Susan Renman

Lidingöloppet -en DNS historia

Som så många andra ådrog jag mig en förkylning i början på september. Efter två veckor försökte jag sakta väcka kroppen genom att gå långpromenader hem från jobbet. Det slutade tyvärr i en överansträngning i foten som har suttit i sedan dess. Hade svårt att stödja på foten på över en vecka och därför kunde jag inte springa Lidingöloppet. Surt sa räven eftersom det innebar att jag inte kunde slutföra klassikern.

Jag åkte ut och hejade på 3 väldigt snabba killar istället som alla tog hem silvermedaljen under 2.15. Det var lite tungt att se alla springa men samtidigt vet jag att jag tagit rätt beslut då bara att gå mellan start och mål den korta vägen gjorde ont.
Så nästa år ska jag springa Lidingöloppet har jag tänkt. Så att jag för min skull har gjort alla grenarna och min egna klassiker.

Det innebär också att Min Utmaning är slut. Inte för att det blir någon skillnad för de flesta coacher har varit som mitt Lidingölopp, näst intill obefintliga.
Måste ändå ge cred till Erik Wickström som jämfört med de andra framstår som den bästa då han tog sig tid att ringa och snacka och la upp ett program klockrent för mig. Mattias, cykelcoachen, var bra att snacka med när jag fick komma ner och göra maxtester men det tog några arga gliringar för att överhuvudtaget få komma. Micke Rosen och Charlotte Karlsson har jag bara en sak att säga om, vad gjorde de med i den här utmaningen? De bor båda i Stockholm men jag har inte träffat nån. Jag fick själv ta kontakt med Micke två veckor innan och Charlotte mailade en månad innan, hon har ju bara haft 9 månader på sig, och undrade om jag hade några frågor?!
Ja, ni får väl själva dra slutsatsen om hur jag tycker utmaningen varit...
2013-10-02 08:05.


Kommentarer till blogginlägget