Rolf Öhlén

Hroduwulafars underbara resa genom Sverige 22

  Det blir längre mellan gårdarna. Jag passerar ett kalhygge innan jag kommer ut vid Porsabygget. En bit öster ut tackar jag Halland för sällskapet och välkomnas av Småland.

Småland gränsar till Östergötland i norr, Skåne  i söder Skåne och Blekinge, i väster till Halland och Västergötland. I öster har Småland kust mot Östersjön och broförbindelse till Öland. Högsta punkten är Tomtabacken med sina 377 meter över havet. Ytmässigt är det ett av de största i landet.

Småland har fått sitt namn av de tolv ursprungliga små landskapen Kinda, Tveta, Vista, Vedbo, Tjust, Sevede, Aspeland, Handbörd, Möre, Värend, Finnveden och Njudung. Möjligen räknades ursprungligenäven Öland och enligt vissa historiker Blekinge (som sägs ha varit en del av Värend) till de små landen. Kinda räknas idag till Östergötland.  

Varje små land hade eget ting och en egen lag, därav avsaknaden av en Smålandslag. Deras självbestämmande gentemot kronan var så långt gående att de kunde förklara sig neutrala i krig med mellan Sverige och Danmark, bondefred.

 Vanligen inskränkte sig tingets självbestämmande till att godkänna eller förkasta nya skatter från kungen. Var dock kronans fogde med på tinget med tillräckligt många knektar så fick kungen som han ville. Denna självständighet och denna avsaknad av en egentlig definition på vad Småland egentligen är och vad det småländska är karaktäriserar Småland i en väldigt hög grad. Det kan förklaras av dennahistoriska bakgrunden av Småland som en gränsprovins som i de flesta fall fick rå om sig självt.  

På grund av de diffusa gränsdragningarna igenom historien och den administrativa uppsplittringen av landskapet mellan olika stift, län och mellan länderna Sverige och Danmark har man lyckats skapa en landsdel där det snarare är de drag som skiljer de små landen från omvärlden som ger dem en gemensam identitet än dedrag som förenar dem. 

 Begreppet smålänningar finns belagt i medeltida Upplandslagen. Enligt sägnen är seghet, påhittighet och företagsamhet utmärkande för smålänningen.

 I det myr- och sjörika landskapet framställdes järn redan på 500 talet. Fynd av romerska varor tyder på en välutvecklad långväga handel. Granen gör sitt intåg i den småländska floran under medeltiden. Först på 1400-talet kan man börja tala om bergsbruk då malm började brytas i Tabergsområdet. Det verkliga uppsvinget för järnhanteringens kom under 1500- och 1600-talen när utländska smeder lärde ut nya metoder.

 På 1200-talet styrdes Sverige från Näs slott på Visingsö. Slottet var Sveriges första riksborg och centrum för den svenska kungamakten under denna tid.  Under medeltiden var Kalmar Sveriges största stad. Tyska köpmän skötte järnexporten. De småländska städerna har flera gånger helt eller delvis förstörts genom bränder och krig.

 Dackefejden 1542-1543 var ett uppror lett av Nils Dacke mot GustavVasa som eskalerade till ett inbördeskrig mot kungen. Möjligen var detta början till slutet för små landens självbestämmande.

 Från 1800-talets mitt trädde träindustrin och glasbruken in i järnbrukens ställe. När industrialiseringen kom sökte sig många till fabrikerna, men många behöll torpen för levebrödets skull. Den storafolkökningen med svält och fattigdom i följe, ledde vid mitten av1800-talet till att många unga torparfamiljer utvandrade till Amerika.

Finnveden är historiskt förknippat med företagsamhet och har generellt varit mer välmående än omkring liggande delar. Småindustrier som de i Gnosjö, Gislaved, Värnamo, Vaggeryd, Ljungby och Älmhult, vittnar om detta. "Sätter man en smålänning på en klippa i havet, så skaver han sig mätt" är ett gammalt talesätt.

 Stormaktstidens krig gav Husqvarna vapenfabrik goda konjunkturer. I Jönköping startades på 1840-talet en tändsticksfabrik av brödernaLundström som blev en världsindustri. I Finnveden i västra Småland växte en redan existerande småföretagaranda (Gnosjöandan) medan man längre österut kom att bilda brukssamhällen av liknande snitt som i övriga Sverige.

På Småländska höglandet skapas under tidigt 1900-tal en ny industriform främst inriktad på husbyggen och annan byggnadsindustri. Dessa husföretag finns till stor del kvar än idag och är nu den viktigaste industrin på Höglandet. Exempel på sådana husfabriker är Myresjöhus, Sävsjö Trähus, Eksjöhus samt Anebyhus med flera och exempel på hemrelaterad industri är till exempel Elitfönster och Sävsjösläpet.

  Småland är ett av Sveriges sjörikaste landskap. I dalarna ochkring sjöarna har åkermark brutits under århundraden av möda. Stengärdsgårdar och rösen är monument över hårt arbete. Äldretiders landskap var öppnare, skogen hölls på många håll borta genom svedjande och beten. Jordbruket var långt in på 1800-talet huvudnäringen, inte minst på den bördiga Södra Möreslättensöder om Kalmar.

 Den steniga moränmarken i de inre delarna av Smålandhindrade bönderna från att finna större odlingsytor. Många myrar och mossar torrlades under 1800-talet för att vinna mark.

 Småland har ett ganska kontinentalt klimat med stora temperaturskillnader. Anledningen är att sydvästraSmåland täcks av det Sydsvenska höglandet som hindrar fuktig luft från Atlanten att tränga in i landets östra delar. Uppe på höglandet däremot är nederbörden hög med mycket regn och dimma eftersom vindarna från havet pressas upp mot höglandet och när luften kommit upp tilltoppen kondenserar fukten och faller som nederbörd över höglandet.

På östra sidan om höglandet är nederbörden lägre eftersom den fuktiga vinden släppt av fukten och därför är varm och torr. Då blåservinden ned över östra Småland och ger högtrycksväder. Målilla inte så långt från Hultsfred ligger vid kanten av höglandet. Därhar Sveriges högsta temperatur uppmätts: 38 grader den 29 juni1947. (Rekordet delas med Ultuna i Uppland.)

 En annan faktor som gör att det blir så stora skillnader i temperatur är att Målilla ligger långt ifrån havet, samt att det inte finns någotstörre vattendrag eller någon sjö i närheten som skulle kunna jämnaut temperaturen.

 Jag följer Krokån fram till avtagsvägen till Emmaboda där jag tar av och färdas på en mycket smal grusväg som mer påminner om en traktorstig som tar mig genom skogen, här och där avbruten av ettkalhygge.

 Plötsligt dyker det upp ett tak mitt i skogen. Jag kommer till Gunalt strax sydost om Gunaltasjön. Så sluter sig skogen igen. Skog, kalhyggen och en mycket smal väg.

Jag kommer till  Emmeboda där vägen går mellan beteshagar.  Jag fortsätter över smala åar och genom gröna skogar till Hyhult. En bit bortom byn hittar jag en skjutstol där jag stannar och tar en fika. Röda stugor tågar jag sedan förbi innan jag korsar riksväg 25. Här är 533 asfaltsbelagd.

Efter Hunnsberg och Bavra skymtar jag sjön Knutsnabben mellan träden. Sjöns djupaste del har uppmätts till 6,1 meter. Vid Lindeslund stannar jag för denna gång.

2015-01-04 11:23.


Kommentarer till blogginlägget