv. En närvarande mamma och medmänniska.

Det känns gott att skriva av sig...hm kanske ingen uppmuntrande läsning för er här på FB. Men det är bara att scrolla förbi. 

P.S Träningspass 2 den här veckan avklarad och kroppen strejkar inte än.....Så jääääkla gött och jag lyckades sätta ihop en fåtölj alldeles själv idag, det blev 3 olika varianter innan den blev helt färdig och då hade jag lyckats göra 4 extrahål i tyget och så hade jag 2 skruvar över... det är skills det tycker jag och hjälp vad jag skrattade innan jag var klar ha ha ....Livet som en fåtölj säger jag bara asgarv D.S 

Ett fint avslut på den här dagen kommer det bli nu med extra mycket mys med Pralinerna framför en film så här under höstlovet.

Må bäst Suss

2015-10-28 18:05.


Kommentarer till blogginlägget


Så fint skrivet! Är säker på att du är en underbar mamma och medmänniska 💕! Tack för att du delar med dig av dina tankar och erfarenheter.
2015-10-28



Nu rullar tårarna ....... Och vad ska jag säga...... Vad får du kraften ifrån?.... Ultralopp, maror, ironman , jovisst tuffa grejer. Men det här ....
Hur somhelst, kramar till dig och dina praliner ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️
2015-10-28



Kram.....
2015-10-28



Bra skrivet! Bra jobbat, starkt att få till onsdagspasset också! Bygga möbler har jag också testat, med en bra borrmaskin behöver man inte bry sej om de förborrade hålen och kan bygga helt fritt. Brukar kalla IKEA-möbler för vuxen LEGO ;) Sköt om dej och skynda långsamt/Kram
2015-10-28



Tack Marie, Eva, Caroline och Sonny <3
Ja då kommer skynda långsamt, ha ha vuxenlego precis så kändes det. Kollegorna på jobbet hade omåttligt roligt åt mig där jag satt och envis som man är så tar man ej emot hjälp när det erbjuds.
Kramar till er alla <3

2015-10-29



Tack för ett underbart inlägg om vad som är viktigt i livet - Praliner. :-)

Jag beundrar din livsglädje, som finns, trots det jobbiga som ni lever med dagligen.

Jag behövde, tack o lov, inte hamna i din "situation" (denna gången iaf) men blev påmind ändå, på ett brutalt sätt, om att inte ta livet för givet och att leva i nuet; att inte älta det förflutna, för det kan jag ändå inte göra något åt, och att inte oroa mig för framtiden, för det är rätt meningslöst - ingen vet vad framtiden har i sitt sköte.

Min lillasyster tog sin licentiatexamen i omvårdnad i fredags och som present till henne köpte jag en tavla, där det stod:

"If you don´t live for something, you´ll die for nothing". Ett citat, som jag verkligen älskar. Du lever för livet!

Kram! <3
2015-11-03



Bra skrivet :) Jag har beställt enbart lycka till er.....
2015-12-12