linda bengtsson

gax 100 miles

Skit vad tiden går fort jag har gjort några lopp under våren men har inte skrivit nåt omdem ska ta o göra de nu kommer jag ihåg bara de bästa o värsta delarna.

Men nu GAX 100 miles det har gått 2 veckor 14 dagar.Helt galet, detta lopp som jag har drömt mardrömmar om och förbrett mej o tränat som jag har tränat. O nu är det över .

Ok här kommer storyn jag hade ju köpt en garmin som jag skulle ladda in kartan så att jag skulle kunna ha ett fett verktyg som skulle kunna navigera mej runt dessvärre veckan innan nej dåläste jag att det inte gick o lägga in kartor där. Panikskrev till flera andra på fejan hur dem skulle göraoch jag spendarde typ10 h på o få in kartan i telefonen. Som tur var och min räddning fick jag kontakt med Niklas Larsson på fajan och vi diskuterade en del teorier och jag fick testa Trailwind sportdryck somfunkade väldigt fint skulle det visa sej. Niklas e ju helt inne på det härmed ultra än jag var är. Jag trodde jag hade lite insiktjag med har ju ändå tatt mej runt.Nu vet jag bättre jag  håller på o läsaScott Jurek eat and run och mina lopp hade kanske gått lite bättre om jag läst den innan =). Mat e inte bara kalorier =).

Ok som tur var mailade vi en del o Niklas var ju lugn som en fil bunke.Sista veckan innan sprang jag sista dagen påonsdag ca 8 km jag kände att jag hade distansen men skulle jag hitta o vädret följde jag var dag. Från fint run t20 grader o till sist jag var inställd på det ända från början det kommer att regna frågan är hur mycket. Familjen skulle till tivoli på torsdagen innan själva loppet på lördagen jag funderade påo vara hemma för o inte riskera n¨åt de va riktigtvarmt den dagen men jag följde med, men lovade mig själv att jag bara skulle åka lite. Det slutade med att min brorsa lurade på mig ett åkband men efter en jävla stöt frånlillebror på radiobilarna o jag sa nä nu e de nock tyvärr kom vi hem sådärvid 01:30 skit jaja. 

Fredag morgon jag packade mina lådor togju helamorgonen o kom iväg till ystad jag hittade vädret va hot hittade med neppe Niklas o Frank föro reka banan nu e de på riktigt de va nästa dag sjukt banan såg ju inte så olöpbar som jag hade föreställt mej.

Hamnade på pizzerian med andra löpareo janne komvilket va kul de va han som typ övertalade mej o ställa opp. Sedan var det bara o sjekka in påvandrar hemmet o sova. Fick tom i mej frukost lite sent hade sagt att jag ville ha frukost en timme tidigare så komiväg lite sent men ok vädret hade lovat olika men jag var inställd på regn.

Parkerade bilen hade blandat sportdrycken Trailwind i väskan o mot järnbanetorget. Där var ganska många redan färdiga o jag hittade först inte niklas  hämtade nrlappen o lämnade droppåsarna med hemmakvällplastkasse utom om. Alla såg så proffsiga ut. Äntligen där såg jag Niklas o han var munter som vanligt. O där gick startskottet o vi var nästan sist men drogs ändå med i starten alla va såpigga perfekt väder nästan lite kyligt o pigga ben. Asfalten kändes märklig då jag visste detta var inte de underlag jag skulle springa på såå många timmar framöver.Vi lämandeYstad o de gick ganska snabbt Niklas frågade gång på gång om de gick fint o jag var positiv. Helt plötsligt var det ju jag son var först av brudarna jag hade inte riktigt koll påhurmånga strartande vi var men jag visste att de var bättre. Nåja vi sprang förbi fält o de va kul med Niklas häpenhet över landskapet o jag fickberätta för honom att det är ju faktiskt nån som måste producera maten han har på bordet. De blåste lite o vädret var helt perfekt. Var lite nede vid ca 3 h sprungna då jag visste hur många timmar jag hade kvar jag såg bara målet o inte resan. Försökte bara koncentra mej på ett steg i taget ett steg i taget hade titta lite på ultramarathon träning dagarna innan loppet=). Et steg o sen ett till. Vi började komma ifatt folk o min garmin visade at vi närmade oss första depån. Najs jag följde min matplan en bars i h ca o ha slit påde i vätskeblåsan Vi hade slått följe med Kristian Ekfors o jag visste att dessa starka löpare hade såmycket potential i sej. Niklas stod för kartläsandet o gjorde riktigt bra lite små springningarna men det får manräkna med jag var såglad att jag inte sprang själv. Vad sällskap kan göra för en i ett lopp är den största lärdomen detta racet.

I depån tankade jag sportdryck från arrangörenofyllde väskanmed fruktbard från tyskland. Äachnu började deta emot o äta pressade endotuggade närjag sprang o tvinade ned sportdycken men vi kom framot o genombokskogar grusvägar o kohagar o tiden gick förvånansvärt fort. Vi var där vi var frame vi Hav'ng o de hade börjat regna jag hade nte ättsom jag skulle men jag var positiv o saknade att jag inte hade köpt det där wienerbrödet iaf tryckte i mej chipso kakor under tältduken vid haväng nu började det regna ordentligt men jag kände mej ändå pigg ned med pannlampan på med kepsen o jackan o sen visadesej jag packade ryggan medför mycket skit tysk fruktbars ska jagaldri äta igen o blanda aldrig vitargo med pepnutrium elelr vad det nu hette. Jag såg en kille sitta i en stoli tältet frösen nu tänkte jag nu nu finns det inget återvände aldrig jag kommer att sluta nu.

Jag stoppade tyvärrinte ned min underställströja fan vad jag skulle ångra det. Vi såg o komtill stranden o de va segt ospringa vi kunde knapptspringa men vi hade tiden med oss vi var positiva vi skulleklara 24 h.Oh no vi blev blöta o vi försökte hitta de hårdate partierna på stranden de va inte helt lätt det gick sakta nu.Efter detta har jag inte så tydliga minne längre jag kommer ihåg stenshuvud där var det svårnavigerat o det gick sakta men vi hittade fram o vi passerade småbyarna. Deregande ode började bli mörktofolk hade tänt sina varma ljus inomhus o jag visste att det skulle dröja innan jag skulle komma mej in. Jag kunde inte dricka eller äta så mycket var illamående o de va demoner i huvet.Vi var de tre iblamd 4 mucköterna somkämpade oss fram. Sen blev de rikrgt svå forcerat. Hala klippor fan tänkte om jag ramlar häro bryter foten eller nåt men vi komoss förbio upp på asfalt o vi närmade oss vattendepån vilket vi inte hittade.Jag var tvugnen o hällaut sportdycken o häla i vitargo vilket heller skulle visa sig inte hellerfungera. Nu var det hällregn o jag började frysa så fort vi var tvugna till o gå vi hämnade i buskag o de var stängselo vi visste inte vart vi skulle dåkände jag detta var farkligt vilse var e vi o jag frös men ljust då kom flera lysglimtar förbi=) Det var ju fullmoon racers o de sprang vi lyckades ta oss ut på starden igne o nu vardet bara strand o de va så gött o veta vi ska bara rakt fram vi kunde ta oss fram joggandes steg efter steg o vi såg fyren.

Jag såg bara kristian framföro Niklas kom förbi mig av o till ständigt letande fetr hårad partier. Men såplötsligt i mörkret där var det ju marcallerna på stranden eld vi var frammevid sista depån. Fina urban o hans sportdryckskapsen men det hjälpte inte så mycket vi blev stela o den fina varma koppen o tee var bara så gött de var tugnt o ge sig iväg men samtigt lätt.Det var ju bara ett lidingö o hur svårt skulle de va. Fan de va ju den sväraste biten över flera stängsel o kohagar oän en niklas var en klippa i navigerieringen o kristoan hittade markeringarna. Jag jag tänkte ett steg till ett steg till.Nu var jag så frusen o vi kompå en j-kla strande med sten som de gjorde ont o helt omöjligt o jogga sig frampå fan. O den jäkla vinden o regnet jag var genomblöt o vi skulleupp dessa förbannde kullar ohh till råga var det en j'kla ilsken tjur som inte ville oss väl.Jag fick kristians räddninsgfilt o jag såg ut somsuperwoman en slagen sådan. Äntligen änligen kände vi igen oss vi var vid campingen klvar 07 vi måste ta oss in nånstans de va så kallt vi hittade en campingtoalett o där stodvi tre mucketörerna frusna visste vi inte hade så långtigen men frusna. De va bara o ta sig ut nu sprang killarna först men somhjälarna de ärväntade de in mej o de gick lättare vi såg folk ode var ljust de regnade inte fullt så mycket vi skulle klara det o uppför bron i ystad  o vi sprang på de sista 100 m innan 25 var målet=).O där var e målet jo där var massa folk. janne o snälla johan som hejat påoss på flera ställen en kram aj varför har jag ont i mina armar gruppfoton enpokal känslolös.Andra tog komandotlina dina grejer niklas en kram o borta 25 h o han försvann hoppade in i johans varma bil o in i hamnens dusch ohhh najs o senbära grejernatillbaka 1,3 km det var ljust o jag baragick förbi målgången värma i bilen enliten stund osensova på madrassen i bilen. Det gick några timmar o sen var det o köra 1,5 h hem fick släppa gasen ibland på grunn av smärtor i benet.

Viasde sej jag hade engoddel skavsår men bara påhö fot.

Det visade sej att på måndag kväll då jag skulle till enkompis som jag fattade det känslomässigt att jag klarade det.Jag började gråta i bileno blev så överväldigad alla fina människor som arrangörer funktionärer o Niklas o Kristian jag hade aldrig klarat det utan dem. 

GAX 100 miles är helt klart det vackraste lopp jag har sprungit det lopp jag frusit mest det första lopp jag har sprungit men en ultravän =) Ett helt fantastiskt lopp men galet tufft tuffare på ett sätt som jag inte hade väntat mig Men jag tog mej runt o nu undrar jag vilken bild jag ska ha i huvet på bislett när inte skånes vackra natur kan hjälpa mitt sinne.

2014-07-27 21:56.


Kommentarer till blogginlägget


Underbar berättelse :)
Men Linda du är faktiskt en riktigt bra ultralöpare. Glöm inte det :)
Det är inte så fasligt många i Sverige (och Norge) som är bättre.
I Bisletts korridor så tar du fram minnena av sommarens äventyr i Skåne. Där är problemen helt annorlunda. Men du kommer ta dig igenom dom med. Det är jag helt övertygad om
2014-07-28



Imponerande insats. Stort grattis till 1:a platsen. Nästa år hoppas vi på bättre väder.
2014-07-28



Tuff du!
2014-07-30