Magnus G

Min första mara

Sprang Stockholm maraton igår, min första mara.

Vädret var bra, 14 grader och uppehåll, ingen vind. Jag hade en tanke om att komma in runt 5 timmar, men jag hittade inga farthållare så jag rullade bara på i starten, lite för fort visade det sig. Strax efter starten hittade jag Lina, gammal KM-kompis, bland alla människor och vi sprang och pratade första milen, sen tappade vi bort varandra vid en vätskestation. Alltid trevligt med sällskap.

Strax efter varvningen kände jag av ett begynnande skavsår och stannade vid ett sjukvårdstält för lite tejpning. Sedan fortsatte jag ut mot den beryktade svängen ute på Djurgården. Där var det knappt någon publik, men vackra omgivningar. Dessutom stod Glenn Hysen där vid ett sponsortält och hejade. Han lät förvånansvärt icke-göteborgsk, knappt att jag hörde att det var han. När jag hade passerat Djurgården och kom ut på Strandvägen så var jag ordentligt trött och negativa tankar hade börjat dyka upp - vore det inte skönt att sätta sig i en taxi och åka till målet? Men jag fortsatte och blev ikappsprungen av 5.15-gruppen, så jag hängde på dem genom gamla stan och ut på söder mälarstrand där jag släppte dem för lite prat med Anna och Patrik som stod och hejade där. Med lite ny energi sprang/gick jag vidare mot Västerbron, som var betydligt jobbigare nu än på första varvet. När väl bron var avklarad så kändes det som att nu borde jag faktiskt klara det här. Vid centralen stod min bästa hejarklack igen, de var på massa ställen utmed banan, och Eric och Sara sprang med mig en liten bit (200m). Fantastiskt vad lite pussar och kramar kan göra med energin. Nu var det bara några kilometer kvar. Det kände nästan som att jag gick mer än jag sprang mot slutet men jag hade hela tiden målet att komma in på under 5.30. När jag kom in på Stadion så var min hejarklack där och Eric sprang in och drog mig i mål, det var knappt att jag klarade springa lika snabbt som han, vi sprang i mål hand i hand med armarna uppsträckta i en segergest. Han var omåttligt stolt efteråt, att han hade hjälpt mig att springa fortare :-)

Efter att ha fått medalj, godispåse, finisher-tröja mm så mötte vi Anna och Sara utanför Östermalms ip, där jag äntligen kunde öppna min motivationsöl, mitt framför poliserna, mitt på Lidingövägen. Sällan har en öl smakat så bra.

Det här blir knappast mitt sista maraton, nu har jag ju en tid att slå, 5.22, jag borde ju kunna komma ner under 4.30 med lite träning. 

2014-06-01 10:08.


Kommentarer till blogginlägget


Bra jobbat Magnus, du verkar ju gilla skogen bättre så det kanske är ett sådant marathon du ska satsa på.
2014-06-08