Erika Gren

10 Island Swimrun – Race report

A, okej, då var det dags igen

BK Badjävlar fortfarande glassig men

Ny ö, ny sjö, nytt race, ny glow 

Men det är samma gamla lag med ett härligt flow… 

Vi råkade ju som sagt spontananmäla oss till 10 Island Swinrun sex dagar innan själva tävlingen. Så förberedelserna kanske inte var lika noggranna som inför Öloppet. Men vi försökte göra precis på samma sätt som inför Öloppet. I mitt fall betydde det att jag åt samma lunch dagen innan (hade en matlåda kvar av kycklingpastan i frysen) och sedan Sushi och lite chips på kvällen innan. För Nannas del var det lite svårare eftersom kvällen innan Öloppet var hon bortbjuden på grillfest hos vänner. Och denna gången hade vännerna ingen grillfest. Men Nanna fixade egen grillbuffé eftersom dagen innan 10 Island swimrun råkade sammanfalla med hennes födelsedag. 

För att göra det hela så Öloppslikt som möjligt hade vi samlingen på Saltholmen och for sedan i gemensam trupp (SAAB) ut till Hönö. Väl där uppstod förvirring om vart man skulle registrera sig. Vi har dock inte helt ensamma om denna förvirring för två andra lag gick också några varv runt gymmet där vi trodde att vi skulle registrera oss. 

Vi hittade till slut registerringen en bit bort och där passade vi även på att inta frukost. Sedan tillbaka till base camp Nordic Wellnes för ombyte. Sedan tillbaka till målområdet för tävlingsgenomgång. Och där någonstans säger tävlingsledaren att vi ha cirka 20 kilometer framför oss. What? Jag och Nanna tittar på varandra. 20 kilometer? Det stod ju 16.5 kilometer på hemsidan? Men ingen annan verkar reagera. Hmm. Nu blev vi liksom ännu mer nervösa. 

På en buss som tog oss upp till starten på Hälsö. In en snabbis på toa och sedan var det bara någon ynka minut fram till start. 

Medan vi åt frukost försökte vi lägga upp en plan för dagen. Den gick ut på att inte ryckas med i starten utan göra vårt eget race. Dessutom satte vi målsättning till topp fem. Det tyckte vi var lagom. 

När så starten äntligen gick så var det svårt att inte ryckas med. Efter 800 meter ropar jag till Nanna och frågar om vi verkligen ville hålla 04:50-tempo? Efter den inledande löpningen var det två korta simsträckor och en kort löpsträcka innan vi kom tillbaka till Hälsö. Här hittade jag lite bilder på oss från starten och den första simningen:

Bilder lånade från http://www.CronaTech.se

På Hälsö skulle vi upp till dagens högsta punkt. 34 meter över havet. Och det blev ganska småjobbigt på direkt. Min kropp kändes inte helt samarbetsvillig och vi fick gå några meter upp mot kontrollen. Som tur var skulle vi ju ned sen igen och då kändes det som om vi kom igång ordentligt. Vi gjorde en bra växling när vi skulle simma över till Burö och plockade ett damlag där. 

Sedan följde en halvtimme av korta löpsträckor och korta vadningar/simningar. Vi hade sällskap av ett herrlag i väldigt gröna tröjor och ytterligare en ensam herre. Sedan skulle vi simma en lite längre sträcka över till Öckerö och väl iland där så var vi helt ensamma. I ingenmansland. Som vanligt alltså. Vi jobbade oss upp dagens fjärde kontroll som någon hade placerat längst upp på toppen av denna klippa.

Fråga mig inte varför?

För efter vi hade klättrat upp skulle vi ju ner igen. Ner till dagens första vätskestation. Och där var det en dam iförd zebrabyxor som ropade åt oss att vi passerade som andra damlag. Vi blev lite småpaffa. Som vanligt alltså. Efter det välbehövliga vattnet så kom dagens två mest lättlöpta kilometer på Öckerö. Och vi började skymta ett herrlag framför oss. Under simningen över till Hönö sam vi om dem men sedan kom de ikapp och sprang om oss. Och så höll vi på lite. Vi hade sällskap med dem ett tag och snackade lite simning. 

Kille 1 till oss: ”Ni simmar ju bröstsim väldigt bra, vad har ni lärt er det?” Kille 2 till Kille 1: ”Frågan är väl egentligen vart du har lärt dig crawla?” 

Sedan kom två jobbiga simningar. Först över till sjätte kontrollen på Starrviksholmen och sedan tillbaka till Hönö igen. Här var det väldigt stökig sjö och höga vågor. Och här simmade vi ifrån killarna samt att vi kom ikapp ytterligare en singelkille. Och så var vi då äntligen på Hönö för den sista lite längre löpningen. Upp till vattentornet. Givetvis. Och här var vi ruggigt slitna. Nanna hade dessutom ont i både knän och vrister så jag försökte peppa och dra i ett hållbart tempo. Ganska skönt att stämpla. Och veta att det från och med nu bara var nedför. Så ner till hamnen och hoppa i vattnet simma över till en öl och stämpla för sista gången, springa över en pir. Sedan försöka klättra upp i något nät, misslyckas, få hjälp av två starka herrar, slå i smalbenet och sedan var det bara upploppet kvar.

Zebradamen var tydligen mycket snabbare än oss på att ta sig från Öckerö till målet.

Det var rätt skönt att äntligen komma i mål. Sluttiden blev 3:08:08. 6:42 efter vinnarna. Och tittar man på sträcktiderna så ser man faktiskt att vi plockade in 1 minut och tio sekunder från kontroll 5 till målet. Den biten av banan som bestod av lite längre och tuffare simning. Så återigen tror jag att vi tjänade lite på vårt bröstsim. 

Och här kan man ju tro att dagens race liksom var över. Men icke. Vi hade ytterligare en etapp kvar. Den in till Valand. Där Nanna skulle catcha en abonnerad spårvagn för vidare transport till en bröllopsfest. Så ganska snart efter mål, fortfarande utan att veta vilken placeringen vi kom på, gick vi bort till base camp för dusch och ombyte. Halva BK Badjävlar satte på sig partyklänningen och klackskorna och den andra halv satte på sig träningskläderna. Vi får nog jobba lite mer på den enhetliga klädseln inför den kommande säsongen. 

Vi hann inte tillbaka till målområdet utan fick köra direkt till färjan. Som var full. Så vi fick vänta på nästa. Och när vi kom iland i Hjuvik så hade vi 16 minuter på oss till Valand. Och eftersom spårvagnen var någon minut försenad så hann vi precis. Ibland har man flyt. som vi säger i swimrun. 

Vi hade ju hoppats på att resultaten skulle komma upp på hemsidan så vi skulle få veta hur det hade gått. Känslan var ju att det hade känts ganska segt. Inte riktigt samma fina flyt som i Öloppet. Dock sade ju ryktet att vi låg tvåa på Öckerö och vi hade ju lite blivit omsprungna av några andra damlag. Men man kan ju aldrig riktigt veta. Men vi fick gå och lägga oss i ovisshet. Trots att halva laget stannade upp ända till 04:15. Men så igår på eftermiddagen kom äntligen resultatet upp. Och mycket riktigt, vi kom tvåa. Så ytterligare an stabil insats av BK Badjävlar. Om dessa annonserIbland kan några av dina besökare se en annons här. Tell me more | Stäng detta meddelande

2014-08-19 10:52.


Kommentarer till blogginlägget