Anna Karin D

Rapport från skadeträsket

Nu har det gått...låt mej tänka...fem? sex? hundra? veckor sedan den där fjärde intervallen på Atleticum en torsdagskväll då det skar till i höger häl och då foten med ens blev smärtande och obrukbar.

Och jag blev haltande och skev. Men ändå hoppfull. Om något dyker upp snabbt går det väl också över - snabbt, eller? Att inte få springa på ett par veckor bekymrade mig föga, jag hade ju sprungit min mara och mina långpass i isvind och snö före den, så att "tvingas" göra löpstopp kändes nog ändå rätt skönt.

Plantar fasciit, en banal åkomma, väldigt vanlig. En banal åkomma som, trots sin vardaglighet kräver sin tid för att läka ut och bli bra. För bra blir det. Om ett år kanske, fast snabbare om man låter bli att gå på foten. Alls. En åkomma som trots sin ganska löjliga uppenbarelse ställer till det rejält.

Plantar skit! Att låta bli att gå på foten är omöjligt.

Nu har jag läst ALLT om PF-eländet och konsulterat en rad kollegor, gått tejpkurs, kollat youtubeklipp, läst artiklar och diskussioner, lyssnat på andra drabbade. Jag har använt ilägg, köpt nya arbetsskor, tejpat kors och tejpat tvärs. Tejpat med idrottstejp och tejpat med kinesiotejp. Blandat kines- och idrott. Rosa. Orange. Vitt! Stretchat. (Aj). Masserat. (Oj) Tågympat. (Öööhh).

Vad har jag lärt mig? Vad har jag kommit fram till? Hur behandlar man sin plantara fasciit, så att den lämnar en ifred och så att man kan ägna sig åt sina laster som man vill?

(Dvs löpning. Det är det man vill. Allt annat är ersättningsprodukter, aldrig lika bra. Det har man kommit fram till och det går inte att ändra på).

Jo. Man ska:

Tejpa. Det finns ungefär 15 olika sätt att tejpa och alla är absolut bäst.

Använda ilägg. Eller hälkudde/kopp. Eller absolut inte ilägg, men tejp. Eller både-och. Fast inte hårda ilägg. Eller...just hårda ilägg.

Absolut INTE gå barfota, ever! 

Defintitivt gå barfota, det stärker foten. Öva ofta.

Göra stretchövningar. 

Göra böjövningar. 

Massera. 

Inte massera utan rulla taggboll.

Är speciella kosttillskott.

Gå ner i vikt. 

Träna vaderna.

Göra vad f-n som helst, det blir som det blir ändå.

Ok ok, det där gör mig inte så klok precis! Jag har gått på spinning som aldrig förr. Jag har lyssnat på massor av ny jobbig musik i och med detta spinnande och jag har börjat få cykelben. Och sadelrumpa. Jag funderar på ny flott cykel och nya flotta cykelskor och matchande ny flott cykeldräkt och kommit fram till att det vore trevligt med lite sådant men då blir det ingen ny spis i vår heller. 

Jag har styrketränat mer än någonsin och jag har lyckats rubba vikter och plattor och stänger jag aldrig varit i närheten av. Det känns lite roligt även om jag inte precis kan påstå att det syns på mig.

Jag har gått på crosstrainer. Och om denna apparat kan man snällast säja att den är ett rätt ok alternativ till löpning, man får puls. Men rolig är den INTE.

Men så finns det ju STÖTVÅG. Stötvågsbehandling, som faktiskt visat sig verksam just på hälsporre. Har man tur går det över, kanske till och med på tre behandlingar.

Ett mycket lockande löfte i nuläget, less på inomhusmalande utan att komma ur fläcken som jag är. 

Jag bokade alltså tid på en av stadens idrottskademottagningar, idel idrottskadekunniga sjukgymnaster. En del mailkontakt innan så att det var klart varför jag sökte och ville och att jag visste vad det handlade om och att jag var en kollega. Verkade solklart att det var ok med stötvågorna så jag förberedde mig på ett ÄNTLIGEN....men....

...ånä. Kollegan ville inte ge mig stötvåg. Inte än! Tyckte jag skulle vänta ytterligare fem sex veckor.  Och TEJPA. Och gå på spinning. Kanske styrketräna och så lite crosstrainer på det...

Sedan tejpade hon upp min häl till ett stelt brunt paket och sa att vi kan ju höras sen, per mail.

Och jag haltade (för tejpen fick min häl att smärta något alldeles förfärligt) ut, rätt besviken, och cyklade hemåt. Stannade utom synhåll och slet av klisterremsetortyren, lättnad!

Jaha.

Och nu?

Jo, jag har slängt ut förfrågan om stötvågens vara eller icke vara till ytterligare några idrottskadekunniga instanser i Lund. Samtliga är positiva, "klart det fungerar", och "så BRA att du gör det nu, efter bara sex veckor...då går det fortare över!"

De är dock inte anslutna till Försäkringskassan, så behandlingen kostar skjortan. Kanske därför så positiva?

Ok.

Ingen ny cykel? Ingen spis....

Det tål att tänka på!

2014-04-18 12:21.


Kommentarer till blogginlägget


Känns spontant fel att trycka på "gilla knappen" med det elände som Du beskrivit. Men Du skriver väldigt medryckande och bra, hoppas allt elände löser sig till det bästa, snart.
/Anders
2014-04-18



Tennisboll eller golfboll. Ont skall med ont fördrivas.
2014-04-18



Policeman's heel, tror jag det heter på engelska. Men skittråkigt är det. Tur att det inte hindrar dig från att skriva och alternativträna. Men Hoppas ändå att du får en Glad Påsk
2014-04-19



Tack! Det ska f....imig fördrivas!!!! Ger inte upp, aldrig. Glad påsk absolut, en trist häl ska inte lägga sordin på stämningen.
:-)
2014-04-19