Anna Karin D

Den som letar.....

I onsdagskväll flyttade vi återstoden av äldste sonens prylar från andrahandsstudentrummet han just blivit av med. Han har väldigt många saker - kläder, böcker, papper, japanska parasoller, mattor, kläder, datorer, tv-spel, elbasar, keyboards, kläder, skor och kläder. I en oorganiserad mix. 

Nu finns allt här hos mig.  Son och medföljande gods.  

Han bodde ju faktiskt här för bara två år sedan, begriper inte hur han fick plats här då, för det får han inte nu. Nu camperar han i prylhavet i ett hörn av vardagsrummet som inte längre är vardagsrum utan en lagerlokal.

Vi kryssar runt kartonger. Klädkammaren är så fullproppad att den bågnar.  Sladdar till elektiska saker som dator, tv och förstärkare löper som förädiska ormar över golven. Snubbelrisk råder. 

Hänsyn ska tas, måste tas. Vi övar oss på det.

Det är trevligt att ha honom här igen, det är inte det. Det är trevligt och mysigt, men vuxna barn ska väl kanske inte flytta hem igen, det blir så fullt överallt på nåt sätt, inte bara fysiskt. 

Hursomhelst. Saker försvinner i mängden.  Sent på kvällen, efter sista flytten, ägnade vi en avsevärd tid åt att leta efter extranyckeln till studentrummet, den skulle återlämnas. Försök hitta en nål i en höstack! Den låg ju på röda lådan? För typ tre dagar sedan? 

Var har du lagt den mamma? Måste du alltid flytta på allt? Städa, typ. Rör inte mina saker!

Jag??? Har inte lagt nåt överhuvudtaget och definitivt inte städat...bara kanske ordnat upp lite, så att jag kan andas... men en nyckel...den gav jag väl till dig? 

Vi hittar ingen nyckel den kvällen. Det blir istället än mer kaotiskt i rummet efter allt letande.

Varken sonen eller jag är mästare i att minnas var vi lägger nycklar. Vi är riktigt usla på det, ett släktdrag. Min far är likadan. En dålig gen.

Vaknar mitt i natten och får en plötslig vision av att jag kanske har dammsugit upp den. Kan i och för sig inte minnas att jag dammsugit på ett bra tag, så det vore ytterst märkligt.  Men man vet aldrig! Jag gör de mest bisarra saker utan att minnas eller förstå varför.

Jag är på  väg upp för att tömma dammsugarpåsen klockan 02.15, men sansar mig. Jag kan vänta till kl sex. Ser nyckeln ligga där, luddig och otäck, men återfunnen. Jag, en hjälte.

På morgonen hittar jag nycken, på golvet under röda lådan. Kollade vi inte där?

Samma dag, på eftermiddagen efter jobbet, sitter jag och äter en sen lunch/tidig middag då mellansonen plötsligt dyker upp efter flera veckors bortovaro. Skäggig och långhårig står han där och har inte alls kommit hem för att han tagit sitt förnuft tillfånga och för att be om pengar till klippning hos frisören (det hade han fått, utan tvekan), utan för att hämta en sovsäck och ett liggunderlag han tror ska finnas i klädkammaren. Han och flickvännen ska campa någonstans i Trollhättetrakten till helgen. 

(Trollhättan? Av alla ställen?)

Klädkammaren!!! Försök hitta en nål i en höstack!!!

Ok. Vi lägger en avsevärd tid. Eller ok, HAN lägger en avsevärd tid på att leta. Jag springer fram o tillbaka mellan köket och kaoset i kammarensom sprider sig i hela lägenheten. Kan inte riktigt koncentrera mig på maten eftersom jag med jämna mellanrum får visioner av vad den där blåa rullen finns.  Men den finns inte. Inget liggunderlag heller. Vi tömmer klädkammaren. 

Kollar försäkerhets skull under röda lådan, vis av morgonens upplevelse. Men nej. Den har gått upp i rök.  Totalväck. 

Lite småsurt blir det och sonen deklarerar att han nog ska flytta hem till flickvännen, för gott liksom.

Jag föreslår som sovsäcksalternativ filt/påslakan, vi har tio filtar, minst. Filt/tröja? Filt/filt??? 

Han lommar iväg igen. Han fryser nog inte om huvudet i allafall tänker jag, med allt det där håret överallt. Alltid nåt.  (Han kan förresten säkert dela sovsäck med flickvännen. Allt löser sig, när man är 21 år! Man kan sova överallt. Man gillar när det är trångt. Det är värre när man är 55, då krävs duxmadrasser och resårbottnar för annars får man ryggskott. Dessutom måste det vara lagom tyst på rätt sätt, lagom kallt och kudden får inte vara för tjock, inte för tunn heller förresten. Svårt är det.)

Efter detta  segdragna och ganska oorganiserade letande i kaos måste jag erkänna att jag saknar en viss ordning och struktur i livet. Nycklar ska, från och med nu, hänga i nyckelskåpet. Till exempel.

Jag är hjärntrött! Förvirrad! 

Jag cyklar något senare till idrottsplatsen för en knippe intervaller i sommarkvällen, det är klubbträning. Det är ordning. Struktur. Vi har tider att hålla, banor att springa på. Linjer att inte trampa över.

 Och där, någonstans mellan sjätte och sjunde intervallen, i bortre kurvan tror jag - finner jag om inte en bortsprungen blå sovsäck eller ens full koll eller för all del meningen med livet, så i allafall en slags lugn harmoni och lycka över här och nu. Det är minsann inget dåligt fynd.

Om någon månad flyttar äldste sonen ut. Till Japan. 

Jag kommer att sakna honom, igen.

2015-08-22 07:42.


Kommentarer till blogginlägget


Du har en förmåga att fånga läsaren med dina ord.
2015-08-22



Jag träffade honom utanför Spyken i fredags. Hittade honom direkt!
2015-08-22



Rolf: tack! Ola: inte illla! Var det japanen, den skäggige eller muskelbyggaren du hittade...? Idag är jag visst av med dem alla!
2015-08-22



Håller med Rolf, fängslande. Och roligt :-)
2015-08-22



Japanen! :-)

2015-08-22



Igenkänningshumor!! Vanligaste frågan i mitt hem är "Mamma, var är min...?" alt. "Mamma, var har du lagt min...?" tätt följt av "Vad blir det för mat?" "Nej, jag har inte lagt den någonstans, den ligger kvar mitt framför din näsa" och "Ja, ni kommer att få mat idag också" :-)
2015-08-22



Jag saknar mina söner
När jag läser din igenkännande text! Visst är det härligt med "ungar"-;))
2015-08-22



Hu ... Just nu har vi totalröra för Lillan ska få en riktig säng och skrivbord och då kom jag på att vi borde fixa väggarna INNAN vi ställer dit stora tunga möbler som en kombinerad loftsängskrivbordskåp. Därför har vi hennes nya säng, bokhylla och skrivbord i platta paket liggande på vardagsrumsgolvet + hennes böcker i högar (många) och hennes lakan och en del andra möbeldelar i arbetsrummet ...
dessutom har vi numera TVÅ urvuxna barnsängar vi vill bli av med ... För att inte tala om när vi hade en massa cyklar men nästan inga nycklar :/

2015-09-02



Vi har en hel hög med nycklar, men nästan inga (fungerande) cyklar! :-)
2015-09-02



:) Är det inte det ena så är det det andra ...

2015-09-03



Med tre möjliga (omöjliga) hemvändare känner jag igen mig! Älskar när dom kommer, älskar och saknar ännu mer när dom far :)
2015-09-09