Anna Karin D

AK vs virus

I september, efter en lång skön vilsam sommar, där man byggt upp motståndskraft och energidepåer, tankat vitaminer och reparerat sin mentala hälsa återvänder man stärkt till arbetslivet. Barnen återvänder laddade på precis samma sätt (med ett tillägg på 15 timmars sömn/dygn om de är 14 eller mer) till sina skolor. 

Då! Händer alltid samma sak. Vartenda år. Virusar firar triumfer, orgier, frodas, sprids, jublar och växer sig starka. Tydligen är uppvilade, solbrända människokroppar mer attraktiva än hålögda utarbetade diton med sömnbrist. Kanske är sådana kroppar trevligare att bo i, typ lyxhotellrum?  

Kanske är de en utmaning, omöjlig att motstå? Kanske har virusarna också vilat sig i form under sommaren. Bildat nya märkliga stammar som immunförsvaren går bet på.

Inte vet jag! Det är bara så irriterande! Lidingöloppet är, som traditionen bjuder, förlagt i värsta virustid. Är det inte själva loppet som hotar att bli inställt så är det förberedelserna, planerna som smulas sönder till små ledsna hostande fragment.

Blir man inte sjuk så plågas man under flera veckor av rädslan att bli det. Man får panik om någon nyser i närheten. Man skyr tangentbord och datormöss. Allmänna telefoner. Möten. Bussar. Affärer. 

Barnen blir sjuka förstås, man vill skicka dem på internat någonstans. Man hanterar dem iklädd handskar och munskydd, de får sova på balkongen och när de inte är på balkongen får de inte andas.

(Nu överdrev jag lite. De får andas, men inte nysa. Eller hosta. Men mat måste de ju ha, man kan inte låta dem svälta, så förfärlig är jag inte. Men de får äta på balkongen. Och diska tallriken själv.)

Man använder handsprit. Oavbrutet. 

Hursomhelst har jag genom åren på något märkligt sätt undvikit att själv bli sjuk inför alla Lidingölopp jag deltagit i, trots massivt septembersnoriga ungar och förkylningsepidemier på jobbet. 

I år har barnen plötsligt blivit vuxna, skaffat flickvänner att flytta till alternativt besöka mest hela tiden och/eller farit till Japan. Inte ett virus att slåss mot här på hemmaplan!

Inte så mycket av den varan på jobbet heller, eftersom jag bytt vårdavdelning mot mottagningsarbete. 

Vad händer då i år? Är jag säker? Ingen smittokälla? Lidingöloppet som i en liten ask, frisk och kry?

Ånej. i mina slemhinnor kamperar virusar i mängd. Var de har kommit ifrån är en gåta. Jag har ingen att skylla på. Ingen att anklaga. De har bara lägrat sig i min hals och näsa där de tycks trivas rätt bra, de ger liksom inte upp i första taget.

(Ok. Kass sömn, dåligt med mat och väldigt mycket träning kanske bäddar lite för en öppen dörr, jag kan förstå det. Trots det där resonemanget om lyxhotellrum är det nog så. Men de ska ju hitta dörren också. Jag har inte precis satt upp någon vägmarkering.)

Tillvaron är outgrundlig, men Lidingöloppet SKA jag springa, jag ger mig i allafall inte utan hård kamp.

Ingefära? 

2015-09-19 10:50.


Kommentarer till blogginlägget


Gillandet är inte för virusarna, bara för ditt sätt att beskriva dem och tillvaron :-) Just LL har jag aldrig nojat så mycket inför. Å andra sidan vet jag ju att det inte är på den typen av lopp jag är mitt bästa jag, och har således en rätt avslappnad inställning till det hela. Jag är helt övertygad om att du kommer att lyckas ha ihjäl elakingarna på något passande sätt och få stå där på startlinjen bland alla andra förväntansfulla.
2015-09-19



Ja, det är lika ångestfyllt varje år inför LL. Man kan nästan bryta ihop/börja gråta/bli rasande om någon har mage att nysa i ens närhet. De där små människorna som man bor ihop med är ju dock lite svåra att undvika. I år verkar jag mirakulöst ha klarat mig (vågar inte riktigt ropa Hej ännu...), men det är antagligen enbart för att jag är skadad istället.
2015-09-19



Varm mjölk, ljunghonung, whisky och ingefära. Tillsammans!
2015-09-19



Tack! Åsa, ditt recept låter som rena mirakelmedicinen. Går den att överdosera? Måste handla honung. Övriga ingredienser tror jag finns här hemma....
2015-09-19



Helena: Jag är rätt avslappnat inställd till LL tycker jag nog - men man har bokat resa och lopp sedan länge och då känns det lite trist att inte kunna ställa upp... Tiden bryr jag mig inte om nu, äventyret gäller bara att klara distansen. Utmaningen: att hålla sig frisk och hel!
2015-09-19



Livet i koncentrat! Jag koncentrerar mig just nu extremt hårt på att du ska hinna vila dig frisk till LL! Färsk vitlök skivad på honungsmacka är min favorit! Esberitox är också bra, liksom ingefära.
2015-09-19



Härlig läsning igen. Härligt gäller definitivt inte virusdårarna som kampar i din hals och näsa. Men drick du mängder av Åsas dundermedicin så kör jag bilen :-) Och håller tummarna!
2015-09-19



Med egen chaufför så finns ingen risk för överdosering :)
2015-09-20



Du känner din kropp och när det väl är dags så är det full fokus! Önskar dig lycka till och njut av allt som hör loppet till-:)
2015-09-21