Rickard Dahlgren

#66: Åh, vilken känsla!

Idag flög jag fram. Efter nästan tre veckor av gym- och gruppaktiviteter och ett helt uteslutande från löpningen bestämde jag mig för att dra på mig löparskorna igen! När jag tappade motivationen helt (en del för plugget) tre veckor tillbaka så kände jag mig inte glad i träning längre. Då det inte fanns någon glädje i att ge sig ut och springa så fann jag inga stärkande ord för att ge mig ut. Istället blev det fullt fokus på gymmet och gruppass. Dessa matades ständigt varje dag.

På flera måndagskvällarna, när det brukar vara ordinarie träningstid, har jag funderat kring "om jag verkligen behöver detta?" Nu har jag ett svar: JA, DET BEHÖVER DU! Idag när jag började röra mig ner mot Nolia för löpträning med klubben så satte jag igång i en rasande fart! Vad skönt det kändes, att äntligen få pressa sig fram och få glida fram. Jag bokstavligen flög fram! Åh vilken känsla :) Väl nere vid Nolia upptäckte jag till min förtjusning att jag hade kommit fram 30 minuter innan intervallerna skulle sätta igång.

Så jag drog på mig inomhusskorna, rättade till tröjan och tryckte in musik i lurarna. Därefter satte jag igång att springa runt på banan, i min egen takt, i cirka 10 minuter - innan de andra kom. Åh vilken känsla (än en gång)! Löpcirkeln (7 övningar + 200m x 2) gick som smord också och jag var fast besluten att få använda mina fötter till yttersta möjliga igen. Det fick jag! Nöjd och belåten sprang jag efter träningen iväg till IKSU, matade ett Cardiopass med Calle och känslan efter hela dagens slut: SUPER DUPER NÖJD!


2013-11-25 22:10.


Kommentarer till blogginlägget