Rolf Öhlén

Hroduwulafars underbara resa genom Sverige v 92

Lesjöfors

1642 utfärdades ett privilegiebrev för en masugn vid Dalkarlssjön. Den var klar att tas i bruk 1648. Ett privilegiebrev för uppförandet av en hammarsmedja vid de då i det närmaste obebodda Lesjö strömmarutfärdades 1675. Den stod klar 1680. Området sågs som ren och vild ödemark.

Eftersom det saknades vägar var det svårt med transporter bara kunde ske med slädar på vintern.  Färden gick till Örebro och Kristinehamn.  Runt järnbruket växte orten Lesjöfors upp. Från 1830 anlades transportvägar men framförallt sjötransporterna utvecklades. 1888 invigdes inlandsbanan mellan Lesjöfors och Kristinehamn.

 Firman Ekman & co övertog bruket 1817. Gustaf Ekman införde lancashireprocessen -  en härdfärskningsmetod för framställning avsmidbart järn – i Sverige. Ekman inrättade folkskolor 1847 i Lesjöfors,Långbanshyttan och Persberg, ordnade föredrag och pensionskassa för sina arbetare. I mitten av 1800-talet utvecklades järnverket till ett av de främsta i landet.

 Fram till 1900-talets början dominerades styret av bruket helt av disponenten därstädes tillsammans med kyrkan. Avdelning 65 inom Metall bildades 1902 och kom att spela en betydande roll i bruket och ortens utveckling.

 Ingen mark såldes till invånarna. Bruket behövde marken i den trånga dalgången till eget behov. Underhållet på bostäder eftersattes. Medial uppmärksamhet bidrog till att bruket tvingades agera och förbättra bostäderna men fram till 1940-talet hade Lesjöfors en mycket dålig bostadsstandard med stor trångboddhet. Bruket byggde inget avlopps- och vattennät.

 1928 släppte bruket tomterna för att lösa bostadsproblemet. En stor egnahemrörelse startade. Kommunen tog över ansvaret för bostadsbyggande och infrastruktur i vilket HSB kom att få en viktig roll.

 1960 restes en staty föreställande bergslagsmannen Mattes Simonsson, ”Suder Mattes” på Sjösta minnekulle vid Dalkarlssjön. Skulptör var Martti Peitso från Finland. Under 1960-talet blev det en arbetskraftsinvandring med finländare som dominerande grupp men orten hade också problem med utflyttning. 1970 bodde 2400 personer på orten men sedan dess har befolkningen minskat med mer än 60 procent.

 Lesjöfors IF blev en samlande kraft vid bruket. Laget blev känt som ”Bandybaronerna”. Lesjöfors AB sponsrade laget och gav spelarna arbete vid bruket.  1985 gick bruket i konkurs. Den del av verksamheten som tillverkar fjädrar till fordon har fortsatt som ”Lesjöfors fjädrar”.

 Under 1980-talet fick orten en flyktingförläggning men flera bostadshus har rivits.  Här finns även en kursgård för esperanto som drivs avesperantister från de nordiska länderna.

2015-10-18 10:02.


Kommentarer till blogginlägget


Tänk så mycket historia det finns runt varje ort!
2015-10-18