Robert Thor

Inför Kalmar 2015

Beslutet:Efter att som nybliven40-åring ha genomfört En Svensk Klassiker så satte jag upp ett nytt stort mål.

Om 5 år när jag fyller 45så ska jag göra en Ironman!

Målet har sedan dessvarit inställt på detta lopp. För dom oinvigda så är en Ironman 3,8km simning,18mil cykel för att sedan avsluta med ett Marathon.

Vägen fram:Till dags datum har jag avverkat 4st marathon, 3 vätternrundor, 3st ½ Ironman och ett flertal övriga löp och triathlon lopp. Allt som en pusselbit på vägen mot min Ironman.

Antalet träningstimmar har också ökat under perioden.

2011 – 175h

2012 – 167h

2013 – 207h

2014 – 305h

2015 – 271h fram till Augusti. Planerar 350h innan året slut. 

En stor del av min utveckling beror på modet att på hösten 2011 våga mig iväg på Örebro AIK träning.Ett av dom bästa beslut jag gjort, har gett mig så mycket när det gällerträningskompisar, tips, sporring, Pub-kvällar, vänner osv.Örebro AIK har en skön öppen attityd och ”alla får vara med” anda. Man behöver inte vara i topp för att känna tillhörighet.

Särskilt långpassen på lördagar har varit givande, fartgrupper med tydligauppsatta farter och distanser så att man inte blir avhängd halvvägs ut pårundan.För att sätta lite extra press på mig själv så anmälde jag mig som ledare för 6min gruppen. Då vart jag tvungen att förbereda mig och få till långpass innan det blev min tur att leda, jobbigt om ledaren kroknar och inte orkar hela sträckan.

Jag funkar så, hojta ut vad du ska göra för då kan du inte backa ur. Samma sak med min Ironman ”alla” vet att jag ska köra den. Då går det inte att komma med någon loj ursäkt att ”jag har inte hunnit tränat”

Sista året:

Efter att ha överlagt med sambo och fått klartecken på min satsning så satt jag med avtryckarfingret och knep en startplats till Kalmar 2015.

Vapendragaren Jonas hängde genast på och skaffade en lapp han med.

Tittar man bakåt, (bra att göra ibland) så har det mest blivit löpning, spontansimma typ varannan vecka och 3-4 veckor innan en triathlontävling försöka skaffa sig lite vana på cykeln.

Det funkar inte om man ska överleva en full Ironman.

I september så kontaktades Micke Selvin som har börjat Coacha och hörde om han kunde hjälpa mig med upplägg inför Kalmar och det ville han med start 1-okt.

Micke är inte som jag, han är lite mera tvärsemot mig. Frågar man Micke så kan det ibland dröja med svar men det kommer väldigt genomtänkta svar. Han funderar, jag pratar!

Antingen så funkar olikheterna och man kompletterar varandra eller så funkar det inte alls.

Vid första träffen så kollade vi på förutsättningarna på att få till ett individuellt anpassat program som ska fungera i livet.

”Ja, du behöver ju ha 2-pass av varje gren och sen någon styrka och krydda med lite rörlighet” kom Micke fram till.

Fan, det är ju 8-10h i veckan. Det går ju inte! Tänkte jag men sa inget.

Se om du kan få hälften av passen så att dom inte drabbar familjen d.v.s. träna på morgonen, lunchen eller på kvällen när ändå ingen saknar dig var stalltipset.

Fick mitt schema och körde igång.

Lunchyoga – Check.

Skapade måndagslunchjoggen med några kollegor – Check

Öppna G-vik kl6 på fredagar för att köra simning med ”gänget” – check

Sen så blev det ofta långpass löpning på lördagar alt. Söndagar vilket var en bra tradition sedan några år.

Trainer införskaffades till cykeln och garaget förvandlades till en ”pain cave”.

Med planering, en förstående familj och ett äpple i ”röven” så att latmasken kryper ur så gick det att få till det hela. Har snittat 8h/veckan sedan oktober, då är det snitt. Vilket innebär att någon vecka med 5h innebär någon vecka med 11h för att träffa snittet.

Låter som väldigt mycket träning för en del men det är bra mycket mindre än vad en vanlig Svensson tittar på TV.

Har inte haft en sjukdag och varit förskonad från skador. Kan hänga ihop med livsstilen?

Motivationsmässigt så har det inte varit några större problem, dubbelpassfunkar om man köra olika grenar. Klart att det är jobbigt att gå upp kl 5:30 för att simma eller att nattabarnen för att sedan kl21:30 gå ut till pain cave och köra 1h trainer men det har fungerat, över förväntan.

Sammarbetet med Micke fungerade klockrent, tog för vana att skicka in veckorapporter och Micke svarade alltid med kloka ord och sådant som man behöver/vill höra.

Anekdot:

6min max på trainer! 6min är inte länge men när man redan efter 2min funderar på att ge upp så blir 6min en evighet.

Vid ett tillfälle så följde Wilma med ut till garaget för att peppa. På med stereon och maxa Van Halens Panama med Wilma vilt hejande. Precis när vi är klara så knackar det på garageporten. Kommer Anna ut och kollar, vad roligt men lite olikt henne.Wilma drar upp garageporten, det var inte Anna utan grannen Linnea och hon var inte så glad.”Har du tänkt på vad klockan är? 22:30!! Du väckte Oskar med din musik!”Sjönk genom golvet och gjorde en pudel, skämdes och lovade att det inte skulle ske igen samtidigt som jag var tackssam att jag hade hunnit köra klart 6min testet innan vi blev avbrutna. Man får lite tunnelseende….

Är jag redo?

Körde Karlstad ½ ironman för 4 veckor sedan och känslan var bra. Simning som planerat, cyklade avvaktande och med IM pace i tanken.Körde på lite hårdare än planerat på löpning.Gav självförtroende.

Med 1 vecka kvar så kommer tvivlet, borde ha kört flera långa cyklingar, mer långpass löpning, lite mera öppet vattensimning osv. Men nu får man lita på att träningen som är gjord är tillräckligt och jag har använt precis så mycket tid som jag har haft tillgänglig, jag kan inte kämma in mera träning utan att försaka familj, jobb osv.

Känner att jag kommer väl förbered men sträckan på en Ironman är okänd mark och man vet inte hur kroppen kommer reagera.

Mål?

Först och främst så ska jag komma runt, känner jag att kroppen protesterar på ett oväntat sätt som kommer jag slå av på takten. Bättre att gå i mål än bryta med en bra tid!

Troligaste scenariot:

Simning på 1:20-1:30 

Cykel 6:00-6:30

Löpning 5h

Det ger en totaltid på 13h

Överträffa mig själv:

Simning 1:20

Cykel 5:40

Löpning 4:30

Totalt 11:30

Ingen idé att försöka lura sig själv, löpningen kommer bli jobbig, troligtvisjobbigare än jag just nu förstår. Kommer att gå delar av maran, frågan är när det börjar. Förhoppningsvis är halva maran gjord innan kramper osv sätter in.

Nyckeln till alltihop är att hålla en positiv tanke och att kunna fokusera om.Slå bort allt negativt och hantera dom problem som uppstår.Tappar man humöret så är man rökt!

Ingenting är omöjligt….

2015-08-08 20:42.


Kommentarer till blogginlägget