Rolf Öhlén

Hroduwulafars underbara resa genom Sverige - första veckan

Jag står på den östra piren vid Smygehuk, den skandinaviska halvöns sydligaste udde. Vid stranden ligger fullt av klappersten. Den kalkrika berggrunden gör att växter som backanis, väddklint och trifft trivs ypperligt.

På den västra piren går ett medelålders par hand i hand. Det är frånlandsvind med vita gäss på vågkammarna. Jag börjar nu min fiktiva mångmila färd genom Sverige. Till höger om mig ligger en kalkungsruin. Omkring år 1860 började kalkbrytning och bränning i mer industriell skala. Verksamheten avslutades 1954 på grund av dålig lönsamhet. Kalken användes till mur- och putsbruk, till att vitmena hus och även vid sockerframställning.

Det lilla fiskeläget som utgör ursprunget till Smygehamn har funnits sedan 1600-talet. Det gamla köpmansmagasinet byggdes i början av 1800-talet och var en av fyra handelsgårdar i Smygehamnstrakten. Ryktet gör gällande att magasinet användes som smugglarnäste under Napoleon-krigen. Numera hyser det turistbyrå, konst- och hantverksutställningar och café.

Jag promenerar uppför backen mot Smyge strandväg. Fiskrökeriet är igenbommat. Nere i småbåtshamnen gungar ett par segelbåtar och en och annan motorbåt i den skyddade viken.Flaggorna vajar i vinden. Jag passerar statyn av gåsen Akka och den rödmålade bomben med vingar – ett minne från andra världskriget – och glassbaren. Vid

landsvägskorsningen funderar jag om jag ska gå österut eller västerut. Jag väljer att ställa kosan mot väst. Jag följer den södra gång- och cykelbanan. En bit fram ser jag Smygehuks fyr. Den togs i bruk 1883 och avbemannades 1967. Den togs ur bruk 1975 då den ersattes av Kullagrunds fyr. 2001 tändes den upp igen och hålls nu öppen för allmänheten. Fyrvaktarbostaden är ombyggd till vandrarhem. Under sommaren används platsen som andakts- och vigselplats. Jag befinner mig mellan öppna fält och öppet hav. Här får vindarna fart. Så kommer jag till låga, små vitkalkade hus som står alldeles intill vägen med långsidorna åt norr och söder. Böste läge. Här har det fiskats sedan yngre järnåldern. Under medeltiden lär munkar ha jagat svan på heden. Den första permanenta bebyggelsen är daterad till 1600-talet.

Den äldsta bebyggelsen låg naturligt nog vid strandområdena men när bebyggelsen ökade drog den sig uppåt. Så småningom blev även marken norr om landsvägen bebyggd. Det var hantverkare av alla de slag som höll till vid vägen fiskarna bodde nere vid stranden. Allra förnämast ansåg de sig vara som bodde norr om landsvägen. 1842 brann nästan hela läget ner. Det var bara fem hus som klarade sig. Nästa större katastrof inträffade 1872 när fem hus sköljdes ner i havet. De äldsta husen är därför inte äldre än från mitten av 1800-talet. Förr var läget självförsörjande när det gällde handel och hantverk; det fanns lanthandel, bagare, slaktare, skräddare, skomakare, smed. Murare, tapetserare, snickare, träskomakare, repslagare, bildhuggare, barberare, cykelreparatör. Här lär också en trålare ha gått under med man och allt och stod länge upp och ner på botten med segel och allt. Jag kommer ut på fälten igen. Långt nere till höger ser jag havet. Ett trästaket skiljer cykel- och gångbanan från fälten ner mot stranden. Jag är vid Simremarken. Så kryper buskar och häckar intill vägen igen som jag närmar mig Gislövs strandmark. Vid avtagsvägen till Simrisdal tar gång- och cykelbanan slut. Nu får jag hålla mig till den smala landsvägen som saknar trottoar och har minimal vägren. Jag passerar en fotbollsplan. Nu har jag öppna fält på båda sidor och snurrande vindmöllor inom synhåll. Jag är på väg in mot Trelleborg. I höjd med Tokers väg - passande nog - stannar jag för den här gången.

2013-10-01 18:45.


Kommentarer till blogginlägget


Så du ska göra en sverigeresa. Va kul! Smart att börja vid denna årstiden när skidåkningen snart kommer igång :-)

Smart också att utnyttja din skrivartalang till denna resa!

Det ska bli kul att läsa :D
2013-10-02



..fram med kartan på Google Earth, där kan man följa din resa, nästan som irl.. härligt!
2013-10-02