Rolf Öhlén

Den blodtörstige jägaren - epilog

Nå, ärade läsare/läsarinna av denna blogg, verkar jag vara en adrenalinstinn macho typ som jagar för att jag får en kick av att döda? Verkar det i så fall vettigt att vara passkytt vid älgjakt i gassande sol, hällande regn, frostkalla mornar när tårna blir djupfrysta, sitta så still som möjligt timme efter timme i bitande blåst, få träsmak i baken och bli stel i ryggen för att kanske få se en älg som det eventuellt blir läge att skjuta? Under de 12 år jag jagat har jag haft ett tjugotal älgar i pass av vilka jag skjutit fyra. Om nöjet med att jaga var att döda, har jag då inte valt fel jaktform?

Varför jag jagar?
I kronologisk ordning;
1) Gemenskapen.
Första gången jag mötte jaktlaget var det som ett eko från fornstora dar tillsammans med Järvsö fältbiologer. Det var fika, historier, kamratskap. Det var inte dödandet som var det viktiga utan vänskapen.

2) Individuellt lagspel
Det var fascinerande att sitta på pass och följa radiotrafiken, höra var hundarna var och vad hundförarna gjorde, vad andra passare såg och däremellan tystnad. Att sitta ensam och ändå vara del av en helhet med ett uppdrag.

3) Friden
Första gången jag satt på pass fann jag något jag en gång haft men tappat bort. Frid. Stillhet. Att bara sitta och vara. Kom nu inte och säg att det kan jag göra när som helst, var som helst. Visst, men som passkytt sitter jag på ett ställe jag inte valt - som jag troligen inte skulle välja - i väder som jag normalt skulle stanna inne i en tid som inte jag bestämmer.

Hur länge klarar du av att sitta ner och göra ingenting innan du ledsnar och känner att det är dags att dra vidare? Som passkytt sitter jag till dess jaktledaren bryter, när hundförarna anser att de har gått färdigt hur less jag än är, hur mycket det än regnar, hur mycket jag än fryser - jag sitter tills vi bryter.
.
Till skillnad från fiske finns det inget jag kan göra för att påverka resultatet annat än att sitta så orörlig och tyst som möjligt. Att sitta still timme ut och timme in på samma plats ger en möjlighet att iaktta och uppleva tusen och en små detaljer som annars är mycket lätta att missa. Att se skuggorna krympa, se skiftningar i molnen, fåglar och ekorrar som kommer alldeles inpå en. Tankar kommer och går. Jag hinner i fatt mig själv. Ingen telefon, ingen bok, inget annat än att bara vara. Det fyller mig med ro,

4) Ekologiskt kött
Efter vildlevande frukter och bär är viltkött det mest ekologiska vi kan äta. All annan livsmedelsproduktion innebär ingrepp i naturen som rubbar och påverkar den naturliga balansen. När människan övergick från att vara jägare och samlare till att bli jordbrukare lade hon naturen under sig och tämjde den för sitt eget syfte. Sedan dess sköter inte naturen sig själv utan påverkas av hur människan använder den vare sig det är för odling, el- industri- eller annan produktion - inklusive bosättningar i form av stora städer eller motorvägar. En tropiskt odlad frukt- eller grönsak kan på vägen från frö till affären i Sverige skada känsliga biotoper och göra större skada på djurlivet än om en jägare här hemma skjuter en älg som ger kött för ett helt år. Regnskog och revir för utrotningshotade djur röjs för odlingar, bekämpningsmedel kan användas, de ska fraktas per bil och fartyg som gör utsläpp, de ska lastas om på bilar här, fraktas på vägar som skär av djurens vandringsleder och mosar massor med insekter - kanske en och annan grävling, rådjur eller älg stryker med i en olycka innan den är framme i affären. Så kan en odlad grönsak störa naturen mer än att skjuta ett vilt djur eller fågel,

Jakten är min oas där jag får vila upp mig där jag är mitt i naturen ensam med mina tankar samtidigt som ett drama pågår runt omkring mig. Det är inte för att få döda som jag jagar, det är inte för spänningen - det för den frid, den avkoppling som det ger att sitta ner och bara vara - att få känna lyxen att sitta ner och göra så ingenting annat än att betrakta naturens skiftningar en tidsrymd som jag själv inte råder över.

Så när ni läser kommentarer om att jägare är blodtörstiga, adrenalinstinna mördare som får en kick av att döda så kan ni fundera på om ni tycker att det stämmer på mig. Kommer ni fram till att det inte gör det så finns det nog fler av oss som det inte stämmer in på. Faktum är att jag undrar om det stämmer in på en enda riktig jägare.
2013-09-27 21:08.


Kommentarer till blogginlägget


Men sen är det ju kul när det smäller också! Och lite adrenalin får man kanske när det prasslar i buskarna? Fast jag är ingen riktig jägare (har dock jägarexamen)
2013-09-27



Visst, men det är bara en liten bit av jakten. Många jaktmotståndare verkar tro att det bara är att gå ut och meja ner viltet och det är därför man gillar jakt. I mitt fall blir inte skottillfällena så många att det skulle motivera mig att jaga om det var skjutandet som drev mig.
2013-09-27



--bara att kunna vistas i naturen ger frid och ro, att få känna sig som en del av Guds skapelse, helst gå barfota för kontakten med moder jord, lyssna på "tystnaden", uppleva alla detaljer, bara vara... aaahhh!
2013-09-30