eva Samuelsson

Slickar mina sår

Nu går det inte längre . Har försök att ignorera, strunta i det onda, det löser sig och går över . Jag är en gnällspik och ibland får man bita ihop.

Så trött på att ha ont, ont i hälen och det går inte över . Men jag är ju inte så smart heller så man kanske bara ska dra igen bläcket  och hålla klaffen, skyll dig själv ...........

Innerst inne vet jag ju att jag gör fel som tränar med en " hälsporre" eller plantarfacia som det nog bättre är. Läser och googlar tejpar och käkar Ipren och snor gubbens gamla diklofernac. Tycker givetvis att det känns bra, visst det gör skitont i början men efter ett tag så har man liksom bedövat smärtan och det funkar att springa. Dagen efter är däremot inte så rolig ......och för att inte tala om när man går upp ur sängen på morgonen, fyttirackans vad ont det gör, går knappt att stödja på så man får halta runt ett tag på morgonen innan man kommer igång. Så frågan är; varför beter man sig så här? Tycker man om att ha ont och plåga sig själv ? Är man rent ut sagt dum i huvudet? Har man gått och blivit en envis  gammal klimakterie tant som inte kan höra vad andra säger ? Och när man, arbetskamrater och träningskompisar av omtanke säger att man ska vila och vara rädd om sig så fnyser man och vaddå ???? Vila??. Jag har inte ont ......

Så nu när lopp är betalda och planerade så kanske man får försöka och bli frisk i hälen, är ju liksom ingen ide att anmäla sig och betala en massa pengar och sen inte kunna springa. Smartass 🤔

Så jag fick tummen ur och bokade en tid hos Hrönn, förklarade mitt dilemma och hon tittade på mig med något trötta ögon och jag skämdes som en hund.........ja jag vet sa jag som en trotsig tonåring som kan och vet bäst men ändå gör fel. Fick kort och gott två alternativ; spring på och ha ont. Kom hit och kinesotejpa och forsätt att ha ont eller......... Inga promenader, inget springande, viiiiiiila och så kinesotejpar vi och skjuter med lite laser. Simpel as that. Så jag mmmmmade  till svaroch valde det senare alternativet. 

Fick lägga mig på britsen och så tryckte hon och masserade och fy för den lede vad det smärtade, foten sträcktes och tänjdes och på't igen. Jag ojade mig lite och Hrönn nickade och mmade , tittade på mig över glasögon kanten. Efter ett tag var det dax för att skjuta med lasern och till sist fick jag fin röd kinesotejp . Fick förmaningens ord på vägen ut och lovade dyrt och heligt att hålla mig still. Som tröst föreslog hon att spinning och att låna en vattenväst och springa i bassängen kunde funka då hon vet hur rastlös jag kan bli.

Så jag får väl spinna på ett tag och låta hälen läka.

Envisa egensinnade envetna enkelriktade egoistiska griniga gamla gnällgumma surskalliga surpotta som ska lära sig lyssna på sin kropp och andra människors omtanke......

2015-10-28 17:55.


Kommentarer till blogginlägget


Envishet är både en bra och ibland mindre bra egenskap att ha, vet detta av egen erfarenhet så att säga:) Tråkigt med hälsporren Eva!! Du får äga på spinngen så länge. Gymmet kan väl också funka?
2015-10-28



Känner igen mig. Normalt är tuffa gruppass på gymmet. Med hög belastning på hela kroppen. Nästan varje dag. Och som ett uppvaknande gör sig det gamla diskbråcket en påminnelse. Ont i ben och fot där ischiasnerven går ner. Haltar.Men jag måste ju träna! Vad finns det för alternativ? Börjat simma :) Bröstsim 60 min är 1500 meter och biter lika gott som ett TRX pass. Bra mental träning med. Alla gapande barn som plaskar runt motionsbanorna.
2015-10-28



Jodå det funkar allt, jag får bara sluta sura och ta tag i det och träna det jag kan och inte tråna efter det som just nu inte funkar 🤗👍🏻😜
2015-10-28



Man får tänka om och det är väl det tuffa, man vill göra det man alltid gjort. Att hitta nya tränings former bör ju i och för sig inte var så svårt , finns ju idag en uppsjö av aktiviteter. Gäller nog bara att gilla läget liksom .....😊

2015-10-28



Plantarfasciit ingår också i mitt skaderegister.. Absolut totalt tokfrustrerande med något som bromsar en från att göra det man älskar. Är precis som du! Haha.. Vadå lite ont får man ju stå ut med.. ? Nu ändrar du bara träningsplanen och botar på dig så springer du snart igen. Stor lyckospark och var rädd om dig.
2015-10-29



Ok Eva. Jag måste rehabba mitt knä i Nov-Dec. Vi avrapporterar till varandra per inläggen. Först bra vinner.

Låt den stora rehabbkampen börja.

Ps har inte heller så jättestort tålamod mot att inte få träna.

OK?
2015-10-29



Kämpa på med tålamodet! Nu finns det många här som kan hålla ögonen på dig, och peppa till eftertanke när det känns frestande att tjuvträna. Ju striktare med rehaben, desto fortare tillbaka till det man helst vill göra. Fast vi vet ju alla att det inte är så lätt att låta bli. :-)
2015-10-29



Vad söta ni är vänner ❤️❤️❤️❤️❤️
Jag får väl ändra på mina träningsformen
......och ok då ...jag antar rehabutmaningen.... Tror jag 😉
Och tålamodet????? Nja men jag kan kanske vara klok för en gångs skull hahahaa
Lovar att träna på och rehabba mig 🤓🤓🤓


2015-11-02



jag har rehabbat mitt knä sen i sommras. Inte kul. Men det blir bättre. Även om det känns som man aldrig mer kommer kunna träna som man vill! Man får hitta lösningar och träna runt knät! Det går!
2015-12-01



Jäkla knärehab :) Vad är ställningen Eva?
2015-12-01