Anders Lindgren

Testat IM Austria cyklingen å prov-plaskat Wörthersee!

Ojojoj. Det e nära nu... Mindre än tre veckor. 

Jävel va sköj det ska bli. Om än ngt jobbigt också. Haha... Men man är väl som sagt ngt masochistiskt lagd :)

Va ju långhelg igen nu i helgen som var. Inte tack vare den svenska nationaldagen, för den var minsann inte ledig, utan med hjälp av annandag pingst. En alldeles suverän helg i Unterdellach am Wörthersee blev det. Satan va vackert. Och vilket ställe vi hittade. Precis på stranden. Frukost ett par meter från vattnet, egen strand på det sju rum lilla hotellet och en massa dogs för Sixten att spexa med.

Och så klart: alldeles suveräna förutsättningar för att träna simning och cykling. Och säkert löpning också om jag haft det som fokus under helgen. Men nu hade jag ju inte det utan det var fr.a. att simma i Wörthersee samt bekanta mig med cykelsträckan inför Ironman som ju går av stapeln just i dessa trakter 29 juni.

Det bör ju först konstateras att det måste vara en av de vackraste platserna som en Ironman arrangeras på. Det kommer inte göra det mindre jobbigt, snarare tvärtom (detta eftersom vackert ofta är synonymt med berg och berg är synonymt med jobbig cykling) men det gör i alla fall att om race-plan spricker kan man åtminstone njuta av vyerna :)

Den här helgen var den sista med hyfsat långa pass (på cykel och i vattnet, sista långa löppasset gjordes redan i veckan). Nästa tre veckor ska det bli lite mindre träning och fokus på att den tid man lagt ner fram tills nu ska betala av sig genom vila och korta lite snabbare pass för att påminna kroppen om fart. Simning kan jag ev köra lite längre och hårdare på ytterligare en vecka. Det vare sig sliter så mkt på kroppen som löpning och cykling eller handlar om särskilt långa pass ändå jfrt med inte minst cyklingen.

Viktigast i helgen (träningsmässigt asså) var att få känna på cykelsträckan, samt simma 3,9 km i ett sträck. Viktigast egentligen rent generellt va väl att det va så jävla naaajs där vi bodde och det verkligen gav oss mersmak att softa vid Wörthersee (även om softa möjligen i vår bok är ngt anstruket av hysterisk aktivitet… :)). Prisvärt hotell med frulle nåra meter från vattnet och egen badstrand. Hundälskande ägare med egen hund och tre andra hundar som besökte gjorde det till Sixtens best vacation ever. Och att kunna kombinera simma, cykla, spring vid/i vackra berg med att även kunna softa  vid kristallklart vatten efter nämnda aktiviteter gav plus i Lindas bok.

Nåväl åter till ordningen! Viktigast träningsmässigt var det ja. Känns bra att ha fått testa cykelsträckan. Det handlar om en 90 km-runda som alltså cyklas två varv. Jag hade hört mkt om att den skulle vara rejält kuperad men ändå ganska snabb. Det första visade sig stämma! Jävel va kuperat! Haha… Fifan… Det e skillnad i fart på att ligga i aero-position och bomba ute på helt platta Donauinsel och att försöka bråka sig uppför backar med alptoppar som fond. Utförslöporna förvisso dock riktigt snabba. Här kan jag tänka mig att det går att peta upp ekipaget i över 70 km/h på race day om man har lite adrenalin som rinner till. Det blir dock oerhört viktigt att göra just detta. På en så grymt kuperad bana (nästan 2000 höjdmeter att ta på 180 km) måste man våga stå på utförs. Det blir svårt nog ändå att ta igen det man förlorar uppförs.

Någonstans inbillar jag mig (intalar jag mig?) att det dock inte är så dumt att det är en så varierad cykelsträcka. Det drar förvisso ner medelhastigheten på cyklingen, men frågan är om inte benen mår lite mindre dåligt av att få skifta fokus och muskler ibland. Att ligga i aero i 180 km i ett sträck och tok-bomba är inte så värst lätt. Och det kan ställa till det mer för benen faktiskt än vad en kuperad sträcka gör eftersom det blir så statiskt. Således tror (läs: hoppas) jag att man kan få tillbaka i alla fall liiiite av den tid man tappar i uppförsbackarna på cykeln genom ett uns fräschare ben på löpningen.

Det var hur som haver viktigt att ha fått känna på sträckan. Så man vet vad den fruktade stigningen vid Rupertiberg innebär och så man vet att man absolut inte får lata sig utförs utan måste trampa som en mungo på speed även där!

Kanske än viktigare, rent självförtroendemässigt, var att få till ett sim-pass på 3,9 km i sjön. Det gick jävlar inte fort. Haha. Men nu vet jag att jag i alla fall klarar sträckan och att jag inte behöver oroa mig för att inte fixa cut-off. Om det blir våtdräkt tillåtet alltså. Jag körde ju nämnda 3,9 km i vätdräkt eftersom jag innerligt hoppas att det blir wetsuit allowed på race day. Blir det non-wetsuit swim… Tja… Då får vi ta den våndan där och då J Största risken e väl att jag dör tråk-döden i så fall. Haha. Det tar ju sån oääändlig tid utan neopren… Räknar kallt med åtminstone 20 minuter långsammare simning då. Gränsen går alltså vid 24,5 graders vattentemperatur. Varmare än så är våtdräkt inte tillåtet.

Om man ska sammanfatta helgen kan man väl göra det så här: 

Simning:         8,2 km öppet vatten. 

0,75 km non-wetsuit fre 25:30 min/km i snitt (ap-dåligt på så kort sträcka) 

1,9 km wetsuit lör 23:45 min/km i snitt (kasst men ej fullständig katastrof)

3,9 km wetsuit sön 23:15 min/km i snitt (dåligt men ok för att va så långt) 

1,6 km non-wetsuit mån 27:00 min/km i snitt (bra nära katastrofalt illa)

Cykling:       ca 146 km med snitt på ganska precis 30 km/h 

89,5 km lördag och 56,5 km sön. Båda på IM-banan. 

Och just det: Kutade lite terräng också på måndagen.

Vad gäller cyklingen var alltså tanken att snitta 33 km/h. Det inser jag nu att det blir jävligt tufft. För att fixa det behöver man en helt platt sträckning som t.ex. på Ironman Kalmar (men då med de negativa effekterna enligt ovan en snabb och platt cykling kan föra med sig på ironman-distansen). Å andra sidan inser jag att jag faktiskt kan fixa simningen ca 10 minuter snabbare än jag först fruktade.

Gamla planen var ca: 

Sim             1:45-50 

T1            0:09 

Cykel            5:40-50 

T2            0:06 

Löp            3:40-55 

I mål            11:20-11:50   

Nya planen får bli: 

Sim             1:35-40 

T1            0:09 

Cykel            5:50-6:00 

T2            0:06 

Löp            3:40-55 

I mål            11:20-11:50

I ärlighetens namn är jag egentligen förbannat nöjd ”bara” om jag kommer under 12 timmar, vilket ju ofta anses som en hyfsad gräns för ambitiösa amatörer med ngt så när fokus.

Vad gäller just IM Austria kommer även förhållandena på race day blir mkt avgörande. Inte bara om det blir våtdräkt tillåtet eller inte (vilket alltså säkert kan skifta 20 minuter minst för många) utan även hur varmt det blir. Nu i helgen var det 35 grader i skuggan! Då går det fasen inte fort asså… Man känner hur man urlakas på energi bara av att finnas till. Haha.

Nåväl… Mer uppdatering följer inom kort. Inte minst ska jag se på hur mkt mer jag har tränat i tid i år än i fjol. Jag tror inte så mkt mer alls faktiskt. Det känns egentligen inte som att jag har gjort så mkt mer annorlunda än tidigare år. Detta eftersom jag ju ändå älskar att va ute i naturen och röra på mig. Med ett undantag! Jag har, kors i taket, nästan börjat tycka det e kul att simma open water. Men bara nästan… :) Har dessutom lagt om cyklandet ngt till att köra mer tri-hoj och flackt än tok-pass i Alperna för att träna på att hålla hög fart konstant. Men i tid har jag nog inte cyklat så mkt mer. Att jag springer mindre nu än för ett par år sedan har jag ju redan konstaterat. Men det är ju ganska självklart eftersom jag har börjat simma så pass mkt mer.

Men mer om det ngn annan gång. 

2014-06-10 16:47.


Kommentarer till blogginlägget