Rolf Öhlén

Den blodtörstige jägaren - dag 7

Klockan 04:00 ringer väckaren.
Masar mig upp.
Frukost.
Packar ryggsäck.
Iväg.

I dag är det tätare dimma än någon gång tidigare den här veckan. Strax innan Björkåbruk lättar den för att tätna igen vid Överlännäs. När jag passerar avtagsvägen till Undrom kör jag ut ur dimman igen.

Jag parkerar bilen. Passgrannen passerar i sin bil. Jag går över den smala skogsbilvägen till snitslarna vid träden där jag ska gå in. Det bär nerför vägbanken, över ett grunt dike med vatten bland mossa och gräs.

Jag kommer ut på en myr. Det klafsar om fötterna. Ett stadigt, nybyggt torn med tak står en bit ut, byggd av tallstammar och plankor. Jag klättar upp och sätter mig till rätta. Stövlarna åker av och jag lägger upp fötterna på brädan mitt emot sittplankan. Skjutavståndet ger sig självt till höger och rakt fram, i princip också till vänster. Utspridda tallar på stora öar av ljung och mossa mellan det gula myrgräset ger skottfält.

Förutom myrplätten jag sitter på är det skog runt om. Ovanför trädtopparna som jag ser runt omkring mig är det bara blå himmel med lätta moln - förutom bakom mig där jag kan ana konturen av en bergstopp.

Nötskrikorna är i farten. Här och där ute på myren står gråa pinnar, vissnade träd. Snett nedanför mig till höger ligger resterna av de tallstammar som utgör tornets stomme. Jag sitter ännu i nattens skugga. Dimman tänjs ut, drar bort, kommer åter, tätnar. Ett par fåglar flaxar omkring bland träden på min högra sida.

Så ser jag hur solens strålar når trädtopparna rakt framför mig. Ljusgatan växer snabbt. Snart ser jag min egen skugga tänjas ut på myren. Strålarna värmer. Lavskrikor flaxar och kvillrar framför mig. Det här är för bra för att vara sant. Vilket det också är.

Ganska snart bryter vi jakten på den här såten och passkedjan disponeras om. Jag hamnar på samma pass som jag hade i går. Där dröjer sig ännu nattens skuggor kvar men snart når solen även platsen där jag sitter och väntar.
Och väntar.
Och väntar.

Dåsigheten överfaller mig. Jag försöker rycka upp mig.
Jag tycker mig höra något och vänder mig om.
En älg springer bakom ryggen på mig. Det går fort och trädstammarna gör att det är för trångt för att skjuta. Jag står och väntar. En till älg kommer mellan träden, stannar till, vinkar av och försvinner in i skogen men det är inte läge att skjuta.

Hund och hundförare har fått upp ett spår efter en älg. Den har gått över på grannlagets jaktmarker. Hundföraren, jag och en annan av passarna spanar av en väg för att se om älgen gått över. Vi hittar inga spår efter den älgen. Vi avbryter jakten och far för att fika.

Så lyktar första älgjaktsveckan 2013.
2013-09-08 21:01.


Kommentarer till blogginlägget