Anna Karin D

Elände

Jag inte bloggat på jättelänge verkligen.
När jag nu äntligen klämmer ur mig några rader visar det sig vara en historia om elände och ömklighet.

Kanske är det symtomatiskt - jag förmår bara uttrycka elände såhär års: det är eländigt mörkt, eländigt blåsigt, eländigt korta dagar, eländigt dammigt i hörnen, eländigt äckligt i källaren och eländigt långt till sommaren.
Fast det finns ju trevligheter också förstås. Som pepparkakor och goda ostar. Födelsedagar och söner som kommer hem från Norge. Sådant ska man inte glömma bort.

Men jag har blivit förkyld! Jodå. Det händer ganska sällan faktiskt att jag blir förkyld sådär på RIKTIGT. Jag brukar få små mesiga irritationstillstånd i hals och näsa, knappt värda att kallas förkylning och som absolut inte framkallar något som helst tycka-synd-om från omvärlden om jag nu skulle vilja ha det.

Fast det vill jag inte. Jag hatar att bli tyckt-synd-om, hatar att bli ömkad och putte-nuttad med gnällig röst och hopskrynklad mun och lilla gumman, stackare och sånt där.

Det får mig inte att känna mig bättre, bara ännu ömkligare, liten, dum och sjuklig.
Till mig ska man - om man alls låtsas om min snoriga näsa, mina rosslande andetag, mina rödsprängda ögon och feta hår - hellre säga med fast stämma: Skärp till dig! En liten snuva, vad är det? Sluta gnälla och ta dig samman, gå ur soffan och klä på dej nåt vettigt, det kunde ha varit MYCKET värre.

Varför skriver jag nu allt det här? Inte en aning. För ni ska ju inte tycka synd om mig. Det rinner oavbrutet i näsan bara, som min kran i köket typ, vi är lika otäta. Och så täpper det till lite överallt, jag har liksom vaddskalle. Fast det har jag väl ändå i och för sig, men då vadd åt alzheimershållet till, nu är det mer en polstrad känsla i hjärnkontoret.
Sova går ju inte bra för det liksom täpper till ännu mer då.

Jag skriver för att jag har tråkigt! Man kan inte gå till jobbet på det här sättet, jag är inte alls presentabel, jag ser skräckinjagande ut. Jag går klädd i mjukisbrallor med knän och hängbak och trasig t-shirt och jag sprider engångsnäsdukar runt mig.
Jag kan inte ge mig ut och träna heller, det inser till och med jag, någon sans och vett får det ju vara.
Fast det känns som om jag tappar formen. Jag skulle ju mala långpass. Bli stark och uthållig. Springa marathon.
Istället förvandlas jag till en klen sofftant! Med fett hår och röd näsa och sladdriga överarmar.

Usch. Jag har sett väldigt många usla TV-program idag dessutom. Det förstärker eländeskänslan att se usla TV-program på dagtid.

Och jag skulle ju Musikhjälpenspringa på onsdag med Lonesome! DET hade jag sett fram emot, men istället sitter jag här och snorar.

Ok.

Lite synd är det om mig ändå. Kanske.
2013-12-09 16:43.


Kommentarer till blogginlägget


Även om du är lite sjuk och eländig så skriver du en häftig blogg. Där ser man, lagom dos elände så ökar kreativiteten!
2013-12-09



Jag håller med Leif. Det är lidandet som ger/gör konstnären!
2013-12-09



Ja, inget ont utan det har något gott med sig. Så din täppta rinnande näsa och eländiga tillstånd gav oss läsar glädje. Nu begär jag inte kapitel 2 upp till 10 för den sakens skull. Sakta i backarna!
Snyt ut snoret fortast möjligt!

2013-12-09



Du är en härligt galen sjukling! Jag ser precis allt framför mig! Det behövs inte någon film med din målande beskrivning:-))
2013-12-09



Det är inte synd om dig så länge du har skrivförmågan i behåll! :-) Liten plastkasse rekommenderas förresten (till näsdukarna). Det körde jag med to-lö... Nästan frisk nu, men avstår träning imorgon och ev även onsdag.
2013-12-09



Tack för alla snälla kommentarer som genast fick mig att känna mig friskare och bättre till mods! Undrar vilket som är bäst - sjuk och kreativ eller frisk och icke-skapande? Fast jag tror det mest är tidsfaktorn här: att vara sjuk och hemma från jobbet gör att man får loss oceaner av tid. Frisk OCH kreativ skulle jag vilja vara...
Helena - vi sitter alltså i samma båt. Jag satsar på frisk på torsdag även jag.
2013-12-10



Tyckte väl att jag saknat något här...A-K skriver för lite! :-)
2013-12-11



Jag får väl ta mig samman - bli sjuk lite oftare..! :-) Tack, Micke
2013-12-11



Och nu springer du för fullt igen. Du är allt en riktig krutgumma.
2013-12-15



Kruttjej var det jag menade. Gumma var fick jag det ifrån? Du är ju lika ung som jag.
2013-12-15



Där var du snabb att dementera, Rolf! Tur det......annars hade jag fått fundera ut nån typ av hämnd. Hmm....stålfarfar.....
Äh förresten! Vi får bära våra år med stolthet. Inget är omöjligt ju! :-)
2013-12-15