|
..... när jag såg vilka träningskläder som åkte ner i väskan i morse.
Hade ju bestämt mig för att INTE testa att springa den här veckan, men jag
- har fullständigt urusel karaktär
- kan inte hålla vad jag lovar
- tänker inte längre än näsan räcker
- är totalt endorfinberoende och höll därför på att bli skogstokig
Det sprack - springkläderna packades och jag har sprungit 5 km idag....
Kände absolut ingenting i morse och ingen nämnvärd svullnad kunde jag se så jag beslöt mig för att testa lite alltså. Inte heller något smärtstillande i kroppen - där går gränsen även för mig.
Jag delar rum med en sjuksköterska och jag terroriserade henne hela förmiddagen med mitt knä och min önskan att springa. Till slut stängde hon dörren om oss, beordrade "brallor ner" och besiktigade. Hon suckade, klämde och sa till slut resignerat: Stick å spring människa - men ta det lugnt! 
Joggade 4,5 km i 6:00-tempo och sista 500 metrarna ökade jag till 5:00-tempo bara för att se om det gick att lämna joggtempot och sprutta på lite snabbare.
Nu är jag glad - "Tre-vikar" - here i come! 
/Fia-Lotta
2008-06-12 13:57.
|
