Viktor Johansson

Lövhultsloppet - Mitt livs lopp hittills

I söndags körde jag Lövhultsloppet i Nässjö. Ett lopp som gick på natursnö och en 10 kilometers bana i 4 varv. Jag har kört i Nässjö flera gånger men då har det bara varit på deras 5 km slinga, så milspåret blev verkligen nytt för mig.

Vädret var 3 minus och klar luft, så jag vallade med  SkiGos HF Violet burk. Först värmde jag in två lager grund dagen innan, sen la jag på tre lager som vanligt innan start. På glidzonerna var det SkiGos HF Orange och C105 pulver.

image

Värmde upp och kände att fästet var det absolut inget fel på, men tankarna gick direkt om jag hade tillräckligt med glid. Laddade självklart upp med Umara Intend, en grym prestationshöjare

Min målsättning inför loppet var att gå ut hårt och inte vara för snäll mot kroppen. Jag ville pressa mig och testa hur nära gränsen jag kunde ligga. Jag var alldeles för snäll, både mot mig själv och andra vid starten av förra loppet, Ulrivehamnsloppet. Den känslan skulle jag absolut inte ha!!

Starten, som var en lång seg backe, gick och det kändes bättre än i Ulricehamn. Bytte spår några gånger allt för att ta position redan från början. Väl uppe på berget tog jag sikte på en tremanna-klunga längre fram och körde om flera stycken. Fästet var fantastiskt och glidet var bra, vädret var helt underbart, det var inget att klaga på.

Ca 2 km innan varvning, hamnade vi nere i botten av banan, därefter skulle vi ta oss upp till stadion igen. En lång, tuff och brant backe! En backe jag absolut inte var beredd på! Pulsen flög upp och när vi kom till varvning och vätskan var jag nästan helt slut. "Shit! Jag måste ta det lite lugnare" tänkte jag.

imageimage

Jag fortsatte med ett lite lägre tempo, men hängde däremot med den tremanna-klunga jag körde med. Hittade tillbaka till vanligt flås och kände att de här första varvet var precis så som jag önskade. "Gå ut hårt och fortsätta så"

Vår klunga var i ett ingenmansland och körde, men vi hade koll. Vi såg den större tätklungan längre fram och hade en trygg ledning på de som låg bakom. Eftersom banan gick på skogsvägar och på åkrar, så möttes vi på flera ställen, vilket jag tycker är bra. Då kan man jämföra vad man möttes, varv efter varv.

In på sista varvet hade jag tappat den rygg jag följde, så det blev lite ensamåkning. Precis innan vätskan hörde jag ett hejarop som jag kände igen. Det var farsan som skrek och mamma stod redo med kameran. Från trött och sliten till glad och taggad. "Du har max 20 åkare framför dig, kom igen, kör hårt!" 

Sista varvet blev det ensamåkning. Jag såg han framför mig, men orkade inte ikapp och få rygg. Däremot kände jag bakifrån att en närmade sig mig... ca 3 kilometer från mål, var han till slut tätt in på. "Han ska fan inte ta min placering!!"

Jag var helt slut, men ändå hittade jag kraft. Inför sista "mördarbacken" gled han om och fick en bra lucka. Jag fokuserade bara teknik och stirrade bara på hans rygg. Jag närmade mig för varje benspark och i sista branten, precis innan kurvan ner mot mål sprang jag förbi han. Stakade ett tag och ställde mig i fartställning"Om han kommer nu, har jag inget att svara på" Nerförsbacke sen bara de långa upploppet kvar. Jag maxade allt och stupade in i mål, helt, helt färdig. Jag har aldrig lyckats känna mig så utpumpad innan!

Tiden: 2:21:58Placering: 20

Ni ser spurten här nedanför, jag fick en riktigt bra lucka ändå. VIKTIGT!!

imageimage

Här ser ni tydligt mina tider och min placering på varje varv.

image

Här har ni hela resultatlistan

2015-02-11 08:03.


Kommentarer till blogginlägget