linda bengtsson

oslo fjorden runt 18 19 okt

ja då var detta en väldig sen racerapport från in sida.men det har gått i ett.

Har slutat logg amin träning då jag känner de blev för möd fokus på hur sträckan o inte o ha kul. Men jag kommer ihåg detta race gott o vål då det var en spännande dag =)

Det var lite i brinnande knutar som jag anmälde mig veckan innan bestämt. Var mycket i valet o kvalet varför vet vet jag inte jag hade haft tävlingen länge i tankarna men ja jag anmälde mig som sagt. I veckan var det mycket jobbing o på torsdagen var det runes energikakor som doftade i köket o choklad bollar. Sista inköpet av vitargo som tydligen inte många butiker här omkring i oslo säljer i portionsförpackningar. Lite stressmoment men det gickfint. Packa på fredag, kolla vädret ja så klart det var mäldt regn så klart fan jaja bara o packa ned extraombyte i dropbagen somskulletill sandvika o regnkläder kolla tåget o ja det gick gryt tidigt 06:30 o så tidigt går inte kollektivtrafiken i oslo.... såde blev en taxi ned till stationen. Ett stort smil påmitt ansikte då jag tydligt såg att det var fler än ivriga löpare på plats.Norskaultralöpare somjag aldrig träffat tidigare undantag Ragnhild. Det var muntert på tåget o det var många duktiga löpare förstod jag. Jag ville vara en gröngöling jag med såjag sa att jo jag hade gjort några fåultralopp tidigare o att jag hoppas på o komma till sandvika o se de an. Att hitta skulle nog vara största problemet tänkte jag själv. Tåget tog nästan 50 min o det kändes märkligt jag skulle ju fan springa denna sträckan tillbaka. ah.

Framme i moss o snabb ompackning in med dropbaken i bilen o ja det var mycket småprat runt övriga löpare jag kändemig somen outsider bara hoppaspåo hacka pånån även omjag hade med minkarta somjag hade ritat på ruten. Starten gick i ett grå diss o jag funderade på de flesta ta sig till sandvika vem mer  skulle vidare. Längs kusten o redan i början fel springningar =) i ganska hög fart o jag hamnade sist aj hoppas jag inte måste på toa tänkte jag. Jag lyckades hänga på lite rädd för den höga farten men det komsig ned lite o jag var nu 3 man sist o höll mig där ganska mycket. Havet till vänster de bra vi e på rätt väg. Hamnade tillslut i ett tjejgäng omed en kille som hette Christian som också skulle till Horten yes äntligen o vi savi följsåt oh yes tänkte jag. Jag hade min rygga fyllde me 2,5 liter från starten o åt enchokladbolle i timmen nästan oen halv energikaka o magen gick fint o de regnade lite, Från början ahde folk sagt nej då det ärinte mäldt nåt regn jaja tänkte jag det ärju jag som eme det KOMMER regn frågan är hur mycket.Kroppenkändesbra o slutligen var vi frame i första depånefter  4 mil ca på enbensinmack perfect timing =) jag o christian fortsatte själva ut på asfalten efter en fantastisk turstigar upp. Vi hade lite svårigheter o hitta o slutligen kom tjejgänget ifatt oss o de hittade o hade hur mycket energi som helst. Det kändes bra att vi hade fler huvuden för o finna vägen vilket inte var helt lätt, En investering i en bra gps klocka ominte så länge e nästa projekt. Vi började närma oss oslo igen på massa småstigar o vi hittade cafet därvi skulle få kanelbulle men det fick vi inte alls jaja jag tyckte fortfarande de vagott med saltakrits o chokaldbollar.  

Så såg vi blätsligt baracode till oslo o vi sprang vidare på asfalten o ny energii gruppen vi närmade oss o vi undrade hurlångt var det eg till sandvika från oslo vi gissade alla förkort. Kom till oslo runt ca 17 o de vamånga underliga blickar påoss när vi kom, jag kändemig glad o pigg men tyvärr var det nu det började regnalite lite mer. Sträckan från oslo till sandvika var kämpigt förmånga o regnet var inte alls välkommet ospringa bredvid en stor motorväg av o till var inte så kul o de blev diskussioner omvilken av dessa 2 cykelväga var kortast. Christian fölltillbaki gruppenmens jag nästanvar främst o joggade uppför backarna o kände mig glad vi var ju snart i Sandvika. Slutligen efteer mångakrumelurer kände jag igenmig SANDVIKA vi varhalvägs. In i värmen odär var några löpare tillsomvar ombytta till varma kläder o hängde. Den stora frågan var skulle jag fortsatta tveksamt vardet någon annan som ville.Christian tvivalde o det var en annan man somegentligen skulle fortsätta men sommeddelade mig att det var mäldt merregn o hård blåst ned till Horten,.Fan  vad ska jag göra Christian bestämde sig han ville inte mer, jag beundrar hans beslut stark triathlet somhan var. Jag diskuterde med arrangören det var en killelångt bak mig somskulle fortsätta som hette Fabio. Jagbytte omo åt lite mackor med ost fan jag hade ju mer. Stoppet i Sandvika varade nästan i 1,5 h Fabio kom o han bytte om o han skullefortsätta o ja dåhade jag nån somsäkerhet att springa med. Klockan var 22 närvi lämnade o då hade arrangören sagt att vi inte fick nån följebil men Fabio hade gps klocka YES.

Dessvärre sprang vi 5 km fel arrangörbilen kom o dirigerade oss rätt. Mycket asaflt o vi gick ganska mycket o jag märkte att Fabio slet med skavsår. Ryggan var full meddiverse läckerheter o vi fortsatte genomnatte upp tilltoppeni Liar sen visste vi att dåvar det bara ned ned tilldrammen.När vi nästan var uppe såg vi en man på vägen vilket var ganska ovanligt denna tid på natten o han stoppadeoss o tydligen hade han följt oss på internet o han hade offrat sin tid o gav oss nybakta våfflor o redbull.Oh tack tack jag var så tacksam har aldrig smakat så goda våfflornånsin. Vi fortsatt i Fabio haltade ned till DRammen o in på en bensinstation han kunde knapt gå. Jäklar vilket starkt psyke denna mannen hade. De gick tydligen bättre o jogga o vi fortsatte genom drammen åter igen sprang vi vilseo jag fick ringa min kompisför vägvisning tillbakapå rättväg o nu var det bara en väg o de var ned, men lååång asfalt o seega uppför de gicklångsamt för fabio o vi sa inte specielltmycket. De kom faktiskt en följebil som frågade hur vi hade de  jo vi kämpade på. Till vardet för mycket fabio sa nu var det nok han hade för ont. Jag valde o fortsatte kände mig stark nu kanske det bara var 3 miligen. Jag joggade vidare längsen oändlig asfalt men tog ävenupförsbackarna ganska bra jag kändemig åter lyckligjag skulle klara det nu ju. Morgonen kom det började bli varmt o nästan ingen blåsto inget regn jag hade varit räddförofrysa somi gax o istället vardet som en bastu.

Morgondis överfjorden o magisksoluppgång över holmestarndo Tomas dök uppo plåtade lite =) men sträckan mellan holmestrand o horten kändes såålång o nu gick jagi backarna nu var jag sliten hur jäklalångt var det kvar egentligen.Bilenkomupp o han sa nu e de bara 6 kmigen. Ny enrgi  o jag matade på . Började komma närmare o närmare havet o Horten o jag bara villei mål.Inne i horten visade följebilen mig vägen jag hade aldrighittat annars kan jag säga o sltligen såg jag bilen stå stilla ca 100 m framförmig vid kajen  o jag var tom nu är du i mål.Ingen mer änhan omin vän var där ingen målflagga ingenting det behövdes inte jag behövde inte mer. Tårarna kom såg ut över vattnet mitt längsta lopp nånsinävenomtotal sträckan är lite diffus. 

Ett fantastiskt lopp o jag kom i mål det vardet viktigaste o jag var jäkligt förnöjd.

2014-12-26 20:26.


Kommentarer till blogginlägget