eva Samuelsson

Fightcancerandrun 2015

I går bar det iväg mot Göteborg och frihamnen där Fightcancerandrun loppet skulle hållas. Det var  jag och en vännina i bilen och på vägen ner avhandlades ämnen som hormoner, klimakteriet, PMS gubbar och ungar .

Vi snurrade runt lite i Frihamnsområdet innan vi hittade rätt till slut. Hämtade ut chip och nummerlapp och satte oss i solen och njöt. Småtjattrade och fnittrade. Vi intalade oss att ta det lungt, och att inte få mer skador. Jag har ont i min vad och Elisabeth i sin höft .

Kl fyra gick startskottet och det blev en runda på STC banan innan vi kom ut på banan, blev väldigt stressad av alla som sprang förbi mig och vaden som började ge känningar redan efter en km, faaan oxå, hur skulle detta gå . Började där tvivla på min intelligens överhuvudtaget om hur smart det är att spring med något som gör ont....... Visare med åldern ????? Or not. 

Istället började jag räkna rumpor, allt för att få bort fokus från min vad. För Varje rumpa jag passerade så blev jag bättre till mods och om det var en herr rumpa så var det extra bonus, ha gubbe lilla där tog jag dig. Kändes dock surt om det var en herr rumpa som sprang om mig, - nej du gubbe lilla jag ska nog ta dig längre fram....... 

När banan vände åter mot start var det en tung väg hem och vaden ville inte alls vara med. Hade fått igång min nya pulsklocka och det surrade till med jämna mellan rum på min handled, men jag var för fokuserad på att springa och kriga med vaden. 

Då dök den upp jätte rumpan , den låg före mig och hade god fart, den ska jag ta , men se det sket sig rejält det. Tyckte det var enormt starkt gjort att springa med en så stor kropps hydda och vilken fart , helt fantastisk .......nu har ju jag en ganska stor akter själv att släpa omkring på och tycker ibland att det är tungt och gumpigt. 

Tyckte det var ett pinans lopp men det berodde ju på min vad som kändes vid varje steg, väl inne på piren så såg jag Elisabeth och blev så glad att jag fick en energikick , under en ganska lång sträcka hade jag en kvinna som sprang mig hack i häl och nu på upploppet in mot målbågarna så ler hon vänligt och tackar för draghjälpen... Jo tack du sa jag , är detmål där framme eller ett varv till? Nej det är mål där framme . Jag pluggade in min hörlur och ökade farten, vet inte hur långt det var fram till målbågen men det fick bära eller brista, när jag är nästan framme ropar dom  och tjoat ETT VARV TILL!!!!!!!!!  Men va fan jag är ju på väg att spy, jag ser klockan i ögon vrån och den visar  45 , ja inte fasiken springer jag tio km på 45 min , hur ska jag nu ta mig runt ett varv till ???? Är ju helt spyfärdig . Bit ihop och bara mata på, tycker det går så oerhört trögt. Försöker hitta andningen och rytmen, jobba med armarna och höga knän . På något sätt lyckas jag ta ett varv till och åter en gång laddar jag för att ta mig i mål, ökar så gott jag kan och tänker på maxpuls testet. Försöker se klockan men missar den då en ryggtavla täcker den och jag orkar inte springa om honom . Väl i mål är jag nästa svimfärdig  och lite irriterad på att jag inte fattade att det var ett varv kvar. Nu nalkades medalj ,vatten och banan . Elisabet kom hack i häl och vi fotade oss svettiga och glada. Dax att hämta ut väskorna och stretcha  lite , då passerar vi en klocka och den visar 1,04 då blir jag fundersam . Vi har druckit vatten, ätit banan och hämtat ut väskorna när kom vi i mål egentligen 

Då får jag syn på kvinnan som låg bakom mig och gick fram och sa lite skämtsamt, - var typ ett varv kvar 😊 vet du vart man kan se tiden ? Hon trodde det kom upp på FCAR hemsida men så kom hon på att hon hade ju sin klocka, vi tittade nyfiket på den och den visade 53,40  jag trodde hon skojade , sedan säger hon att jag gick i mål före henne👀👀👀

Hallå eller kan detta vara sant, jag skuttar iväg till Elisabeth och berättat att vi nog är under 55 min eller tom under 54 min .......jag gör en liten glädjedans och några tittar lite roat på mig, springer bort till damen med klockan och hon får en puss på kinden sedan får Elisabeth ett glädjelyft , smärtan i vaden känns helt plötsligt nästan inte alls. Var en himla rolig och förväntansfull resa hem. När väl resultaten släpptes på kvällen somnade jag med ett leende på läpparna 53,03  tjohooooooooooooooo😅

I dag har det dessvärre inte varit så roligt, känner mig som en haltande struts, vaden känns faktist riktigt bra men vänsterfotens häl går knappt att stödja på , får googla lite på hälsporre tror jag .

2015-09-20 20:43.


Kommentarer till blogginlägget


Du är så jäkla grym!! Tjoho!! Grattis!! Hur många utropstecken får jag använda?!!!!!! Blev så glad.
Härligt skrivet och för en god gärning.
Krya på vad och häl.
2015-09-21