Rickard Dahlgren

#88: State of hyperventilation

Äntligen! Äntligen kan jag gå till gymmet igen utan att känna smärta i min fot och helt enkelt bara mata på. För en vecka sedan så lyckades jag med bedriften att stuka vänsterfoten vid en badmintonmatch då jag egentligen först skulle ha sett över skornas hållbarhet till att börja med. Stukningen medförde att jag fick vara hemma från skolans arbete, gymmets dragningskraft och allt som handlade om att handla mat. Tack och lov fanns ingen schemalagd skola och gymmet var inte ens att tänka på. En hel vecka ordinerade jag mig själv vila från gymmet. Det gjorde gott.

Från att hoppa omkring på ett högerben i några dagar kunde jag sedan övergå sakta men säkert till att börja belasta vänsterfoten igen. Det var en smärtsam vecka som satte mig i en position jag sällan upplever för min egen kropp. I går kände jag att det var dags att ta stegen till IKSU igen och testa min kapacitet. Jag orkade inte längre vara hemma, jag behövde komma iväg! Väl på gymmet började jag med ett överkroppspass på 30 minuter. För att inte åstadkomma några större smärtor än en gång så beslöt mig för att inte börja med underkroppen utan överkroppen. Efter en HEL VECKAS frånvarande hamnade jag nu i ett "state of hyperventilation" där jag älskade allt jag tränade. Ju tyngre desto bättre! Efter passet skakade det lätt i mina biceps, vilken känsla!

BodyCombat bjöd på mycket energi och fokus som tidigare och jag var väldigt nöjd över att kunna köra hoppsparkar, knäböj och utfall utan större problem. Idag har jag bett mig själv att vila eftersom veckan framöver kommer bli relativt tufft för mig och min kropp. Det är ändå som jag sagt tidigare: Pain is just weakness - Leaving your body!

2015-02-10 18:26.


Kommentarer till blogginlägget


gött!!
2015-02-10