Markus Andersson

Jag är och förblir endast motionär

Avbröt min löparsatsning för 2,5år sedan (hösten 2011) när min hallux valgus-stortå blivit betydligt sämre/skadad efter flera års mindre besvär. Insåg direkt att det skulle ta ganska lång tid innan det blev bättre, och hur bra/dåligt det skulle bli var osäkert, därmed mest besvärligt att ha satsningsambitioner som stressar i bakgrunden och gör en ledsen & besviken om/när det inte utvecklas som man hoppas, så de la jag åt sidan. Ingen "plan" fanns för att någonsin fortsätta satsningen, däremot en stilla förhoppning. Visst vore det skoj, jag gillar ändå att träna mycket, och jag är ju fortfarande någorlunda ung, så om - OM - det bara känns okej för kroppen kör jag gärna mycket/hårt igen.

Förutom stortån har jag ganska ofta haft en uppsjö andra krämpor som stört träningen. Detta har fortsatt trots att satsningen lagts åt sidan och jag tränat mer på motionsnivå, betydligt mindre löpning och mer varierad träning inkl. cykling, styrkegympa och periodvis simning. Avbrott och problem, lite då och då, inte nödvändigtvis med tydlig koppling till ökad/tuffare träning. Så månaderna - åren - har gått och det är bara några enstaka perioder jag varit LITE "på gång" igen med lite ökad löpning. Har dock aldrig kommit särskilt långt. Snitt sen dess kanske 3mil/v, mindre än hälften mot tidigare och 1/3 av var jag snittade som mest. Ganska spritt mellan 1-5mil, kanske lika många så gott som helt löpfria veckor som >5mil sen dess.

Sen i höstas har jag haft en vilja att komma igång lite mer igen. Inte heller nu har jag dock kommit någon särskild vart. Avbrott, skadeuppehåll och omstart. Har skyndat långsamt, så månaderna rullar iväg. För två veckor sedan kände jag mig mest "på gång" på länge, tre veckor på 6-8-5 mil hade avverkats och bakom mig hade jag en hand full anmärkningsvärt bra/okej resultat i vintercuper, sylvesterlopp och IDM 1500m sett till den mediokra träningen. Så med snitt 7mil/v fram till våren kanske man skulle kunna prestera riktigt skapligt - i närheten av personbästan?

Fick dock ont i knäet efter senaste vintercupen, söndagen för två veckor sedan. Det kom först på söndagskvällen så kopplingen till löpning kändes inte glasklar, testsprang på måndagen men kunde konstatera att löpning inte var bra. Tidigare under veckan hade jag upplevt att jag sprang mer osymmetriskt än vanligt, svårt att avgöra hur mycket känsla/inbillning det var respektive verklighet. Osymmetrin bottnar i problemen med stortån, skjuter inte ifrån ordentligt med den foten. Försöker tänka på symmetrin, men är jag för ambitiös åt det hållet och skjuter ifrån ordentligt, då blir tån sämre, så det är som att välja mellan pest eller kolera. I alla fall kanske denna osymmetri låg bakom det uppkomna knäonda.

Lät bli löpning några dagar, kände av det vid cykling också, men inte så farligt och jag behövde köra ordentligt i Turf-game för att inte flyttas ner en division. Fram mot tors-fre kändes knäet bättre, men då hade jag fått ont i ryggen istället av sned cykling där jag trampar hårdare med det friska knä-benet... därtill massa jobb så nu blev det löpfritt veckan ut och då flera dagar efter att jag inte kände av knäet längre.

Löpuppstart på måndagen, trodde det innebar flera dagars marginal och nu OK knä, men mot slutet av min lugna milrunda kändes en smula av skiten igen. På tisdagens kortare runda kom det tidigare och var värre. OK, det kommer alltså tillbaka, är kanske fortsatt sned så det är mera av ett permanent besvär. Har sned rygg sen många år tillbaka, svårt att göra så mycket åt, liksom tån. Då ändrades läget från att jag "varit på gång igen" med siktet UPPÅT mot våren och lite återväckta ambitioner, till jobbiga besvär & krämpor åt det permanenta hållet pga att de bottnar i besvärliga orsaker som inte är tillfälliga och som jag inte upplever mig kunna göra särskilt mycket åt.

Deppigaste läget ända sen hösten 2011. Känner mig allt mer fast på motionsnivå, det blir liksom inget mer. Nu några dagar senare inkl. flitig styrkegympa och tankar på ryggen, sittställning på cykeln osv, så verkar knä & rygg OK, men jag har inte ens försökt springa något mer, och inget är planerat i helgen heller. Senaste veckan har jag promenerat ganska mycket, då och då har jag känt av lite ont i ena vaden. Har verkat konstigt och inget jag funderat särskilt mycket mer på, men idag blev det värre, riktigt ont och jag fick helt enkelt sluta trycka ifrån ordentligt. Sista biten hem i en större uppförsbacke fick det bli lite haltande. Helt obegripligt att man inte ens kan få gå simpla promenader utan att besvär och krämpor hoppar på mig.

Det är bara att inse... det blir inget mer än motionsnivå för mig. Det känns som en fullt tillräckligt hög målsättning att kunna röra på mig riktigt ordentligt, 1-2h daglig fysisk aktivitet främst utomhus VILL jag utföra för det MÅR JAG BRA AV. Löpning, cykling, promenader, simning, styrkegympa, osv. Vad spelar inte så stor roll, bara jag får röra på mig ordentligt och UTAN besvär som hindrar mig. Efter att jag satt upp målsättningen att kunna göra detta känns det inte alls särskilt deppigt längre. En ganska positiv och attraktiv målsättning att sträva mot, skulle jag kunna köra 2-3h daglig fysisk aktivitet så vore det väldigt härligt, jag känner mig i form och mår bra. Om jag presterar bra tider/placeringar i lopp eller inte känns jämförelsevis ointressant.

Detta innebär alltså att jag vänjer mig allt mer av med att springa lopp... något jag gjort i väldigt stor utsträckning tidigare, och i fortsatt ganska hög utsträckning efter att jag la ner satsningen. Nu börjar det dock kännas allt mindre meningsfullt, varför liksom, jag känner mig ändå inte "igång" som löpare. Med noll ambitioner att "prestera" något finns det ingen utmaning att själv springa fort, anstränga sig, eller konkurrera med andra. Tidigare har jag dock även sett en ganska stor social funktion med att springa lopp, man träffar ju andra löpare med samma intresse som mig. Detta faller också bort allt mer i takt med att jag allt mindre identifierar mig som "löpare". Löpning är inte längre samma stora intresse för mig. 

Jag vill bara röra på mig, så mycket som möjligt, för det mår jag bra av......

2014-03-07 20:56.


Kommentarer till blogginlägget


Låter inget vidare Markus. Löpningen vara eller icke vara är i och för sig en liten sak. Det är ju fler som lagt ner löparsatsningar. Tråkigt dock att du inte känner dig på gång längre. Även lite synd att den sociala funktionen av tävlingar bleknar.
2014-03-07



Jag kan känna igen det där med den sociala biten. När man inte är i toppform och inte tävlar mycket försvinner lätt kontakten med de andra aktiva. Så borde det inte vara och det känns tråkigt. Du får väl hänga med oss övriga motionärer ;-)
2014-03-08



Jag känner också igen mig i mycket som du känner. Jäkligt trist men jag skulle vilja säga ge inte upp. Kolla upp knät. Det går säkert att fixa. Och även om du just nu lägger tävlandet på hyllan så tror jag du har mycket mer att få ut av löpningen och träningen i framtiden om du är skadefri. Ge inte upp!
2014-03-08



Trist. Inga funderingar på att skaffa en fin karbonracer eller nåt liknande? Typ halvsatsa på cykel (eller något annat) och hålla löpningen just på motionsnivå eftersom en hel del indikerar att din kropp tagit väl mycket stryk av löpningen.
2014-03-08



Hur bra/dålig formen är spelar roll för intresset att springa lopp, men är inte hela förklaringen, en stor del ligger också i att om jag tränar mer varierat och alltså inte längre har löpning som huvudsaklig syssla - "är löpare" - så minskas intresset att träffa och umgås med andra löpare. Dock knappast till noll, och jag kommer inte sluta tävla helt. Träna/springa tillsammans med andra kommer jag gärna fortsätta med, osv, men jag kan lika gärna umgås med simmare, cyklister, etc och då blir löp-delen mindre.

Jag vill att min fysiska aktivitet ska vara ENKEL och KÄNNAS BRA. Det senare kan både innebära att njuta på lägre intensitet och möjligheten till ansträngning, där just ansträngningen och inget annat begränsar. Löpning har goda förutsättningar för båda, är enkel sett till nödvändig utrustning och när/hur/var den kan utföras. Att ha ont eller problem med rörelsemönster känns dock inte bra, och att jaga förklaringar och botemedel mot ständiga krämpor och problem är inte enkelt. Då envisas jag inte med att fortsätta ha löpning som huvudsaklig tränings/motionsform, utan tröttnar och växlar över till annat.

Cykling & simning har jag också utövat en del, men de är inte lika enkla. Ställer högre lite krav på utrustning och var/när/hur man kan utföra det. Men det får jag väl ta, större variation innebär både mindre risk för besvär, och när besvär ändå uppstår är det säkert något av de olika idrotterna som fortfarande ger mig tillgång till en aktivitetsform.

Satsa på cykling? Nä, varför, känner mig inte sugen på att ge mig in i någon ny satsning som är såpass lik den jag precis avfärdat. Då drar jag väl på mig skador och problem där istället. Blir frustrerad och sinkad i min "träning" om cykeln krånglar. Vet inget särskilt jag skulle vilja "uppnå" rent prestationsmässigt heller. Dock HAR jag funderingar på att köpa en fräschare racer än den skruttiga jag nu har från 80-talet där kedja & kugghjul slits/nötts så de hackar en del. Jag är dock ingen prylmänniska utan håller hårt i mina slantar, så karbon känns mest onödigt dyrt. Kvalité och hållbarhet betalar jag gärna för, men inte lull-lull/prylar och prestationsegenskaper som jag ändå inte behöver då cykeln bara ska användas till motion.
2014-03-09