Anna Karin D

Ännu ett avsked

Skrivet lördag 12 september, kl 12.12:

Igår kväll stod jag i köket och bredde smörgåsar. Åtta stycken dubbla, med tahin och skivade falafelbullar som pålägg. Fyllde en påse med pumpafrön,  cashewnötter och torkade tranbär.

Jag curlade, jag var en hönsmamma. Jag ville det.

Idag, helt nyss, körde jag veganen, japankännaren,  basisten,  mannen, barnet, löparen, matematikern.....min älskade äldste son till stationen. Igen. 

Ännu ett år i Tokushima, Japan. Ännu ett år, kanske mer. Kanske hittar han ett jobb, en kärlek och stannar kvar.

Jag borde ha vant mig vid avskeden! Varför är jag så känslosam, varför blev det så jobbigt, denna gång också? 

Varför sitter jag här med tårar brännande, i ögonvrår och i bröstet? Igen?

Hönsmamman. Som vill hålla kvar lite av förut, men ändå inte. I en månad har jag lagat vegansk mat, han har kamperat i vardagsrummet bakom en vikvägg ett tag, ett transitboende.

Lite drygt en månad - studentrummet lämnades i slutet av augusti.  Han har inte propsat på att jag skulle laga mat åt honom varje dag. Det är jag som har gjort det, det har känts bra, jag ville. Sojabiffar, kikärtsröror. Rivna rödbetor och rostade sesamfrön. Smoothies. Jag har gått loss.

Hönsmamma? Kanske, jag vet inte. Kanske ett sätt att försöka stoppa tiden. Behövas? Ett tag till.

Barn blir vuxna förstås. Som ett tecken på att tiden går. Bryter sig loss och gillar inte att tvingas bo hos mamma igen, det är helt normalt och ska jag vara ärlig så är det inte det jag vill heller. Vi har haft våra små sammandrabbningar under den dryga månaden.

En röra av prylar, kläder, böcker, sladdar jag har svårt att hitta ett förhållande till. Frågor från mig han har svårt att stå ut med. Frågor jag inte vet varför jag ställer.

Var är du? Vart ska du? När kommer du hem.....

Mamma....

Var är mitt pass? Frågar han.

Inte vet jag! Städa, för guds skull. 

Suck. 

Har du sett mitt skärp förresten?

Jag? Skärp? Städa!!!! Lär dig sortera! Ordning och reda, vet du, inte helt fel!

Det är natt...ska du inte sova?

Sluta, mamma. 

Ok.....

Jag har tvättat hans kläder. Inte för att han propsat på det, utan för att......

Hönsmamma. Jag ville. En sista hönsmammagärning. Kanske mitt svårbegripliga försök att tala om hur mycket.....

....jag älskar den här sonen. Också. Han, som de andra, fast på olika sätt, för de är så olika.

Nu har jag bara en son kvar här hemma, mellanbarnet/mannen har flyttat med sin dator in hos flickvännen som har egen lägenhet. Den ligger, som tur är, inte i en annan världsdel utan i närheten av idrottsplatsen. I samma stad, i samma tidszon. 

.......

Jag börjar steka pannkakor, jag steker ett lass. Det är en slags terapi. Det är extra ägg och proteinpulver i smeten, min yngste son bygger muskler. 

Jag curlar igen. Jag vill det. 

Jag stoppar inte tiden, men jag håller en fot på bromsen.

2015-09-13 07:57.


Kommentarer till blogginlägget


Äsch, inte curling utan kärlek :) Jag kallar det bra uppfostran kryddat med föräldranärvaro när jag servar mina ungar. Vet vad andra kallar det, men det kan övriga världen stoppa upp i röven.
Gör det du mår bra av :)

2015-09-13



Jag har ju inte barn så den tiden kan jag inte bromsa. Men det finns så mycket annat i livet där jag vill hålla en fot på bromsen, hårt. För hela livet, egentligen.
2015-09-13



Jag har inte erfarenhet av detta men jag förstår hur du känner.
Starkt skede i livet, stora saker som inträffar som sätter spår i en för resten av livet.
Tack för att du skriver! :-)
2015-09-13



Så fint skrivet Anna Karin! Man ska få bli lite bortskämd när man är hemma. :)
2015-09-13



Tack för era kommentarer! Och Anna...Du ser det liksom från andra sidan! :-)
2015-09-13



Klart man ska skämma bort dem när de är hemma! Det betyder lika mycket för honom som för dig. Det är så svårt när man vill få barnen att bli självständiga och stå på egna ben och samtidigt hålla kvar dem under de stora hönsmamma-vingarna...
2015-09-14



!!! .?
2015-09-20



!!! .?
2015-09-20



Oj, dessa mina konstiga kommentarer ovan råkade hamna under helt fel inlägg. Du får ha överseende med en gammal man som inte kan hantera sin i-Pad. :-)
2015-09-20