Anna Karin D

Ett måndagsexempel

Vissa måndagar är bara alldeles på tok för mycket måndag. 

Det går snett från början, det känns avigt och fel, trögt och trubbigt. Man spårar inte in rätt på rälsen, det hackar och kärvar och man hotar att spåra ur och välta fullständigt mest hela tiden. Ni vet....?

Detta är en sådan måndag.

Det började med ett möte jag skulle delta i. Jag är på en ny arbetsplats, allt är nytt och förvirrat och kräver tredubbelt med energi. Jag hittar inte ens en penna.

På mötet skulle jag gå med min kollega, trodde jag. Jag skulle bara delta, lyssna och lära. Trodde jag. Var det sagt. Kollegan dök inte upp. Ingen av deltagarna verkade förstå vad jag gjode där, allra minst jag själv. Det visade sig vara en typ av genomgång av arbetsuppgifter under dagen. 

Den ena efter den andra rapporterade sitt och plötsligt riktades 15 par ögon mot mig. 

Sådant älskar jag inte precis. Genomsvettig och med rusande puls. Bortgjord och dum. Inte visste jag vilka arbetsuppgifter jag skulle ha under dagen, än mindre mina kollegors. Visste inte vilken vecka det var, vilket schema som gällde, vad jag hette, var jag var, vem som är kung i Sverige..... ta bort mig!

Efter denna förfärliga tillställning som start på dagen fortsatte det i samma stil:

Jag hade glömt mitt passerkort till kontoren och fick stå och banka på en dörr en kvart för att bli insläppt. Pinsamt.

Kollegan som skulle guida mig visade sig vara sjuk. Fint.

På min nya arbetsplats har vi ingen fikapaus utan sitter vid datorn med kaffe och tilltugg när en lucka uppenbaras i patientflödet. Otäckt.

(Jag måste ha påfyllning. Klarar inte 6 timmar utan mat. Så klen är jag. )

Naturligtvis välte jag ut kaffekoppen över tangentbord, musmatta, papper, golv, väggar, tak och fan och hans moster. Ville gå hem. 

Jag svor.

Sedan bet jag mig i tungan. Ja, inte bildligt talat, utan på riktigt, ett stort jack. Gjorde ont. Svor mer.

Jag vet inte riktigt vad jag har sagt till mina patienter, hoppas det inte är helt åt skogen galet, för jag minns inte riktigt. Kanske pratade jag sluddrigt också, med svullen tunga. Kaffeosande, svettig och stendum.

Jag går lite skevt på spåren idag.

Nu har jag lyckats översalta en kycklinggryta och tappa ett glas i golvet. Nu ger jag upp, lägger mig på sängen och bryter ihop och låter mig spåra ur totalt. 

Det är möjligt att jag någon dag, i en avlägsen framtid, kan skratta åt den här dagen. Men inte idag. Idag har jag ingen humor.

2015-08-31 16:27.


Kommentarer till blogginlägget


Ouch! För en sådan måndag förtjänar du en suverän tisdag som kompensation :)
2015-08-31



Håller med Lotta! Det kan bara bli bättre nu. Ny arbetsplats är kanske positivt ändå, när det inte är så nytt och ovant längre? Eller?
2015-08-31



Lotta och Sara: man bör ju tänka positivt, eller hur? Det blir nog bra. Bara min hjärna börjar fungera....
2015-08-31



Du har visst humor :-)
För övrigt är jag djupt imponerad över att du redan hunnit få tag i både fan och hans moster på denna nya arbetsplats så de är i säkert förvar. Förstår dock inte riktigt varför de måste befinna sig just i ditt rum? ;-)
2015-08-31



Ja, eller hur, Helena! Och det värsta är - det är inte ens MITT rum....utan allas....som jag hällde kaffe över!
2015-08-31



Jag tycker att du behöver en (virtuell) kram!
2015-08-31



En sak är säker - tisdagen kan bara bli bättre. Det är enda trösten med usla måndagar.
Jag är övertygad om att vi alla känner igen oss, vi har alla haft liknande dagar. Får mig att tänka på Monty Pytongänget som sjunger "Always look on ...... :-)
2015-08-31



Samla alla dina tankar och tokigheter i en bok och du kommer att njuta och göra det du är fantastisk bra på! Springa och Skriva -:))
2015-08-31



Tisdagen har alltid varit bästa dagen i veckan...
2015-09-01



...då är det längst till måndag...:-)
2015-09-01



Tack Per, Eva och Majvi! Och Jonas....det blev liiite bättre idag. ..
2015-09-01