Rolf Öhlén

Hroduwulafars underbara resa genom Sverige - andra veckan

Jag befinner mig i Trelleborg, Sveriges sydligaste stad, belägen på Söderslätt i Skåne. Första gången orten nämns i skrift är 1257 men redan under sen vikingatid anlades en ringborg, en så kallad trelleborg. Under första hälften av 1200-talet började Trelleborgs kyrka, S:t Nicolai, byggas strax öster om den vikingatida ringborgen. 1247 grundades ett franciskanerkloster i staden nära det medeltida torget ”Gamla torg” men idag är det bara en del av murarna bevarade. När den danska prinsessan Sophia 1260 gifte sig med den svenske kungen Valdemar Birgersson fick hon med sig Trelleborg som hemgift. Det innebar att borgarna i staden skulle betala skatter och avgifter till Sophia och Valdemar. Sillfisket var den betydande näringen under medeltiden. Handeln med sillen sköttes genom Hansans försorg. När den minskade fortsatte handel och hantverk att vara en viktig näring. Malmöborna skrämdes av handelskonkurrensen och klagade hos den danske kungen Christian IV. Detta fick till följd att Trelleborg förlorade sina stadsprivilegier 1619 och därmed rätten att bedriva handel och hantverk i staden vilket ledde till att stadens betydelse minskade. Trelleborg fortsatte dock som olaglig stad och legala köpmän från Skanör och Falsterbo bedrev handel på marknader i Trelleborg. Denna period skedde skatteindrivningen som om den varit stad men betalades till konungen som om staden varit den by den formellt var.

1897 öppnades reguljär färjetrafik mellan Trelleborg och Sassnitz, 1909 startade den första tågfärjetrafiken till Tyskland. Runt sekelskiftet 1900 utvecklades industrinäringen med Johan Kock(1866-1945) som den drivande kraften. Nämnas kan Trelleborgs Gummifabriks AB (i dag Trelleborg AB), bryggeri, glasbruk, brädgård, Kocks, och spannmålshandel. Akso Nobel Inx och möbeltillverkaren Dux har sina rötter i industrier som Johan Kock startade.

Den västra infarten har prytts av palmer sedan 1984 när Jarl Svensson och Alf Näslund importerade 24 st spanska palmer. Dessa står utomhus från början av juni till den första frosten kommer i oktober då de plockas in. Dessa palmer har gett Trelleborg smeknamnet ”Palmernas stad”. Hamnen i Trelleborg är Sveriges näst största både vad gäller gods - där Göteborg är störst – och fordonstrafik där Helsingborg är störst. Hamnen betjänar ett stort antal fartyg med många lastbilar som kommer med färjorna till hamn. Här går även Sveriges enda persontåg på tågfärja, Berlin Night Express mellan Malmö och Berlin. Palmfestivalen, tidigare Mikaeli Marknad, är en marknad/festival som anordnas i Trelleborg varje år sedan 1976 under sista fredagen och lördagen i augusti. Festivalen drar ungefär 75 000 besökare varje år. Musiker från hela världen har spelat på Palmfestivalen, bland annat popgruppen Slade, hårdrocksbandet Nazareth och svenska Wilmer X.

Jag tar väg 108 när jag lämnar staden. På väg ut passerar jag en väderkvarn innan jag kommer ut på uppodlade fält. I norr hänger bulliga moln på en gråblå himmel. Jag kommer till Haglösa kungsgård med militieboställe från 1809 på hela 6 hektar. Här finns också Fridas gård, en gårdsbutik som säljer inredningsvaror över internet. När jag passerat kungsgården kommer jag åter ut på öppna fält med en och annan skogsdunge.

Sjörup är nästa ort som jag passerar, ej att förväxla med Sjörup i Ystad kommun. Vägen är platt men kurvig där den slingrar sig fram mellan åkrarna. Efter att ha korsat väg 101 blir landskapet mera böljande. En väg in till höger leder in till Minnesberg. Byn skapades när bostäder byggdes åt de som arbetade på det tegelbruk som anlades där, sedan har gårdar och fastigheter byggts på senare år. Bruket är nedlagt men det arbetas idag aktivt för att bevara den speciella byggnadsstilen med tegelvillor.

Strax därefter till vänster ligger gården Snapparp på 300 hektar. Gården omnämns redan på 1300-talet. Namnet kommer enligt sägnen från att Snapphanarna här hade sin sydligaste utpost där de kunde söka skydd i de skogklädda omgivningarna. En av de tidigare ägarna av släkten Bager lär återuppstå vid fullmåne och kommer körandes med sin getabock för att sprida skräck i omgivningarna. Så är jag framme i Svedala stationssamhälle, ett av de samhällen som grundades vid 1800-talets slut i samband med att järnvägarna i Skåne byggdes. 1874 anlades järnvägslinjen mellan Malmö och Ystad, den så kallade ”Grevebanan”. Någon station vid Svedala var inte tänkt men eftersom banan mellan Lund och Trelleborg beräknades korsa två kilometer söder om Stora Svedala by så anlades ett stationshus på denna plats som i övrigt saknade bebyggelse. Eftersom det blev en station dröjde det inte länge innan det också byggdes ett järnvägshotell år 1875. Järnvägen var viktig för industrin. 1882 byggde Åbjörn Andersson & Co en större mekanisk industri för jordbruksmaskiner. 1894 anlades ett råsockerbruk och 1904 ett tegelbruk. Industrierna som var beroende av järnvägen var i sin tur avgörande för stationssamhällets tillväxt.

Svedala var förutseende nog att ha en stadsplan färdig redan 1875. Den omfattade 10 rutnätskvarter och ett torg. Storgatan drogs mellan stationen och landsvägen. Den kantades snart av mindre envåningshus med sadeltak där hantverkare och affärer bedrev sin verksamhet.

Den första affären i Svedala startades av tyska handelsmannen Johan Josefsson år 1856. Han hade kommit på besök i Svedala några år tidigare för att sälja varor, mest tyger och garn. Hans affär var en liten lanthandel och han åkte minst två gånger i veckan till Malmö för att köpa nya varor till sin butik. Butiken fanns, under olika ägare, fram till 1974.

August Liljeqvists företag Svedala Kärl och kakelugnsfabrik tillverkade så kallade pottugnar (kakelugn) sedan starten 1860. Leran som fanns i trakten var utmärkt, något som var nödvändigt. Tillverkningen utökades i rask takt så deras lokal blev för liten, så 1870 byggdes en större fabrik. Med värmeledningens entré som var ett effektivare sätt att värma hus rasade försäljningen.

Även korgmakerier med korgflätning fanns från 1899-1977. Andra verksamheter har varit tunnbinderi och garvning År 1900 blev Svedala municipalsamhälle och byggnadsverksamheten var stor.

Det röda, maskinslagna teglet kom från tegelbruk i trakten och är den sammanhållande faktorn som ger Svedala en karaktäristiska stadsbild. Under 1930- till 60-talet byggdes inte så mycket nytt inne i Svedala, men utanför centrumområdet växte det upp nya hyreshusområden, med framför allt småhus. År 1939 byggdes dtvå trevåningshus i funktionalistisk stil vid Marknadstorget. Radhus från 1970-talet har i centrum anpassats till kvartersformerna i låg skala och tegel.

Svedalas tydliga struktur som stationssamhälle, med rutnätskvarter och industri intill stationen ger orten ett högt kulturhistoriskt värde.

Här gör jag nu halt för denna gång.

2013-10-07 17:04.


Kommentarer till blogginlägget


Det är kul att läsa om skånes historia :-) Vilken ort riktar du in dig på nu? Småvägar i inlandet eller ut mot motorvägen längs med västkusten :-)
2013-10-08



Du får la väl se! ;)
2013-10-08



*fniss*

2013-10-08



Mycket intressant!
2013-10-08