Rolf Öhlén

Hroduwulafars underbara resa genom Sverige – vecka 3 dag 1

Tyvärr blir jag tvungen att ändra mina planer. På grund av trasig bil har det blivit många och långa sträckor till fots och cykel. I ett historiskt tättbebyggt område är det förödande. Jag får därför göra dagsetapper.

Jag lämnar Svedala och fortsätter väg 108 där den går genom Fortunaskogen med lövträd som kryper alldeles intill vägbanan. Jag kommer till Bökeberg invid Yddingesjön. Den tillhörde den danske kungen Christian den IV innan den 1864 övergick till släkten Thott. Det Här finns en av de största ridanläggningarna i södra Sverige. Här finns också ett ridgymnasium. De ekonomibyggnader som finns idag uppfördes 1862. En av de första arabhingstarna som kom till Sverige, Kariba ox, importerades på femtiotalet av Claes och Penelope Lewenhaupt som då bodde på gården. När jag passerar Yddinge värdshus ser jag en bit av Yddingesjön där diktaren Hjalmar Gullberg dränkte sig efter en tids sjukdom.

Jag färdas genom ett böljande, öppet landskap med enstaka skogsdungar. Så kommer jag upp på en höjd och får en vidunderlig utsikt över det sydvästra Skånska landskapet. Ett kyrktorn skymtar i horisonten och växer sakta upp ju närmre jag kommer. Hyby nya kyrka. Av den medeltida finns bara en del av koret kvar. Här finns flera forntida gravhögar. Hyby kallas 1304 för Högby. Första gången den nämns är som sätesgård - en gård som innehafts av en frälseperson som var befriad från skatt mot krigstjänst. Den första innehavaren var Niels Andersen av den skånska uradelssläkten Hak.

1389 lämnades gården i pant till riddaren Jep Muus. Han var en av drottning Maragrethes betrodda män. För ett lån till drottningen fick han Elfsborg som pant. 1384 var han länsherre på Lindholmen, sedan Varberg och Helsingborg. När han var på Lindholmen ägde han fartyg och anklagades av det tyska handelsförbundet Hansan för sjöröveri - en ganska vanlig och lönande sysselsättning för den tidens herremän. Trots sin ringa börd gifte han sig med Kirstine Pedersdotter Thott.

Därmed blev han genom ingifte besläktad med Skånes förnämsta adelssläkt. Kirstine var trolovad med riddaren Mogens Munk till Boller i Jylland men blev bortförd av Jep. Med drottningens välsignelse vigdes paret i Helsingborg. Riddar Mogens ville hämnas och 1394 dräptes Jep. Medan han levde instiftade han altaret i S:t Petri kyrka i Malmö. Han gravsattes i Gråbrödrakyrkan i Ystad.

Kirstine gifte sig med Mogens och flyttade till Boller. Efter Jeps död visade det sig att han försökt tillägna sig Hyby som han endast innehade som pant genom att förfalska dokument. Hans arvingar dömdes för den skull förlustiga gården av drottning Maragerthe. Hyby blev troligen kvar inom släkten Thott.

1442 köptes gården av Oluff Axelsen Thott, en av de fyra mäktiga Axelsönerna. Han blev länsherre på Gotland efter att 1449 fördrivit Erik av Pommern från ön och överlämnat den till Christian den I. Han kunde då också överta Eriks lönande sjöröveriverksamhet mot Hansan. Under Fredrik den I:s tid (kung i Danmark 1523-1533) drogs Hyby in till kronan. I samband med Köpenha ns freden 1660 förblev Hyby kronogods och kunglig ladugård.

1812 köptes gården av friherre Wrangel von Brehmer och gjordes till fidekomiss inom hans släkt. 1883-1884 gjordes en omfattande restaurering av corps de logiet efter ritningar av Helgo Zettervall. Resultatet blev en slottsliknande byggnad med torn och trappgavlar som torde få räknas till denne arkitekts sämsta skapelser. 1966 ägde en total ombyggnad av corps de logiet då Zettervalls tillbyggnader togs bort. Det enda som minner om honom på Hyby är ekonomibyggnaderna och hans märkliga storkpelare - sannolikt det enda arkitektritade storkboet i världen. Jag fortsätter landsvägen fram. Bebyggelsen tätnar som jag närmar mig Klågerup. Godset Klågerups historia döljs av en grå, forntida slöja. Vogn Tullesen Sparre är den äldste kände ägaren. Han skrivs till Klågerup och är född före 1270. Troligen har hans släkt haft gården tidigare liksom den gjorde efter honom. I dess äldsta tid låg Klågerup vid en liten sjö. På 1600-talet beskrivs den som moras. Numera är den utdikad och uppodlad. Klågerup köptes av Malte Juel till Maltesholm. Hans dotter Else och hennes man Otte Lindenov till Borgeby ärvde gården 1648. Han vantrivdes med de nya makthavarna när Skåne blivit svenskt så han avyttrade sina gods och flyttade till Själland, där han dog 1697.

Hur Klågerup såg ut denna tid visar en teckning av Gerhard Buhrman från 1680. Anläggningen ligger på två holmar med den eventuellt fyrlängade borgen av korsvirke och sten på den ena och en u-formad ladugård av korsvirke på den andra och är omgiven av vatten. Innan man kommer till borgen måste man först passera ladugården och två broar.

1725 ärvde Brita Ramel, gift med Fredrik Trolle till Näs och Ericsholm, Klågerup. Deras ende son Arvid Trolle, ärvde gården vid moderns död 1732. Eftersom Arvid endast var 8 år förvaltades egendomen av fadern. Vid denna tid var byggnaderna förfallna och omoderna. Sin vana trogen påbörjade Fredrik 1737 en genomgripande ombyggnad som höll på till 1761. Den äldre slutna borgen omvandlades i tidens smak till en öppen herrgård med friliggande byggnader och omgivande trädgårdar.

När Arvid avslutat sin uppfostran genom fleråriga resor i Frankrike och England på 1740 talet tillträdde han gården. Han följde inte adelsmannens traditionella väg till hovtjänst och militärbana utan valde att studera vid Lunds universitet där han så småningom blev adjunkt i historia. Han gifte sig med en ofrälse, professorsdottern Liboria Harmens.

Fadern harmades över detta som gjorde att Arvid ansågs av sin tid som en "egen" person. Därför blev han förbigången som fideikommissarie när han instiftade de Trolleska fideikommissen och istället insattes hans äldre bror Fredrik. Denne drunknade dock endast 19 år gammal tillsammans med två systrar och en moster vid en roddtur i den lilla sjön vid Torup.

Nils, Arvid Trolles tredje, tog över Klågerup vid faderns död 1797. Efter juridiska studier hade han tagit tjänst i verken, men slutade sin ämbetsmannabana när han fick hand om gården. När de stora jordreformerna genomfördes i Skåne vid sekelskiftet 1800 delade Nils Trolle upp gårdens ägor i ändamålsenliga brukningsdelar, upphävde hoveriskyldigheten och lät istället bönderna arrendera sin jord, vilket snart medförde ett allmänt välstånd.

Som ordförande i direktionen för länslasarettet i Lund gjorde han stora insatser för att förbättra och utvidga verksamheten. Han var en av de drivande krafterna vid organisationen av den nya rotering i Skåne, som skulle ligga till grund för de två nyinrättade infanteriregementena. För sitt arbete till gagn för det allmänna upphöjdes han 1816 till friherre.

Under hans tid inträffade i juni 1811 en händelse, som skulle bli känd som "Blodbadet vid Klågerup". Den hade sin upprinnelse i oppositionen mot föregående års riksdagsbeslut om en skärpt rekrytering av manskap till den indelta armén. På våren 1811 hade den nye tronföljaren Karl (XIV) Johan föreskrivit, att 15.000 man genast skulle utskrivas som förstärkningsmanskap.

Enligt förstärkningslagen, i Skåne kallad "förskräckningslagen", skulle utskrivningarna avgöras hos sockenstämmorna och ske bland "drängar, statare, torpare, åbor och inhysehjon", vilka själva inte kunde påverka besluten. Som en följd härav uppstod oroligheter i olika delar av landet, framför allt i Skåne. Oroligheterna började i slutet av maj på de Piperska godsen i Ystad-trakten och spred sig snabbt till flera härader.

Landshövdingen i Malmöhus län, greve I.F. von Rosen, begärde militär handräckning av Skånes överbefälhavare general Johan Christopher Toll och meddelade också detta till kungen, d.v.s. i realiteten till kronprinsen Karl Johan. Myndigheternas och militärens bryska framfart mot demonstranterna fick upprorslågan att blossa upp på allvar. Order utgick från kronprinsen att alla demonstranter skulle skingras och Skåne förklarades i belägringstillstånd. De från början oordnade grupperna av drängar och bondsöner slöt sig samman i allt större avdelningar. Flera slott och herrgårdar plundrades och ägarna hotades.

Vid Hyby söder om Klågerup samlades omkring 1.500 upproriska, beväpnade med högafflar, slagor och andra handredskap och ett fåtal skjutvapen. Därifrån tågade man till Klågerup, där alla skulle mötas den 15 juni. Dagen innan ankom greve Hampus Mörner från Malmö med 40 husarer jämte 100 man infanteri och två trepundiga kanoner. En stor del av bondehopen tog då till flykten, men omkring 800 vägrade att ge sig och förskansade sig i ladugården.

Den 15:e fick greve Mörner förstärkning med Månstorps husarregemente. Sedan kanonerna skjutit sönder portarna, var det fritt fram för militären att skjuta och hugga ned alla som de kom åt. De som flydde och upphanns av husarerna slogs eller höggs ihjäl utan pardon.

Hur många offer denna slakt krävde vet man inte med säkerhet, men de officiella siffrorna angav 30 dödade, 60 sårade och 395 infångade. Ingen militär dödades. Antalet dödade var dock mycket större, förmodligen ett hundratal. Under natten bortförde nämligen anhöriga och vänner många av liken av fruktan för att de ej skulle bli lagda i vigd jord. Denna farhåga besannades också, eftersom de återstående blev nedgrävda i Hyby bys rågång, Döängen. En gravsten vid en cykelväg sydväst om Klågerup märker ut platsen

De som tillfångatagits bands ihop tre och tre i en lång rad och fick sedan påbörja marschen till Malmöhus fästning. Där fick de utstå en hård och sadistisk behandling i över fyra månader. Omkring en tredjedel dog i rödsot och febrar, innan fångarna den 4 november fördes ut till Stortorget i Malmö för att höra sina domar. Eftersom alla hygieniska detaljer saknats under fängelsetiden, kunde den på torget församlade allmänheten inte "nalkas dem närmare än på 50 steg, så stinkande var den lukt de olyckliga förde med sig".

14 av fångarna frikändes, 20 dömdes att mista högra handen, halshuggas och steglas, 43 dömdes till 40 par spö och sex års fästning, 31 dömdes till 40 par spö och resten till fängelsestraff på vatten och bröd. Domstolen hade dessutom förordat, att de 20 dödsstraffen skulle lottas ut bland 63 fångar. Domarna ändrades av kungen i slutet av året, och resultatet blev att endast tre avrättades, 24 fick spöstraff, varav en avled, och 101 fick fängelsestraff av varierande längd.

Vid tiden för de sorgliga händelserna på Klågerup befann sig Nils Trolle hos sin bror Arvid på Trollenäs. Eftersom han månade om sina underlydande, tog han mycket illa vid sig av det inträffade.

Herr Nils lät 1812 förlänga mangårdsbyggnaden, så att den blev sammanbyggd med de båda flyglarna. Samtidigt utökade han parken och anlade en trädgård norr om boningshuset. Han dog 1827. Hans son kammarherren Carl Axel Trolle löste 1839 till sig gården efter moderns död.

År 1858 lät denne göra en grundlig ombyggnad av det gamla corps de logiet efter ritningar av Helgo Zettervall. Då uppfördes på den gamla grunden den nuvarande tvåvåningsbyggnaden i fransk stil, medan de båda envåningsflyglarna från 1745 resp. 1761 behölls oförändrade. Gården fick också nya ekonomibyggnader och en större park. Carl Axel Trolle gjorde liksom fadern insatser för det allmänna och var bl.a. ledamot i Lantbruksakademin, riksdagens första kammare och länets hushållningssällskap. Egendomen övergick efter honom till hans tre söner.

Efter att ha varit i släkten Trolles ägo i nästan 200 år, såldes den 1808 till Svenska Sockerfabriksaktiebolaget. Klågerup innehades därefter av N. Axel Nilsson och dennes son Nils-Erik Axelsson och inköptes 1964 av nuvarande slottsherren friherre Otto Silfverschiöld och hans hustru Irma.

Egendomen omfattar ca 1.000 hektar och ägs i dag av deras söner Nils och Jonas Silfverschiöld. Slottet är inte tillgängligt för allmänheten men ligger invid allmän väg. I en av slottets flyglar öppnades 2004 ett dockmuseum, som kan besökas efter överenskommelse med friherrinnan Irma Silfverschiöld.

På västra sidan landsvägen har samhället Klågerup växt fram. Ortens bebyggelse består av villor och radhus. Där finns livsmedelsbutik, bibliotek, pizzeria, idrottshallar och idrottsplatser samt en kiosk med thaikök. Klågerups senaste stolthet är den nyinvigda konstgräsplanen belägen ut mot väg 108. I ortens östra del ligger ett litet industriområde.

I orten ligger även Klågerupskolan (F-9) och två förskolor, Mumindalen och Väderleken. I byn finns även en fotbollsklubb, Klågerups GIF, en brottarklubb BK Banér och andra sportklubbar. Strax norr om byn, strax nedanför Vallgården stannar jag för den här gången.

2013-10-11 00:14.


Kommentarer till blogginlägget


Så fick man veta vad klågerups blodbad var:-) Tack för undervisningen! Din kropp vinner ju jättemycket på den trasiga bilen:-D Må det vara så länge att du får starka ben och att cyklingen kommer att gå mycket lättare (och snabbare) sen.
2013-10-11



Varsågod. Roligt att någon mer tar del av de kunskaper som ådagläggs under min resa. Helt otroligt vad jag får veta genom denna resa. Ändå har jag inte kommit så långt än.
2013-10-11